Efter endast fem månader på sitt första jobb blev Viktoria Westerberg sjukskriven. Hur kunde en ung, levnadsglad tjej på så kort tid braka rakt in i väggen? Hennes historia är knappast unik och därför vill hon nu dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra att hitta vägen till ett hållbart arbetsliv.
Viktoria kände inte igen sig. Hon hade sedan någon månad tillbaka börjat få småinfektioner som inte ville ge med sig, tappade tråden i konversationer och började glömma saker. Inget kändes kul och inspirerande, hon grät ofta på kvällarna utan att egentligen förstå varför. Detta efter endast fem månader på sitt första jobb efter studierna.
– Jag hade väldigt mycket ångest och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det, minns hon. Men jag insåg till slut att det inte kan vara meningen att må så dåligt på grund av ett jobb och det var det som fick mig att dra i bromsen.
Direkt efter studierna i industriell ekonomi vid Chalmers tekniska högskola hade Viktoria fått jobb som konsult. Hon arbetade mycket, var ständigt på resande fot och liksom kollegorna jobbade hon mycket sena kvällar på hotellrummet. Hon kände tidigt att det inte var en hållbar situation, men när hon tog upp frågan med sin arbetsgivare fick hon inget gehör.
– Men jag tror inte att jag visade hur illa det verkligen var, jag ville ju göra bra ifrån mig. Dessutom fanns det en kultur av att jobba mycket på den arbetsplatsen. Jag tror att det är svårt för unga som kommer ut på arbetsmarknaden att veta vad som är normalt. När man ständigt kan vara uppkopplad och tillgänglig, och dessutom inte har någon familj som drar, så är det lätt att jobba för mycket.
Men när symptomen dök upp och hon insåg att hon var tvungen att göra något åt situationen tog hon kontakt med sjukvården och blev direkt sjukskriven i tre veckor.
– Under den tiden fick jag för första gången tid att reflektera över min situation, det hade jag inte riktigt haft möjlighet till tidigare. Och jag förstod att jag behövde hitta ett jobb som passade mig och mina värderingar bättre.
I efterhand inser Viktoria att hon i stressen inför att skaffa sig ett första jobb inte riktigt hade tänkt igenom hur hon faktiskt ville ha det på jobbet. Vad ville hon egentligen jobba med? Vad var viktigt för henne? Hur ska en arbetsplats vara där hon trivs och mår bra? Detta är frågor som hon nu har insett vikten av att verkligen ta ställning till när man söker ett jobb, framförallt sitt allra första.
– Många av mina studiekamrater har haft liknande upplevelser som jag, att hamna på ett jobb som gör att livet inte längre går ihop. Och det är ju helt sjukt att så många unga blir utbrända under sina första år på arbetsmarknaden. Tanken är ju att vi ska hålla i minst 40 år till.
Tips: Gör din kravlista
- Var vill du jobba? I Sverige eller utomlands? Internt eller ute hos kund? Vill du resa mycket?
- Vilka typ av uppgifter passar dig? Vad engagerar dig, vad känns spännande och kul?
- Vilken typ av människor och företagskultur vill du arbeta i? Hur ska kollegorna vara? Ska det vara en tävlingsinriktad miljö eller ska fritid, familj och återhämtning vara prioriterat?
- Vilka arbetstider vill du ha? Hur många timmar i veckan vill du jobba, hur ofta kan du tänka dig att jobba mer än så? Hur mycket övertid är du beredd att lägga som mest, och under hur lång tid?
Problemet som hon ser det är att man som nybakad student inte har några referensramar för hur det är i arbetslivet. Många kommer från år av studier, vana att ställa krav på sig själv, men ovana att hantera krav från andra.
– Samtidigt vill man vara andra till lags, prestera och göra bra ifrån sig. Då är risken väldigt stor att man trycker lite för hårt på gasen och prioriterar ner sig själv och sitt eget välbefinnande.
Idag har Viktoria ett nytt jobb där hon trivs och kan jobba och utvecklas på ett sätt som är hållbart i längden. Hennes råd till andra som är på väg ut på arbetsmarknaden är att tänka igenom det kommande arbetslivet, inte bara vilken bransch man vill jobba i utan även andra värderingar som är viktiga för att trivas och må bra på arbetet.
Ett tips är att skriva ned det som en kravlista på sitt blivande jobb, och som en påminnelse om vad just du tycker är viktigt.
– Om du har en tydlig kravlista har du inte bara grunden för hur du ska profilera ditt CV och personliga brev. Du vet också vilka jobb du ska söka och vilka du inte ska söka, vad du ska trycka på i intervjuprocessen och vilka krav du ställer på en blivande arbetsgivare.
