Mammor har svårare att avancera

Bättre läkare än ingenjör. I alla fall sett till förutsättningarna för mammor i 30–32-årsåldern att arbeta med uppgifter som motsvarar deras kompetens, enligt en ny studie.

Bättre läkare än ingenjör. I alla fall sett till förutsättningarna för mammor i 30–32-årsåldern att arbeta med uppgifter som motsvarar deras kompetens, enligt en ny studie.

Högskoleutbildade kvinnor i 30-årsåldern med barn har generellt sett svårare att avancera i jobbet än andra och att få ett jobb med mer än medellönen. Det är också vanligare att de får arbeta med uppgifter som inte kräver deras fulla kompetens, enligt en studie från Göteborgs universitet. Detta gäller även högskole- och civilingenjörsutbildade, berättar Caroline Berggren, universitetslektor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, som ligger bakom studien.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA– När det gäller privat sektor så är chansen dubbelt så stor för alla andra kategorier som utbildat sig till högskoleingenjör, alltså män med eller utan barn och kvinnor utan barn, att få ett jobb som matchar ens kompetens jämfört med en kvinna med barn. Det är ännu tydligare bland civilingenjörer, berättar hon.

Caroline Berggren har tittat på statistik för samtliga individer födda 1974–1976 som har gått klart en yrkesutbildning på universitetet för att se vilken position de hade på arbetsmarknaden vid 30–32 års ålder. Statistiken är baserad på svenska registerdata och omfattar totalt drygt 40 000 individer, varav cirka 4 700 högskoleingenjörer och drygt 8 400 civilingenjörer.

Kvinnor med barn som hade utbildat sig till läkare, förskollärare eller ingenjör verkar, utifrån statistiken, gynnas mest av att jobba i offentlig sektor, sett till sina hur deras chanser att få arbeta med det de var utbildade till var jämfört med män och kvinnor utan barn.

– I offentlig sektor finns det ingen sådan skillnad för ingenjörer. Det vill säga att förutsättningarna är lika, vare sig man har barn eller inte, är kvinna eller man. Men inom offentlig sektor är lönespridningen mindre och män söker sig också i högre grad till privat sektor, säger Caroline Berggren.

Andra studier har pekat på den här typen av skillnader, berättar Caroline Berggren, men en vanlig kritik som har väckts mot dessa är att det har varit för små grupper av individer som undersökts.

– Men i den här storskaliga studien vet vi att de statistiskt sett har haft samma förutsättningar. Man kan ha haft högskoleutbildade föräldrar, vara etnisk svensk, haft samma betyg i skolan och lika många års arbetslivserfarenhet och ändå ser vi den här skillnaden. Det är sådana här saker som vi har haft möjlighet att kolla, förklarar Caroline Berggren.

För mammorna i den undersökta gruppen var läkare det yrke där skillnaderna jämfört med andra var minst, sett till chanserna att få jobba med det man var utbildad till. Skälet, tror Caroline Berggren, är dels att många läkare jobbar inom offentlig sektor, dels att det inte går att använda sig av nätverk på samma sätt för att avancera.

– Du måste ha din långa utbildning, du måste ha en yrkeslegitimation och det går inte att snacka sig förbi det. Där kan jag inte se någon skillnad mellan könen eller om man har eller inte har barn. Men då ska jag ändå slänga in en brasklapp. Jag har tittat på dem som är i 30–32-årsåldern och där ser jag ingen skillnad. Men skulle jag ha tittat på dem som är i 40-årsåldern tror jag att jag skulle göra det. Då har man till exempel hunnit disputera och kan jobba i ledningspositioner i högre grad, säger Caroline Berggren.

Studien visar också att de män som var utbildade till sjuksköterskor, socionomer och lärare i högre utsträckning hade mer välbetalda jobb, till exempel ledningsuppdrag, än kvinnorna med samma utbildning. Pappor med en juristutbildning i bagaget hade flera gånger större chans än mammor med motsvarande utbildning och familjebakgrund att ha ett högavlönat yrke.

Läs abstract till studien ”The motherhood penalty and the professional credential: inequality in career development for those with professional degrees”, som har publicerats i International Studies in Sociology of Education.”

