Ett nationellt centrum för kunskap och utvärdering av arbetsmiljö och möjligheten att utse regionala skyddsombud även på arbetsplatser med kollektivavtal där facken saknar medlemmar. Det är huvudförslagen i två utredningar som överlämnades till regeringen i veckan.
Dagens arbetsliv har förändrats på många sätt sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft 1978. Det handlar bland annat om helt nya former av anställningar men också ett mer gränslöst arbete eftersom bärbara telefoner och datorer gör det möjligt att arbeta i princip var som helst och när som helst.
I början av förra året presenterade regeringen en ny strategi för arbetsmiljöpolitiken fram till 2020. Två utredningar tillsattes då som presenterades i veckan.
Den ena av dessa föreslår ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö. Centrets uppgift ska vara att samla in och sprida kunskap om arbetsmiljö och att utvärdera och analysera effekterna av arbetsmiljöpolitiken. Det tidigare Arbetslivsinstitutet som hade ett liknande uppdrag lades ned 2007 av den dåvarande regeringen.
– Jag upplever att det finns ett stort sug i dag, från regeringen men också från arbetsgivare, att veta vad som fungerar för att kunna göra rätt. Många ser ett behov av att kunna utvärdera effekterna av de politiska beslut som berör arbetsmiljön, säger Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet som lett utredningen.
I utredningen presenteras två alternativa förslag på vad detta centrum ska placeras. Det ena förslaget är en särskild inrättning vid Stockholms universitet, det andra är att en ny myndighet inrättas: Nationellt arbetsmiljöcentrum.
Den andra utredningen kring arbetsmiljö som presenterades i veckan har letts av Kurt Eriksson, tidigare chefsjurist på Medlingsinstitutet. Den har haft ett bredare uppdrag och har dels handlat om att kartlägga vilka trender och nya former för arbete som förekommer i Sverige i dag, dels vilka utmaningar de nya arbetsformerna innebär för arbetsmiljön. Utredningen har också analyserat om nuvarande bestämmelser kring arbetsmiljöansvar är anpassade för det moderna arbetslivet. Om inte, vilka brister bör åtgärdas.
I takt med att allt fler personer utför arbete för någon annans räkning, utan att vara anställd och med den allt mer oklara ansvarsfördelningen har det blivit svårare att se till att alla omfattas av lagar som reglerar arbetsmiljön.
– Lagstiftningen i dag bygger på att det finns ett arbetsställe, arbetstagare och en arbetsgivare som har ansvar för arbetsmiljön, säger Kurt Eriksson.
En sammanställning av Novus från 2015 visade att antalet egenanställda i Sverige då var omkring 19 000, mer än en fyrdubbling sedan 2011.
Arbete vid digitala plattformar (andra begrepp för detta är crowd work,
crowdsourcing och crowd employment) har också ökat i omfattning. Sådant arbete innebär att korta och avgränsade arbetsuppgifter eller uppdrag erbjuds via digitala plattformar på internet eller genom en app.
En undersökning i form av en webbenkät genomförd av Gullers, på uppdrag av utredningen, visade att fyra procent någon gång under det senaste året har försökt få ett uppdrag via en digital plattform. Av de som har försökt har 56 procent faktiskt utfört ett sådant arbete. De flesta har inte haft uppdragen som sin huvudsakliga inkomstkälla. Endast arton procent har utfört arbete som förmedlats via en digital plattform under 31 timmar eller mer i veckan. Utredningen besvarades av drygt 7000 personer.
Det tredje uppdraget i den utredning som Kurt Eriksson har lett har handlat om att se över de regionala skyddsombudens befogenheter. Här föreslår utredningen att regionala skyddsombud ska få utses även för arbetsplatser med kollektivavtal men där facken saknar medlemmar.
Avsikten med förslaget är att stärka arbetsmiljöarbetet
på arbetsplatser som saknar ett organiserat lokalt skyddsarbete
för att bättre förebygga ohälsa och olyckor i arbetet.
Förslaget kommer att beröra stora delar av arbetsmarknaden
eftersom utredningens förslag är att bestämmelsen ska gälla på alla arbetsplatser där de anställda omfattas av kollektivavtal. I dag arbetar nästan 90 procent av alla i åldern 15–74 år på en arbetsplats som täcks av kollektivavtal.
Karin Virgin
