Håller du isär arbete och privatliv? Eller blir det en blandning? Hur man vill dra gränsen varierar och det som känns bäst för dig kan kännas helt fel för din kollega.
För några år sedan startade ett forskningsprojekt där ett 40-tal tjänstemän i tre globala svenska industriföretag deltog. De fyllde i aktivitetsdagböcker och intervjuades om gränssättningen mellan arbete och privatliv. Särskilt fokus sattes på användning av digitala verktyg som smartphone, surfplatta och dator. I några fall deltog även tjänstemännens familjer i uppföljande intervjuer.
Forskarlaget, lett av Kristina Palm, professor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet och seniorforskare vid Karolinska institutet, hittade sju sätt att hantera gränsdragningen.
Typexemplen ser ut så här:
Totalsepareraren: Håller isär arbete och övrigt liv i både tid och rum. Jobbar inte under ledig tid i hemmet. Ägnar sig inte åt privata aktiviteter under arbetstid och på arbetsplatsen.
Tidssepareraren: Håller isär arbete och övrigt liv genom att sätta gränser för vad som är arbetstid och vad som är ledig tid. Jobbar inte under ledig tid. Ägnar sig inte åt privatrelaterade aktiviteter under arbetstid. Platsen för arbetet kan variera (hemmet, tåget, bilen).
Platssepareraren: Håller isär arbete och övrigt liv genom att sätta gränser för vilken plats som tillhör arbetet respektive den privata sfären. Jobbar inte utanför arbetsplatsen. Gör privata uppgifter utanför arbetets fysiska plats. Tiden för arbetet kan variera (morgon, kväll, helg).
Arbetsintegreraren: Gör arbetsrelaterade aktiviteter under ledig tid och i den privata sfären, men inte tvärtom. Jobbet spiller över till privatlivet.
Privatlivsintegreraren: Gör privatrelaterade aktiviteter under arbetstid och på arbetsplatsen, men inte tvärtom. Privat- och familjeliv spiller över till arbetet.
Totalintegreraren: Gör privatrelaterade aktiviteter under arbetstid och på arbetsplatsen och arbetsrelaterade aktiviteter under ledig tid och i den privata sfären. Gränsöverskridandet kan ske överallt och när som helst, oberoende av tid och plats.
Växlaren: Växlar mellan olika strategier.
Två strategier har större hälsorisk
Kristina Palm tycker inte att det går att säga generellt att någon av strategierna är bättre eller sämre.
– Alla har olika förutsättningar. Saker som händer kan också innebära att man behöver byta strategi, antingen på grund av förändringar i privatlivet, familjesituationen eller på jobbet.
Vad gäller de två övergripande strategierna, att hålla isär eller blanda jobb och övrigt liv, ser hon störst hälsorisker för total- och arbetsintegrerare.
– De strategierna beror ofta på för stor arbetsmängd. Det ger ökad risk för stressrelaterade problem, vilket i sin tur kan leda till att man inte får tillräckligt med återhämtning.
”Prata med din chef”
Nyligen pratade hon om gränsdragningsfrågor på ett styrelsemöte ”med ett 40-tal kostymklädda kvinnor och män”. Med handuppräckning pejlade hon vilka strategier som var vanligast.
– Absolut flest var totalintegrerare, sedan kom arbetsintegrerare och därefter platsseparerare. Bland tjänstemän skulle jag tro att total- och arbetsintegrerare är vanligast.
Om Kristina Palm ställdes inför en grupp stressade ingenjörer skulle hon inte lyfta fram någon särskild av de sju strategierna och säga ”gör så här”.
– Nej, om stressen beror på för hög arbetsbelastning eller hur jobbet är upplagt skulle jag i första hand säga att ”ni behöver prata mer er chef!” Arbetsgivaren har alltid ansvaret för arbetsmiljön, det får man inte glömma bort.
Även om stressen delvis är relaterad till privatlivet, till exempel att man har småbarn, tycker hon att man ska prata med sin arbetsgivare.
Gränsdragningsfrågorna kan man diskutera med dem man jobbar nära, i gruppen eller projektet.
– Hur ska vi vara tillgängliga för varandra, och måste vi vara det efter arbetstid? Passar det alla? Det är viktigt att ha en kontinuerlig dialog om det, för saker kan ändras för alla, både i privatlivet och arbetslivet.
Acceptera att vi är olika
Själv har Kristina Palm varit en separerare, men ökad arbetsmängd har gjort henne till en integrerare. Det är hon inte helt nöjd med.
– Nej, det blir lite för mycket arbetsintegrering i mitt privata liv.
Fast hon är noga med tiden och använder den som ett verktyg för att sätta en gräns för jobbtimmarna i hemmet.
När gränsdragningsfrågor ska diskuteras, både bland kollegor och med chefer, tycker hon att det är viktigt att alla är öppna och lyhörda.
– Det är lätt att se sig själv som en norm. Om jag gillar att separera är det lätt att tycka att det borde vara bäst för alla. Så är det inte. Alla är olika. Det bästa är att ha en dialog.
Bertil Janson
