Ingenjör kvinna och chef. Den kombinationen är betydligt vanligare inom offentlig sektor än inom privat. Inom kommuner och landsting är nästan fyra av tio tekniska chefer kvinnor – betydligt högre andel än i privat sektor, men också högre än i statlig sektor. Det visar statistik från Sveriges Ingenjörer.
Kvinnliga ingenjörer börjar fylla upp de lediga stolarna på chefsnivå. Det är ett tydligt mönster som syns i Sveriges Ingenjörers löneenkät som besvaras av medlemmarna varje år. För alla sektorer är andelen kvinnliga chefer högre i den yngre åldersgruppen.
Högst andel kvinnor bland cheferna finns i kommuner och landsting där 40 procent av ingenjörerna i åldern 30–44 år med ett chefsjobb är kvinna. I privat sektor är motsvarande siffra 28 procent.
Andelen kvinnor respektive män bland cheferna följer nästan exakt könsfördelningen bland samtliga ingenjörer i respektive sektor:
De kvinnliga ingenjörerna finns på chefspositioner inom alla delar av kommunernas tekniska förvaltningar, till exempel finns många inom VA-området. En av dem är Marika Mårtensson som blev VA-chef i Karlshamns kommun i början av 2017. Tidigare var hon miljösamordnare i kommunen.
–Som småbarnsmamma var jag lite tveksam att ta tjänsten som VA-chef men kommundirektören Daniel Wäppling, dåvarande chef på samhällsbyggnadsförvaltningen, uppmuntrade mig när tjänsten blev ledig. Han sa att det går att vara både småbarnsmamma och chef i den här kommunen.
Marika är civilingenjör i bioteknik med en inriktning mot miljöteknik från Lunds universitet. Första jobbet var som processingenjör i kommunförbundet VA SYD. Redan där insåg hon att generationsväxlingen i branschen på sikt skulle leda till en jämnare könsfördelning.
–Branschkonferenserna dominerades av två grupper. Dels äldre herrar som närmade sig pensionsålder, dels unga nyexaminerade kvinnliga civilingenjörer. Nu har de unga kvinnorna efterträtt männen som har gått i pension.
Daniel Wäppling, kommundirektör i Karlshamn, säger att det är nödvändigt att kommunen är en arbetsgivare som förstår att arbetsvillkoren för cheferna måste gå att förena med familjelivet – för både kvinnor och män. Inte minst på grund av det generationsskifte som pågår inom den offentliga sektorn, framför allt på ingenjörssidan.
–Äldre manliga ingenjörer som går i pension ersätts av unga, både kvinnor och män. De ingenjörer som vi rekryterar har ofta en partner som också har en karriär och föräldraskapet delar man på. Det här måste vi som arbetsgivare svara upp mot. Det är oerhört viktigt att man ska kunna vara chef utan att ha dåligt samvete, säger Daniel Wäppling, och det var han också tydlig med när han erbjöd Marika Mårtensson jobbet som VA-chef.
–Om det inte går att kombinera uppdraget som chef med att vara småbarnsförälder, då måste vi ändra vår organisation istället för att välja bort en bra chef.
I den VA-grupp som Marika i dag leder är könsfördelningen jämn men det finns stora skillnader mellan yrkesgrupperna. Bland ingenjörerna är hälften män och hälften kvinnor men driftteknikerna som jobbar på kommunens vattenverk och avloppsreningsanläggningar är samtliga män.
Som chef försöker Marika uppmuntra männen på hennes enhet att ta föräldraledigt.
–Vi pratar nog för lite om jämställdhet ur männens perspektiv och det försöker jag ändra på. Min man är också chef och vi har delat på föräldraledigheten för våra barn. Det är en erfarenhet som jag tar med mig i mitt ledarskap, säger hon.
Marika jobbade något år som konsult innan hon började på Karlshamn kommun och hon uppskattar långsiktigheten som genomsyrar arbetet i kommunerna.
–Vi har ett stort ansvar och arbetar nära samhället och med frågor som har stor påverkan på samhälle och miljö. Det är den största skillnaden.
10 kommentarer
Jag håller med Jimmy.
Som ingenjör reagerar även jag reflexmässigt.
Underlagen måste naturligtvis vara väl grundade innan ni går ut och drar era slutsatser.
Självklart måste förhållandet kvinnliga/manliga chefer ställas mot hur förhållandet ser ut i relaterade utbildningar. Dessutom måste förhållandet av antalet ingenjörer som jobbar i brancherna beaktas.