Ania Obminska

12 kommentarer

  • Angelica

    När jag läser artikeln förstår jag det som att man har tittat på data, inte intervjuat människor. Tänk om det är så att en del faktisk väljer andra typer av jobb än det man utbildat sig till? Tänk om mammor vill ha en annan typ av jobb än ett karriärjobb när de skall ta hand om sina barn? (Detta gäller naturligtvis också för pappor). Det verkar som att det förväntas att jag som kvinna skall ”jobba upp” mig. Jag har valt jobb som inte är exakt det jag utbildat mig till (kemiingenjör) och jag har valt jobb där jag på ett balanserat sätt både kan känna mig nyttig och bidra på ett kompetent sätt i mitt arbete och dessutom har lust och ork med familjen när jag kommer hem. Jag kommer aldrig välja att ”jobba upp” mig efter de regler som någon annan har bestämt gäller. Utifrån kan det verka som att jag inte avancerar, men jag vet att jag har en perfekt balans mellan arbete, familj och min egen utveckling.

    22 maj 2014
  • LB

    Andreas,
    märklig inställning till gravida kvinnor som tar sjukledigt för att de är sjuka. Min uppfattning är att det är mycket individuellt hur en kvinna mår under graviditeten. Liksom din fru hade jag en lindrig graviditet. Men jag känner också kvinnor som haft så svåra besvär att de inte kunnat jobba. Man har också olika fysiska jobb. Alla jobbar inte på kontor och att stå upp en hel dag frestar på när man är gravid. Kanske ingår det även tunga lyft i arbetet.
    Nej, sluta skuldbelägga gravida kvinnor som tar ledigt för att de inte orkar arbeta.

    15 maj 2014
  • Anna

    På läkare är det brist så där kan man inte välja och vraka på samma sätt som bland ingenjörer. På mitt jobb sorteras de med doktorstitel bort direkt från de mindre avancerade jobben trots att mängder sådana söker. Så det finns uppenbarligen ett överskott.

    15 maj 2014
  • Stefan

    Anna,
    Du kanske inte uppfattar inlägg av detta slag som propaganda för att få kvinnor att välja barnlöshet, men många unga kvinnor gör det. De har det, liksom unga män nuförtiden också, nog så svårt att komma in på arbetsmarknaden och skaffa bostad och etablera sig. När de sedan läser undersökningar som säger att de riskerar jobbet och lönen om de skaffar barn, vilken slutsats drar de då, tror du? Det förstärker deras tro att man skall vänta med att skaffa barn till typ efter 35, och då visar det sig ofta att det är för sent för många. Det är klart att detta fungerar som propaganda för barnlöshet som livsstil. Man skall istället föra fram goda exempel på framgångsrika kvinnor som oftast har flera barn och har fått dem innan 35. Det är faktiskt smartare att skaffa barn innan man blir högre chef än efter.

    15 maj 2014
  • Charlotte

    Jonathan och Andreas,

    Om ni ska argumentera trovärdigt för er sak, använd statistiskt signifikanta exempel. Inte exempel i stil med att ”min fru var minsann inte sjukskriven” och ”dessa kvinnor har lyckats med karriär och barn, därför borde alla kvinnor lyckas med det”. Jag kan ge en mängd motexempel på samma sätt för att bevisa motsatsen (t.ex. Angela Merkel som mäktig kvinna utan barn) men det säger egentligen ingenting.

    En snabb sökning ger en studie från Norge som visar att 3/4 kvinnor sjukskivs under sin graviditet. http://www.prevent.se/Arbetsliv/Artikel/2013/Tre-av-fyra-gravida-blir-sjukskrivna/

    För övrigt anser jag att det viktigaste för jämställdheten inom arbetslivet vara ett jämnt fördelat uttag av föräldradagar mellan både kvinnor och män. Som Andreas redan nämnt kan inte kvinnor vara borta flera år på raken och sedan förvänta sig att komma tillbaka som om inget hänt.

