Tjuvskyttar hotar att snabbt förinta de små bestånd av noshörningar som finns kvar i Afrika. Ett svenskt tekniskt projekt startar nu för att hjälpa till att bevara de stora djuren.
Tjuvskyttar hotar att snabbt förinta de små bestånd av noshörningar som finns kvar i Afrika. Ett svenskt tekniskt projekt startar nu för att hjälpa till att bevara de stora djuren.
Mobiltelefoner, sensorer och radar med smart mjukvara ska hjälpa nationalparker i Afrika att skydda sina noshörningar och elefanter från tjuvskyttar. Utrustningen ingår i projekt Smarta savanner som drivs av Stimson Center, Linköpings universitet och Vinnova och tolv privata företag.
Stimson Center är en opolitisk organisation som letar fram pragmatiska lösningar på säkerhetsproblem i världen. Det här projektet syftar till att hindra tjuvskytte av noshörningar och elefanter. Stimson Centers säkerhetsanalytiker Johan Bergenäs understryker vikten av projektet. Det handlar förstås om djurens överlevnad men också om att pengarna från tjuvjakten ofta går till organiserad brottslighet och terrorverksamhet.
Projektet startar i reservatet Ngulia i Kenya och bygger på smart teknik som snabbt registrerar inkräktande tjuvskyttar i området. Själva reservatet är cirka en kvadratmil stort och utgör en del av Tsavo West National Park som är ungefär lika stor som Skåne. Reservatet Ngulia har 65 noshörningar kvar, och tanken är att utrusta parkens personal med smarta telefoner med särskilda kartor samtidigt som själva parken förses med kameror, sensorer och radar. Det ska ge de ansvariga officerarna en omedelbar överblick över reservatet.
Även elefanterna i Ngulia jagas av tjuvskyttar. Foto Martin Stenmarck, HiQ
En radar som sveper över hela parken placeras ut och kopplas till datorer med smarta algoritmer som med stor sannolikhet kan bedöma vad prickarna på radarn är. Noshörningar är vanedjur och rör sig i vissa typiska mönster. Även människors rörelsemönster kan utläsas.
Fredrik Gustafsson är professor i informatik vid Linköpings universitet. Han har varit med och tagit fram kravspecifikationerna för utrustningen.
Tillsammans med personalens egna observationer kan särskilda sensorer och larmsystem kopplade till stängslen vid gränsen ge indikationer om att tjuvskyttar tränger in i parken. Vid ett larm om intrång, kan parkens ansvariga officerare kommendera ut vakter som lägger sig i bakhåll för tjuvskyttarna.
I dag råder något som nästan liknar ett krigstillstånd mellan parkvakterna i Afrikas nationalparker och de tjuvskyttar som hoppas tjäna stora pengar på noshörningshorn och elefantbetar. Båda sidor är beväpnade med automatvapen och under de senaste tio åren har runt tusen parkvakter dödats av tjuvskyttar i eldstrider runtom i Afrika. Antalet dödade tjuvskyttar är okänt, men med all sannolikhet mycket större.
– När vi var där senast hörde vi om en attack alldeles innan, där alla tjuvskyttar dödades. En av dem var en militärofficer på ledighet. En annan var en person ur lokalbefolkningen som egentligen skulle jobba som grindvakt, säger Fredrik Gustafsson.
Parkvakterna som bevakar reservatet Ngulia i Kenya ska få bättre teknisk utrustning till hjälp. Foto Martin Stenmarck, HiQ
Han är medveten om den hårda verkligheten i nationalparkerna, men hoppas att man i framtiden kan lösa problemet på ett oblodigt sätt.
– Vi vill förstås helst stoppa tjuvskyttarna innan de kommer in i reservatet, säger han. Dels ska de veta att området är effektivt övervakat, dels ska vi med hjälp av tidig upptäckt på olika sätt skrämma bort dem innan det bli konfrontation med vakterna.
Problemet är det höga priset på svarta marknaden där ett kilo noshörningshorn kan ge uppemot en halv miljon kronor. Mellanhänderna är många, men även om tjuvskyttarna bara får en bråkdel är det frågan om stora summor även för dem.
– Det är ungefär som om älgarna i Sverige alla hade fem kilo rent guld i kronan. Det skulle nog klia i avtryckarfingret på en och annan här också i så fall.
Hur stor nytta gör sådana här åtgärder som ni nu prövar?
– Det här är ett nytt tänk, säger Fredrik Gustafsson. Men det är mycket som görs nu. Alla möjliga nationer uppmärksammar detta.
Datorprogrammen med algoritmerna är utvecklade av afrikanska programmerare som samarbetar i ett stort nätverk, kallat iHub. För att försäkra sig om att tekniken fungerar korrekt, ska den testas i Kolmårdens djurpark. När allting fungerar rent tekniskt kommer nästa steg. Det saknas till exempel strömförsörjning i Ngulia, men en partner i samarbetat ska leverera solceller, batterier och dieselaggregat som reservaggregat.
Nu i dagarna får ett tiotal ur personalen på Ngulia sina smarta telefoner med en app som ska hjälpa till med att mata in observationer av noshörningarna, ett första steg mot en effektivare bevakning och skydd för noshörningarna.
Sture Henckel
1 kommentar
Det är mycket trevligt att höra att det går att få stöd för ett projekt som syftar på att lösa ett problem någon annanstans än härhemma. Under en lång tid var klimatet styrd av attityden ”charity starts at home”, vilket betydde att man fick inte något stöd för forskningsprojekt vars direkt nyttiggörande skedde utanför Sverige. Jag har i flera omgångar försökte starta forskningsprojekt om användning av kärntekniska metoder (bakspridning av neutroner), som ett alternativ bland många andra, för att hitta begravda landminor. Det finns t ex i storleksordning 35.000 st *minfält* (inte enstaka minor alltså) bara i Bosnien-Herzegovina, hade en besökande post-doc sagt till oss. Men eftersom det finns inga begravda landminor eller minfält i Sverige, var det inte möjligt att få pengar för sådana projekt. Inte bara med användning av neutroner, utan även med ultraljud, radar, termisk strålning m m. Det är kul att man lyckats med projektet Smarta algoritmer för att rädda noshörningar trots att det finns inga utsatta sådana i Sverige. Lycka till med projektet, det låter mycket spännande och det behövs!