Slutsatserna i artikeln är ogrundade men politiskt korrekta.
Dock är det viktigt att undersöka om verklig jämlikhet råder mellan könen. Oavsett vilket kön som drabbas.
Du skriver: ”Som alltid utgår jag ifrån att kommunerna rekryterar de ingenjörer som har bäst kompetens för jobbet oavsett kön”. Är din slutsats då, att inom områden där störst andel av cheferna är män, att männen har bäst kompetens (och vice versa). Syftet med denna typ av artiklar är ju att driva upp andelen kvinnor i chefsposition eller hur? Inte att främja rättvisan i att den med bäst kompetens får jobbet, oavsett kön. Varför positionerar sig Sveriges Ingenjörer så här? Varför inte driva att kön inte ska spela någon roll vid tillsättandet av tjänster, enbart kompetens och egenskaper? Det vore verklig jämställdhet.
Hej Bengt! Du skriver ”kön ska inte spela någon roll vid tillsättandet av tjänster, enbart kompetens och egenskaper”. Jag skriver ”kommunerna rekryterar de ingenjörer som har bäst kompetens för jobbet oavsett kön”. Det låter som om vi är helt överens.
Hur ser fördelningen ut inom Sveriges ingenjörer för kvinnor/män?
För min erfarenhet från skoltiden och därefter som företagsrepresentant på arbetsmässor så såg de verkligen ut som en kraftig överrepresentation av män på utbildningarna.
Jag tror att inom ingenjörsutbildningarna är ca 4 av 5 män? Om så är fallet är de ju skrämmande att de är 40% kvinnliga tekniska chefer inom kommunen. Allting tyder ju då på att kommunerna diskriminerar män
Hej Jimmy! Drygt 30 procent av ingenjörerna på arbetsmarknaden är kvinnor men könsfördelningen varierar kraftigt mellan olika utbildningsinriktningar. Inom samhällsbyggnad, kemiteknik och miljöteknik är könsfördelningen jämn och många kommunanställda ingenjörer har denna bakgrund. När 6 av tio av de ingenjörer som är chefer i kommuner och landsting är män känns det tveksamt att tala om diskriminering av män. Som alltid utgår jag ifrån att kommunerna rekryterar de ingenjörer som har bäst kompetens för jobbet oavsett kön.
Fast det Jimmy skriver är ju högst relevant och något artikeln inte tar hänsyn till. Texten åtminstone antyder att jämställdheten är bättre i kommunal sektor än privat, eftersom andelen kvinnliga chefer är högre. Men det måste ju relateras till andelen kvinnor och män i dessa sektorer. Om det som du skriver är rimligt att det är högre andel kvinnliga ingenjörer i kommunerna än vad fördelningen är bland ingenjörer generellt måste det ju i så fall vara lägre andel i privat sektor. Antagligen för att andra inriktningar dominerar där. Och då är det ju inte en brist på jämställdhet som gör att andelen kvinnliga chefer i den sektorn är lägre, utan det beror helt enkelt på att det finns färre kvinnliga ingenjörer där.
Det senaste decenniet har andelen kvinnor på ingenjörsutbildningarna varit ca 30%, så det är väl ungefär den fördelningen chefer bland ingenjörer vi bör förvänta oss (totalt för alla sektorer) framöver om rekryteringen är jämställd och man antar att det inte finns en betydande kompetensskillnad mellan könen.
Hej! Nu är artikeln kompletterad med uppgifter om könsfördelningen bland ingenjörer i de olika sektorerna. Statistiken visar att siffrorna följs åt. Andelen kvinnor respektive män och andelen kvinnliga respektive manliga chefer har en korrelation inom alla sektorer.
Från vad jag kan läsa på grafiken i artikeln så har vi alltså jämställt bland ingenjörer. Kanske läge att ändra rubriken och förhållningen i den här artikeln också?
Bättre att fokusera på blivande studenter istället. Om vi har som mål att få in mer kvinnor i yrket alltså. Dock tycker väl jag det är något riksdag och övriga samhället ska fokusera på.
Här är min uppfattning att en jämställd arbetsgrupp är till fördel för ett yrke. Men i min mening så borde facket kämpa för sina nuvarande medlemmar och inte eventuella/framtida/möjliga medlemmar.
När jag läser Kommunals hemsida och nyheter där de är 80% kvinnor så ser jag inte i närheten av samma mängd artiklar. De borde ju vara ännu mer måna om att ändra sin andel kvinnor/män då den är 10% värre än Sveriges ingenjörer.