    15 maj 2014
  • Jonathan Andersson

    Anna,
    Såsom Andreas korrekt påpekar är det helt meningslöst att betrakta en människas avgörande val i livet, som t.ex. att skaffa barn, isolerat till en åldersspan mellan 30-32 år. I så fall är slutsatserna från sådana undersökningar vetenskapligt värdelösa. Dessutom spelar det ingen roll om de som gjort undersökningen haft för avsikt att medvetet bedriva anti-barn propaganda. Effekten blir likaväl densamma. Som förälder till tre unga akademiskt utbildade kvinnor (två civilingenjörer och en läkare) som står i begrepp att skaffa barn, kan jag lova att jag fått tillbringa rätt många timmar att om och om igen argumentera för och förklara att barnafödande inte påverkar karriären negativt, att föräldrarollen utvecklar ens ledarförmåga, organisationsförmåga, empati, människosyn, samhällsyn och dyl. Att barn ger en extra motivation att kämpa på jobbet etc. Därmed har jag i praktiken fått erfara hur djupa spår och tvivel orsakas hos den unga generationen kvinnor av diverse oseriösa undersökningar och påståenden, av barnfientliga Hollywood produktionen, av barnfientliga kommersiella intressen (barnfria resor, barnfria restauranger och annat barnfritt) samt barnfientliga ”kvinnoforum” och s.k. ”feminister”. Därför kan jag tryggt säga att undersökningar som denna verkar i praktiken inte i första hand för ökad jämställdhet utan snarare för ökad barnlöshet. Därav min kritik. Då jag fick direkt fråga i annan kommentar, är det i demokratins namn rättvist att dena replik publiceras också. Tack!

    15 maj 2014
  • Mr P

    Det är vanskligt att jämföra läkare och ingenjörer. Civilingenjörer har ofta en arbetssituation där man jobbar i långa projekt av mer akademisk natur medan läkarnas arbetssituation på många sätt ofta går att jämställa med skiftarbete ute i industrin, om än ett väldigt kvalificerat sådant. I min syskonskara är vi både läkare och civilingenjörer och förutom att vi alla spenderat över fem år på högskolan har vi ingenjörer väldigt lite gemensamt med läkarna när det kommer till arbetssituationen. Att helt väsenskilda yrkesroller ger olika förutsättningar i olika livssituationer kanske man inte ska dra allt för stora växlar på. I läkaryrket är det inga större konstigheter att hoppa rakt in i verksamheten efter en tids frånvaro, medan det för en ingenjör i lätt blir en ganska lång ställtid innan man får en kvalificerad roll i projekt igen. Inte för att man inte kan eller inte anses lämplig utan helt enkelt för att projekten är stora och löper över lång tid. De som har en kvalificerad roll i projekten förväntas ofta följa med projekten från början till slut. På min arbetsplats kommer det in ett par stora projekt per år, varav kanske ett eller två är nischat mot min kompetens. Den dagen jag kommer tillbaka från föräldraledighet kan jag säkert kallt få räkna med att sköta mindre kvalificerade uppgifter i uppemot ett år om jag har otur. Min syster däremot som är läkare kan ju hoppa rätt in på intensiven och få kvalificerade uppgifter igen redan första veckan.

    15 maj 2014
  • Andreas

    Anna,

    Jag är övertygad om att de kvinnor Johan nämner på någon tidpunkt i sina liv och karriär har varit 30-32 år gamla. Och frågan som rör kvinnors möjligheter att göra karriär berör heller inte kvinnor som endast är i detta ålderspann, utan kvinnor gernellt. Så därför bör man väl kunna jämföra med kvinnor som har passerat 32 års ålder, då deras karriär har innehållit graviditet, barnafödande och föräldraskap. Graviditet är ingen sjukdom och att gå hemma för att man mår dåligt är en modern plåga i likhet med utbrändhet. Att välja havandeskapspeng, som många får felaktigt, är ett lika medvetet val som att ta hela föräldraledigheten själv.

    När jag var med min fru till den sista kontrollen inför födsel av barn nummer två, blev hon frågad om hon hade slutat jobba nu. Då hon svarade nej, blev motfrågan ”Du är egen företagare?”. Det är hon.

    Det är mycket få personer som är så sjuka att de måste vara hemma i sin graviditet. Dock ger samhället allt för många lov att gå hemma på grund av det. Men man söker det själv…….

    15 maj 2014
  • Anna

    Jonathan: Studien är baserad på kvinnor i åldern 30-32, kvinnorna med barn som du hänvisar till, ligger dom inom detta åldesspann?
    Misstänker att de är äldre…
    Jag uppfattar det inte som propaganda för att få kvinnor att välja barnlöshet utan för att uppmärksamma problemet och stödja dessa kvinnor. Detta t.ex. genom att dela på föräldraledigheten i förhållandet som Andreas nämner. (Tyvärr går det inte att dela på graviditeten och många mår ju dåligt och är hemma redan då.) Jämställdhetsbonusen är toppen!