Den viktigaste erfarenheten som Viktoria bär med sig från de fem månaderna på sitt första jobb är att våga tro på sig själv och sitt eget värde, och att stå upp för det även om det innebär att du måste tacka nej till ett jobb eller säga ifrån till en chef du redan har.
– Ge inte efter, kom ihåg ditt eget värde och håll fast vid de värderingar som du tycker är viktiga. Då är chansen betydligt större att du hittar ett jobb som faktiskt passar dig, där du mår bra och kan göra ett bra jobb, säger Viktoria Westerberg.
4 kommentarer
Så tacksam för att du delar med dig av det här Viktoria! Jag känner också igen mig, jag var väldigt nära men lyckades vända i tid. Den arbetsplats jag jobbar på har fina värderingar och låga debiteringsmål men trots det så finns det stort utrymme att överarbeta. Färsk från plugget så har hade jag precis som du skriver ingen aning om vad som var normalt, och ambitiös och villig att göra ett så bra jobb som möjligt så körde jag plattan i mattan. Jag ville ju göra ett gott intryck. Min chef och jag har diskuterat detta mycket (vi har en bra relation) och trots att jag kan förstå bolagets synvinkel om att det är varmt välkommet med någon som vill jobba mycket så tror jag att arbetsgivaren vinner mycket mer i längden på att coacha sina medarbetare i ett balanserat arbetsliv än i ett överarbetande arbetsliv om man vill behålla sin personal och kompetens.
Under hela skoltiden har vi övat på att kunna jämföra oss mot betygsskalor för vad som är bra eller kan bli bättre. I arbetslivet finns det inget övre tak så om man jagar en 5:a så kan man jobba ihjäl sig, och det finns sällan en tydlig 3:a som är ”good enough”. Hos oss jobbar vi mot en stor variation av kunder och jag ser en stor möjlighet för mitt företag att minska nyanställdas ångest genom att involvera förväntanshantering i onboardingprocessen. Och det gäller i lika stor grad de interna förväntningarna.
Tyvärr är det väldigt vanligt med utbrändhet idag och jag tror att unga människor är speciellt utsatta av många anledningar. Dels har man ingen erfarenhet, man vill göra ett gott jobb och är rädd för att misslyckas. Ofta är man ”osårbar” som ung eftersom man inte åkt på riktiga smällar förr. Måste dock säga att artikelförfattaren och en del av kommentatorerna här har visat en god portion mognad i sina analyser. Det som måste till är förmodligen en samhällsförändring, men inte bara i Sverige eftersom de flesta branscher är utsatta för internationell konkurrens idag. Attityden måste ändras från att vara först med saker och ting till att vara bäst. Med bäst menar jag här att inte sträva efter produkter förrän de är mogna och beprövade. Detta gäller både privat och på ett kommersiellt plan. Vi har inte råd att först utbilda folk i 25 år för att sedan driva dem in i väggen.
Igenkänningsfaktor 100. Jag läste också industriell ekonomi, började som konsult på ett litet företag där mina stress- och ångestproblem skjöt i höjden. Efter ett halvår bytte jag till Volvo Lastvagnar. Jag hade ångest varenda dag i ett helt år med ett flertal panikattacker. Jag har mått skit. Nu mår jag äntligen bättre, jag har en chef och en arbetsplats som är mycket stöttande (till alla nyexade: Volvo is the shit!).
Min slutsats, hittills, är den att vi ställer orimliga krav på oss själva och är alldeles för mottagliga för andras krav på oss utan att ställa motkrav. Vi lever i västvärlden där det ständigt uppmuntras att multitaska, så vi måste aktivt stå på oss och säga nej till saker DAGLIGEN. Ingen kommer på ett genuint sätt uppmuntra oss till att sakta ner förutom oss själva. Stressa inte över ett jobb, det är så jävla onödigt. Mår man inte bra spelar ingenting annat någon roll. Släpp det i så fall bara.
Min slutsats är också att jag visst vill göra karriär, men jag tänker inte offra mig själv på vägen.
Jag hoppas att du mår bättre och att inga fler ska behöver genomgå det du/vi har gjort. Jag själv gärna engagerat mig mer i stress bland unga.
Arbetsgivarna (beställarna och konsultcheferna) behöver också ta sitt ansvar för att unga förmågor får god handledning och goda förutsättningar för att trivas och växa.
Det handlar inte bara om för mycket att göra och för långa dagar utan luddiga uppdragsbeskrivningen, otydliga förväntningar, dubbla budskap (kvalitetssystemet säger en sak men kulturen främjar något annat), rimliga tidsramar och användbar feedback.