Kanske hör jag till minoriteten inom Sveriges ingenjörer, men i min mening så är den absolut viktigaste frågan lönedumpningen inom ingenjörskåren i Sverige. De sägs att vi har en enorm brist av ingenjörer i Sverige och ändå har vi lägst löneutveckling (%) av alla yrkesgrupper i Sverige de senaste 20-30 åren. Hur hänger detta ihop med tillgång och efterfrågan? Här ligger en hund begraven.
En till frågeställning jag haft ett tag är varför vi har så pass hög fackavgift inom Sveriges ingenjörer? Vi har extremt låg arbetslöshet. Vi har inte gått i strejk på årtionden. Vart går våra gemensamma pengar?
Här tycker jag de finns utrymme att utforska. Är jag ensam i detta?
Artikelns syfte är kort och gott att redogöra för könsfördelningen mellan arbetsmarknadssektorerna för förbundets medlemmar som är chefer. Statistiken visar att fördelningen är näst intill identisk mellan chefer och icke-chefer och störst andel kvinnliga ingenjörer finns inom offentlig sektor.
Du vill att förbundet ska fokusera på blivande studenter men också mer på med-lemmar än framtida/möjliga medlemmar, något oklart för mig. För Sveriges Ingenjörer är det inte antingen eller. Förbundet arbetar både för bättre löner och villkor för medlemmar men också för att locka fler unga att bli ingenjörer.
I en stor undersökning frågar Sveriges Ingenjörer varje år tusentals medlemmar vilka frågor som är viktigast för dem, helt enkelt hur förbundet ska prioritera arbetet för att förbättra villkoren på arbetsmarknaden. Svaren är samma varje år: lön, jämställdhet och arbetsmiljö. Det är också skälet till att medlemstidningen skriver mycket om lön, jämställdhet och arbetsmiljö.
Min uppfattning är att alla fackförbundstidningar skriver om jämställdhet på arbetsmarknaden. En sökning i Kommunalarbetaren visar 394 artiklar på sökordet jämställdhet.
Varför löneutvecklingen är svag för ingenjörerna trots att arbetsgivarna hävdar att bristen på ingenjörer är stor, är en av de viktigaste frågor som förbundet ar-betar med just nu. En ny lönestrategi ska presenteras för fullmäktige i november. Ingenjören har skrivit fler artiklar om ämnet. https://ingenjoren.se/2017/05/05/ny-strategi-ska-ge-ingenjorer-lonelyft/
https://ingenjoren.se/2016/02/17/samst-loneutveckling-for-ingenjorer/
I jämförelse med Unionen och en handfull andra förbund är medlemsavgiften i Sveriges Ingenjörer den lägsta. Jämförelsen ser du här:
https://ingenjoren.se/2017/11/16/medlemsavgiften-kan-hojas/
Vi kanske hade lägst avgift — innan höjningen! Nej, den höjda avgiften verkar gå till konsulter och utvecklingsarbete för er som jobbar i förbundet, men det låga valdeltagandet till fullmäktige tycker jag tyder på att vi vanliga medlemmar inte direkt engagerar oss i de frågorna.
Jag och många med mig är med i facket på grund av lönestatistik och inkomstförsäkring. Ni (eller nåja, ”vi” eftersom jag är medlem) är sämst på att förbättra löneutvecklingen, det är tydligt i statistiken. Så det är värt att fundera på…
Vad fan får jag?
Hej Joakim!
Avgiftshöjningen var nödvändig för att kunna fortsätta att utveckla förbundets tjänster till medlemmarna. Det handlar bland annat om ombudsmän som stöttar med rådgivning och förhandlingar, en ny webb där medlemmarna enkelt ska kunna hitta den information som de behöver och mer stöd till distriktsverksamheten och lokala föreningar på arbetsplatserna. Att valdeltagandet till fullmäktige är lågt är allvarligt och oroande. Sveriges Ingenjörer vill att fler medlemmar engagerar sig och löneutvecklingen för ingenjörerna är just nu en av de absolut viktigaste frågorna. Har du idéer och förslag på hur det arbetet ska ge resultat – hur vi ska kunna vända utvecklingen – engagera dig i facket på din arbetsplats, skicka in motioner till fullmäktige med förslag och rösta i fullmäktigevalen framöver. Utnyttja möjligheten att kunna påverka förbundets arbete och prioriteringar.