Har du någon gång upplevt känslan att du inte trivs på jobbet men inte kan få ett likvärdigt jobb någon annanstans? Det kallas för inlåsning och ny forskning visar att det kan leda till sämre hälsa, framför allt depression.
Rådet till den som inte trivs på jobbet är ofta enkelt. Byt! Men för en del är det lättare sagt än gjort.
Johanna Stengård, nybliven doktor i psykologi har ägnat sin avhandling åt det som kallas för inlåsning på jobbet, känslan av att inte trivas på sitt arbete och uppleva att man inte kan få ett likvärdigt jobb någon annanstans.
Underlaget till forskningen är flera tusen individer som har besvarat en mängd frågor i en stor undersökning som Stressforskningsinstitutet med hjälp av Statistiska centralbyrån, SCB, genomför vartannat år. Undersökningen gör det möjligt att följa individer och på så vis kan forskarna se förändringar över tid.
– Jag har kunnat se tydliga samband mellan inlåsning och hälsa, dels självskattad hälsa men framför allt depressiva symtom, säger Johanna Stengård.
Hennes forskning visar att omkring fem procent av dem med tillsvidareanställning i Sverige känner sig inlåsta. Omkring 20 procent befinner sig i en riskgrupp. Det innebär att de trivs på sina arbetsplatser idag men bedömer att de har svårt att få likvärdiga jobb någon annanstans. Den dag de vill byta kan det alltså bli svårt.
En del av forskningen är en undersökning av orsakerna till inlåsning och där blev hon själv överraskad över några resultat. Bland annat kunde hon inte se något samband mellan inlåsning och kön, ålder eller familjeförhållanden.
– Jag trodde själv att fler kvinnor än män känner sig inlåsta men forskningen visar inte det, snarare motsatsen. Istället hade män en svag tendens att oftare hamna i inlåsning.
En tydlig riskfaktor för inlåsning visade sig vara problem med matchning, det vill säga om man känner sig över- eller underkvalificerad. Framför allt bland de som kände sig överkvalificerade var det vanligare att känna sig inlåst.
Hur man kan ta sig ur en inlåsning har Johanna Stengård inte studerat men hon kan dra en del slutsatser utifrån forskningsresultaten. Framför allt påpekar hon att det är viktigt att förbättra sin anställningsbarhet. Det kan man göra genom utbildning i olika former och om det känns omöjligt att byta arbetsgivare kanske det går att byta arbetsuppgifter.
Cheferna har också ett ansvar och en möjlighet att minska inlåsningseffekten. Bra arbetsmiljö och nya utmaningar i jobbet är viktigt för att inte känna sig överkvalificerad och för att trivas på jobbet.
– Ur en ren lönsamhetsaspekt är det viktigt att anställda inte känner sig inlåsta eftersom det finns en så tydlig koppling mellan inlåsning och hälsa. Medarbetare som inte mår bra kan ha sämre arbetsförmåga och är mer sjukskrivna, säger Johanna Stengård.
Hon har också studerat om inlåsning är vanligare i vissa socioekonomiska grupper genom att jämföra fyra grupper: högre- och mellanhöga tjänstemän, lägre tjänstemän, arbetare i yrken som kräver särskild kompetens och arbetare i yrken som inte kräver särskild kompetens.
Det var bland lägre tjänstemän och arbetare i yrken där det inte krävs någon särskild kompetens som känslan av inlåsning var vanligast och Johanna Stengård kan se flera förklaringar.
– Bland annat håller dessa jobb allt mer på att försvinna, de får en allt sämre arbetsmarknad och har ofta sämre anställningsvillkor, säger Johanna Stengård.
Karin Virgin