    15 maj 2014
  • Caroline Berggren

    Kul att ni är intresserade av undersökningens resultat. Det undersökningen visar är generella strukturer, sedan finns det alltid individuella undantag. Det är karriärutveckling för grupper av individer som studerats, en sorts medelvärden. Om man gör karriär är inte bara ett individuellt val utan beror förstås också på vilka jobb som finns lediga och arbetsgivarens önskemål.

    15 maj 2014
  • Andreas

    Har studien tagit hänsyn till hur mammor och pappor delat på föräldra-ledigheten? Om det visar sig att det dominerar åt att mammor tagit ut största delen av ledigheten så är resultatet helt naturligt. Är man inte på arbetet så kan man inte avancera.

    Kompetens har inget med det att göra. Kompetens har endast en betydelse för att få jobbet från början, all utveckling därefter har med din prestation att göra. Och är man inte på arbetet så kan man inte prestera.

    Lösningen är att kvinnor inte ska sätta sig hemma hela föräldraledigheten utan dela lika med sin man. En arbetsgivare kan inte ta ansvar för att kvinnor gifter sig med värdelösa ursäkter till män. Jag har delat 50/50 med min fru och hon har aldrig haft några problem med sin utveckling av lön och karriär.

    Sitter man 24 månader hemma i löpet av 5 år så bör man fatta att det inte hjälper ens utveckling. Och att kräva den är hutlöst.

    Så välj män som stödjer er, inte stjälper er. Och det får man nog klara på egen hand och inte skylla på arbetsgivaren. Sluta med att spela på martyrkortet hela tiden, och antyd att kvinnor är diskriminerade på arbetsmarknaden. Det finns tråkiga exempel, och det är avskyvärt, men allt som har med att gå hemma med barnen att göra är självförvållat.

    Kvinnor, visa lite ryggrad hemma och ställ krav!

    15 maj 2014
  • Jonathan Andersson

    Detta är klassisk anti-barn propaganda. Den går ut på att kvinnor med barn inte får någon karriär. I verkligheten är det precis tvärtom. Att ha barn utvecklar en som människa (både kvinnor och män, men kanske särskilt kvinnor) och som ledare. Tittar man på verkligt betydelsefulla kvinnor, alla har barn. De unga kvinnorna som går på denna propaganda riskerar bara att bli utan både barn och karriär. Det är känt att arbetsgivarna vill ha barnlösa singlar som kan jobba dygnet runt och som ställer lägre krav och har lägre behov. Sådana kan man utnyttja maximalt. Om man lyckas lura ett antal unga kvinnor att satsa på ”karriär” och förbli barnlösa, är det bara arbetsgivarna som kommer att skratta sig lyckliga hella vägen till företagets välfyllda kassa. De unga kvinnorna kommer bara att bli offer, när de sedan summerar sitt liv trettio år efter. Några exempel (det finns många, många fler) på kvinnor av betydelse såväl i Sverige som internationellt, finns här:

    Sveriges regering:
    Arbetsmarknadsminister: Elisabeth Svantesson – tre barn
    Försvarsminister: Karin Enström – tre barn
    IT och energiminister: Anna Karin Hatt – tre barn
    Biståndsminister: Hillevi Engström – två barn
    Justitieminister: Beatrice Ask – två barn
    etc.

    Amerikanska kongressen och regering, mäktigaste kvinnor:
    Nancy Pelosi – fem barn
    Sally Jewell – två barn
    Hillary Clinton – ett barn
    etc.

    Näringslivet – Stockholmsbörsen:
    Lena Olving – två barn
    Annika Falkengren – ett barn?
    Eva Nygren – två barn
    etc.

    Näringslivet internationellt:
    Meg Whitman VD HP/Compaq – två barn
    Denise Morrison VD Campbell Soup – två barn
    etc.

    15 maj 2014

Lämna en kommentar

Senaste nytt

Här är de populäraste kurserna för yrkesverksamma ingenjörer

Här är de populäraste kurserna för yrkesverksamma ingenjörer

Många lärosäten satsar på kompetensutveckling av ingenjörer. Vi har tagit reda på vilka som är de populäraste kurserna som går att kombinera med jobbet. Se listan med nära 50 kurser i topp.
Fler artiklar