Många ingenjörer jobbar inom högskolan och Sveriges Ingenjörer driver på både för bättre arbetsvillkor och för hög kvalitet i utbildningen. Nu har förbundet tillsatt ett högskoleråd för att få stöd i arbetet.
Många ingenjörer jobbar inom högskolan och Sveriges Ingenjörer driver på både för bättre arbetsvillkor och för hög kvalitet i utbildningen. Nu har förbundet tillsatt ett högskoleråd för att få stöd i arbetet.
Efter högskolerådets första möte i februari är Josefin Utas, utredare för högskolefrågor på Sveriges Ingenjörer, nöjd.
Josefin Utas
– Det här är ett stort stöd både för mig och för mina kolleger som arbetar med högskolefrågor här på förbundet, säger hon.
Högskolerådet består i nuläget av 11 medlemmar och ambitionen har varit en spridning mellan stora och små högskolor och ingenjörer på olika befattningar inom högskolan. I rådet finns lektorer, adjunkter, en associate professor, en forskningsingenjör, en doktorand och dessutom en representant från förbundets teknologgrupp.
Tanken med högskolerådet är att vara ett forum för att diskutera regeringsförslag och remisser men också ta upp frågor som är aktuella på högskolorna.
Rådet fattar inga beslut men är både en värdefull referensgrupp för förbundet och en viktig informationsspridare mellan högskolorna.
– När förbundet får en bättre förståelse för de problem som medlemmarna på högskolorna har kan vi bli bättre på att stötta dem på bästa sätt. Framgångsrika satsningar på till exempel arbetsmiljö och bra löneprocesser kan förhoppningsvis också spridas mellan högskolorna, säger Josefin Utas.
Mötena kommer att rotera mellan högskolorna och där det finns då möjlighet att visa och berätta lite om verksamheten och kanske något särskilt projekt för övriga rådsmedlemmar.
En av de 11 medlemmarna i årdet är Jan Lindér, universitetslektor och ordförande i Sacorådet på Chalmers. Han var med i den mer informella högskolegrupp Sveriges Ingenjörer tidigare hade.
– För oss på högskolorna är det väldigt värdefullt att få ett nätverk med ingenjörer på landets tekniska högskolor och universitet. Vi får en insyn i vad som händer, till exempel med de lokala löneförhandlingarna. Arbetsgivarna är extremt koordinerade och därför är det viktigt att vi också blir bättre på det, säger Jan Lindér.
Han tycker också att det är värdefullt att få möjlighet att ta del av utredningar och regeringsförslag i ett tidigt skede.
– Mötena kommer också ge möjligheter till att väcka specifika frågor. På nästa möte som är i Linköping har vi planerat att ha en diskussion om lönesättande samtal, något som vi på Chalmers engagerat oss mycket i.
Monica Normark är doktorand i kemiteknik vid Umeå universitet, ordförande för Sveriges Ingenjörers distrikt Västerbotten och en högskolerådets medlemmar i norra Sverige.
Hon tror att högskolerådet kan bidra med konkreta förslag på hur universitet/högskolor och näringsliv kan samverka bättre för att stärka regionerna runt om i landet.
– Alla regioner i Sverige säger att de vill utveckla samarbetet mellan akademi och näringsliv. Många företag vill verkligen ha samarbeten med högskolorna, de behöver kompetensen, men det är lättare att säga att det bör ske än hur man ska göra. Här kanske högskolerådet kan föreslå konkreta lösningar, säger Monica Normark.
Hon har själv funderat på hur näringsliv och doktorander skulle kunna knytas närmare varandra även utan att doktoranderna forskar på företagens uppdrag.
– När jag anställdes som doktorand skulle ja gärna ha tackat ja till möjligheten att knyta kontakt med ett företag här i regionen. Det skulle kunna handla om att sitta där några dagar i månaden, fika tillsammans och kanske träna på att presentera forskningsresultat. Det skulle kanna vara ett bra sätt att knyta tidiga kontakter mellan forskare och företag, säger Monica Normark.
Högskolerådet kommer att träffas fyra gånger om året.
Karin Virgin
