Foto: Tyannar81/Thinkstock.
När EU:s medlemsländer långsamt reser sig efter krisen börjar även fackföreningar och löntagare tycka att det är dags att lossa på svångremmen. Och det finns löneutrymme och anställningsvillkor att försöka få tillbaka.
Foto: Tyannar81/Thinkstock.
När EU:s medlemsländer långsamt reser sig efter krisen börjar även fackföreningar och löntagare tycka att det är dags att lossa på svångremmen. Och det finns löneutrymme och anställningsvillkor att försöka få tillbaka.
Flygplatspersonal i Spanien, hamnarbetare i Frankrike, förskollärare och tågförare i Tyskland har alla nyligen strejkat för bättre villkor. I Tyskland har antalet arbetsdagar som gått till spillo på grund av strejk eller andra protestaktioner redan överskridit en miljon i år (156000 2014) enligt tidskriften The Economist.
En holländsk arbetsmarknadsforskare säger till tidskriften att det i Europa finns en känsla av ”nu är det vår tur”.
– Före nedgången fick löntagarna höra att de skulle hålla igen för att stimulera exporten, så kom kraschen och lönerna trycktes ner ytterligare. Nu ser krisen ut att vara över och löntagarna vill ha sitt.
Många fackföreningar har förlorat mark under krisen i synnerhet i de hårt drabbade länderna i södra Europa där regeringarna skar i eller hindrade kollektivavtal under de magra åren. Att fackföreningarna inte kunde hjälpa sina medlemmar vid neddragningarna anses ha bidragit till tappet.
Enligt OECD, Eurostat är det nu endast i Island, i Sverige och i Danmark som över 60 procent av de anställda är med i facket. Sverige och Island är också de enda länder på en lista över tolv EU-medlemmar som har sett reallöneökningar 2010-2013.
Källa: The Economist
Jenny Grensman
