Foto: Thinkstock/innovatedpictures. I Frankrike tar man privatlivets helgd på allvar. Nu ska företagen förhandla med de anställda om hur nåbara de behöver vara och mellan vilka klockslag.
Från årsskiftet finns det en fransk lag som reglerar anställdas rätt att inte vara nåbara. Allt för att arbetet inte ska ta över hela dygnet. Nu väntar förhandlingar om e-posthanteringen i företag med fler än 50 anställda.
Foto: Thinkstock/innovatedpictures
Från årsskiftet finns det en fransk lag som reglerar anställdas rätt att inte vara nåbara. Allt för att arbetet inte ska ta över hela dygnet.
– Personligen tycker jag att det här är bra! säger en chef i förlagsbranschen som Ingenjören har talat med.
La Loi El Khomri, El-Khomri-lagen efter arbetsmarknadsministern med samma namn, som är ett ganska omfattande paket av ny lagstiftning på arbetsmarknadsområdet har annars varit en het potatis i fransk politik. För att göra den franska arbetsmarknaden mer rörlig och stimulera ekonomin har regeringen försvagat anställningsskyddet och givit företag med lönsamhetsproblem större möjligheter att göra sig av med anställda vilket har lett till stora protester.
Lagen om ”rätten att inte vara nåbar” (le droit à la déconnexion) förbjuder inte företag att hantera e-post efter arbetstid eller att be sina anställda vara nåbara. Men alla företag med fler än 50 anställda i Frankrike måste hädanefter årligen förhandla med de anställda om vilka regler som gäller och hur det moderna arbetslivet kan begränsas till arbetstiden istället för att ta över hela dygnet. Även mindre företag åläggs att sätta upp regler för hur anställdas nåbarhet ska hanteras.
En undersökning från Deloitte konstaterade 2015 att 71 procent av franska tjänstemän läser sina jobbmejl även på kvällar och ledigheter och 76 procent av de tillfrågade tyckte att de digitala arbetsredskapen påverkar privatlivet negativt.
Den franska dagstidningen Le Monde har intervjuat psykologen och forskaren Magali Prost som har studerat anställdas interaktion med de nya arbetsverktygen.
– Mejlfloden har blivit enorm och arbetsuppgifterna blir allt mer fragmentariska och splittrade, anställda blir ofta avbrutna i det de gör. Grupper blir också allt mer splittrade, vid möten sitter alla bakom sina telefoner eller paddor , närvarande och frånvarande på samma gång. Men det är inte lätt att komma åt det här problemet eftersom tjänstemännen ofta behöver känna att de kan styra sin tid. Dagarna är fullspäckade med arbete och då tar de till kvällarna för att få undan mejlen.
Magali Prost har deltagit i ett försök där ett stort företag införde mejlstopp efter kontorstid. Det blev ingen succé just därför att de anställda behövde friheten att själva organisera sitt jobb.
– Företagen ser att de anställda inte mår bra, säger Magali Prost. Men att komma till rätta med det betyder i många fall att ta tag i själva arbetsbelastningen och det ska gå ganska långt innan det sker.
Det som är bra med försök med mejlfria dagar och dylikt, menar hon, är att vi blir medvetna om hur det påverkar oss att alltid vara uppkopplade och nåbara.
Jenny Grensman
2 kommentarer
Svår och komplex fråga, går inte att jämföra med svenska arbetsmiljön och rätten. Detaljstyrning av arbetstider genom lagar är inte rätt väg att gå. Friheten i den svenska modellen och överrenskommelserna vid partförhadnlignar är i grund och botten ett bra alternativ. Kan inget om franska arbetsmarknaden och rättigheterna.
En stooort steg framåt, och/men beklagligt om tjänstemännen ville ha kvar möjligheten att läsa jobbmejl hemma på kvällarna – om inte detta åtföljs av rätten att registrera det som övertid. Att själv kunna välja när man ska utföra stora volymer ej betalt arbete … ?
För egen del så kände jag redan under mina första år i arbetslivet att jag inte mådde bra av att ta hem jobb, och från det att jag 1984 för första gången bytte arbetsgivare tills jag i höstas pensionerade mig så hade jag med mig arbete hem vid två tillfällen, och jag läste aldrig jobbmejl hemma. Detta tog bort det mesta av stressen – jag glömde jobbet när jag gick ut genom dörren – och jag var tveklöst mer effektiv på arbetet.
Så en stilistisk fråga: Man bör självklart inte kalla läsplattor för ”paddor”, vilket betyder iPad, d v s ett specifikt fabrikat. Som att säga Cheva iställlet för bil.