Usla villkor för digital arbetskraft

Jobb som du inte vet att du får betalt för, lön i företagscheckar och ingen kontakt med uppdragsgivare/kollegor. Digitala daglönare blir fler och fler – också inom etablerade företag. Jobb som du inte vet att du får betalt för, lön i företagscheckar och ingen kontakt med uppdragsgivare eller kollegor. Digitala daglönare blir fler och fler – också inom etablerade företag.

Digital teknik gör att vi kan arbeta var och när vi behöver. Restiden kan användas till att svara på jobbmejl, det går att ta ett viktigt samtal även när vi väntar med barnen hos tandläkaren. För fast anställda är tillgång till datorer och smarta telefoner ofta ett uppskattat arbetsverktyg. Men tekniken har också
bidragit till att skapa en alternativ arbetsmarknad bortom kollektivavtal och reglerade anställningar.

När den internationella konkurrensen ökar har konsultföretag och bemanningsföretag vuxit fram som svar på företagens önskningar om större flexibilitet. Ibland finns överenskommelser mellan fack och arbetsgivare om hur stor andel som får bemannas med inhyrd personal eller vad som får outsourcas. Samtidigt växer också den internationella marknaden för så kallade microtjänster. Enligt uppgift är fenomenet inte så vanligt förekommande i Norden än, men tyska clickworker.de säger på sin hemsida att de har tillgång till 700 000 så kallade turkers, arbetare som arbetar mot just deras plattform. Amazon Mechanical Turk uppges ha 200 000 turkers. En tredjedel beräknas vara asiater men en stor andel är också amerikaner och européer.

Microtjänster är små, ofta väl avgränsade arbetsuppgifter som kan utföras av människor som får uppdragen via en digital jobbförmedling – crowdworkingplattformar. Ett typexempel kan vara att lägga in dokument i en databas, att tagga bilder eller göra en kort kodsträng. Det är arbetsuppgifter som datorer har svårt att klara av men som människor gör snabbt och ganska enkelt och som ofta bara betalas med några kronor styck.

Kanadensiska Kristy Milland, webbentreprenör med många år som företagare bakom sig var en av de som började jobba som ”Turker” när amerikanska Amazon startade sitt ”Mechanical Turk, 2005. I dag driver hon en internetgemenskap för crowdarbetare samtidigt som hon själva bygger hemsidor och utför digitala tjänster. Hon är vad vi nog skulle kalla en ”frilansare”, ett ord som hon hatar.

Foto: JG. Kristy Milland startade ett forum där turkers kunde tala med varandra.

– Frilansare låter framåt och positivt men i den mening crowdarbetare är frilansare så har det inget med frihet att göra. ”O, du kan arbeta i din pyjamas, vid frukostbordet”, säger folk, men de har inte fattat någonting. Frilansare förutsätts också vara lyckliga egenföretagare men i fråga om crowdworking så är det inte något företagande utan bara jobb.
– Jag började på Mechanical Turk för att jag behövde ett jobb jag kunde sköta samtidigt som barnen var små. Jag minns att jag läste om det i Slate precis när de startade. Efter ett tag hittade jag ett annat jobb men kom tillbaka till Mechnical Turk när min man blev arbetslös 2010 och vi behövde mer inkomster.

Under två år jobbade Kristy Milland heltid för Mechanical Turk och försökte få hushållet att gå runt på det, något som visade sig vara svårt trots att hon jobbade heltid med uppdragen. Både ekonomiskt men också för övrigt är villkoren väldigt dåliga. Crowdworkingplattformen man arbetar för lägger ut möjliga uppdrag, så kallade hits, som uppdragsgivarna ”Requesters” vill få gjorda. ”Turkers” anmäler sitt intresse för att utföra jobbet och godtar via ett webbavtal de villkor som är knutna till jobbet. Det finns normalt ingen kontakt mellan uppdragsgivarna och utförarna vilket kan leda till att jobbet inte blir så bra utfört. I sådana fall kan uppdragsgivaren utan vidare avvisa jobbet, vägra att betala men ändå använda den del av jobbet som har blivit gjord. Den som har utfört arbetet har ingen möjlighet att överklaga eller se hur uppdragsgivaren behandlar arbetet. Den som arbetar är också beroende av uppdragsgivarnas betyg för sina framtida uppdrag.
– Det är ett väldigt utsatt jobb, säger Kristy Milland. Du har ingenstans att klaga eller få en överprövning om du blir vägrad betalning, eller får ett dåligt omdöme för ditt jobb och du vet inte vilka dina kollegor är, vilket gör det svårt att organisera arbetskraften eller bara att diskutera uppdragen.

Själv fick hon under åren som turker betalt i checkar som bara gick att använda i Amazons webbshop. Ett sätt att få ut pengar var att köpa saker som gick att sälja vidare. Med tanke på avgiften för frakten blev dock betalningen oftast ändå lägre än de få kronor som varje Hit gav.
– Turkers är ju inte anställda vilket gör att de inte ens kan kräva minimilön, säger Kristy Milland.

Hennes egen frustration ledde till att hon grundade forumet Turker Nation så att crowdworkers skulle kunna diskutera sina villkor och organisera sig. Det har också kommit forum som betygsätter olika uppdragsgivare så att den som tar ett uppdrag vet om det här är en bra uppdragsgivare eller en som ofta vägrar att betala. Efter åren som heltidsturk återvände Kristy Milland också till universitet och började forska om crowdworking och i dag kombinerar hon sina kunskaper inom webbtjänster och design med att försöka få debatten runt den digitala arbetsmarknadens baksidor att leda till bättre villkor för crowdarbetare.
– Mechanical turk startade ju för tio år sedan och inte förrän nu är debatten i gång, säger hon. Ni måste förstå att det här finns i alla företag, även dem som vi tycker är stora och ordentliga. Vissa har speciella avdelningar där människor med usla villkor arbetar, medan andra använder sig av de olika plattformar som finns. IBM gör det, Wallmart gör det.

Kristy Millands bästa råd till ungdomar i dag är att försöka skaffa sig en utbildning eller ett jobb där inte en robot kan ersätta dem, eller att styra upp arbetsmarknaden med hjälp av egna crowdplattformar där villkoren för dem som arbetar är acceptabla.
– Det är lätt att tro att det här bara drabbar väldigt lågutbildade människor men så är det inte längre, säger hon. I plattformarna finns jurister, journalister och ingenjörer. Om företagen kan få tjugo högutbildade indier för samma pris som en amerikan vad är mest sannolikt att de väljer?

Jenny Grensman