Doktorander från utanför EU protesterar mot sina dåliga villkor. Migrationsverket räknar dem inte som anställda, trots att de har anställnings-kontrakt. Deras makar får inte arbeta och när deras doktorsexamen är klar riskerar de att kastas ur landet om de inte omedelbart hittar ett arbete.
Ett drygt femtiotal unga män och kvinnor samlas på onsdagsmorgonen i kylan vid Mynttorget, strax söder om Riksdagshuset i Stockholm. De är doktorander från olika högskolor runtom i Sverige. De demonstrerar mot att de behandlas orättvist av Migrationsverket jämfört med andra doktorander.
De som har mött upp till demonstrationen är doktorander som kommit till Sverige från länder utanför EU. Eftersom de har sitt ursprung från utanför EU räknas de inte som anställda av migrationsverket, trots att de uppenbarligen är anställda av sina universitet och jobbar som lärare och handledare vid sidan av sina egna forskarstudier.
En av deltagarna, Rajet Krishnan från Indien som doktorerar på kommunikationssystem på Chalmers, håller ett kort tal där han påpekar att den här demonstrationen är den första i en serie aktioner. Han uppmanar alla att mejla till tidningarna för att få uppmärksamhet för den här frågan vars behandling i riksdagen har skjutits upp flera gånger.
– Vi är ju egentligen anställda av universitetet på femårskontrakt, med normalt förhandlade löner, som vilket jobb som helst. Vi undervisar och handleder studenter vid sidan om vår egen forskning. Ändå behandlas vi som studenter av migrationsverket, säger Rajet Krishnan till Ingenjören.
Doktorander från andra EU-länder som gör exakt samma jobb har inte de här problemen. De behandlas som anställda. Doktorander från länder utanför EU får bara ett särskilt arbetsvisum med restriktioner. Det måste förnyas varje år, men behandlingen av visumet kan ta upp till ett halvår, och under den tiden svävar doktoranden i total ovisshet, och hindras dessutom från att delta i internationella forskningskonferenser. Rajet Krishnan har sin fru med sig till Sverige. Hon är högutbildad inom IT, men får ingen möjlighet att jobba i Sverige på grund av hon är här som medföljande på Rajets visum. Hon har vissa möjligheter, men de svenska företagen som skulle kunna anställa drar sig för att ge sig in i krånglet med tillståndsgivningen, enligt Rajet. Om Rajet hade haft ett vanligt arbetsvisum hade också hans fru sluppit de här problemen.
– Vi doktorander betalar skatt under de här åren, men om vi inte får ett jobb inom en månad från det att våra doktorandstudier är klara, måste vi packa våra saker och sticka direkt, säger Rajet Krishnan.
Monika Topel är en av demonstranterna som håller upp papperslappar som fungerar som små plakat. Hon doktorerar på solenergi på KTH.
– Det är frågan om en orättvisa mellan de studenter som kommer från EU och oss som kommer från länder utanför. Jag vill nog gärna stanna i Sverige om jag hittar ett jobb, säger hon.
Rajet Krishnan tror egentligen att det är frågan om en oavsiktlig felaktighet i lagen. Men han påpekar att det kan visa sig vara en katastrof att välja att studera i Sverige om man inte får stanna. För att få permanent uppehållstillstånd krävs först fem års studier och därefter fyra års anställning. Det gör det svårt att planera ett liv.
– Vi har fått stöd från några politiker, men vi har ännu inte blivit hörda på riktigt, säger han.
Det finns ett lagförslag, Cirkulär migration och utveckling, som föreslår att alla doktorander ska få permanent uppehållstillstånd när de är färdiga med sin avhandling. Förslaget ska debatteras den 16 april i vår, men doktoranderna på Mynttorget är oroliga för att frågan ska skjutas upp på samma sätt som hänt förut.
– Det här är bara vår första aktion. Vi ska genomföra fler demonstrationer, men vi ska också skriva debattartiklar och göra videor att skicka till youtube och till radio och teve, säger Rajet Krishnan.
Sture Henckel
Se även de utländska doktorandernas facebooksida.
