Hur kan hårda fakta bidra till mänsklig omvårdnad? Det är utgångspunkten för Louise Davidssons arbete som verksamhetsutvecklare på akutkliniken i Linköping. Ett arbete som på många sätt innebär ett spännande möte mellan ingenjörskonsten och vårdparadigmet.
Det är drygt två år sedan Louise Davidsson valde att lämna konsultkarriären för ett jobb som verksamhetsutvecklare på Akutkliniken i Norrköping. Idag har hon en liknande tjänst på Akutkliniken i Linköping där hennes uppdrag är att hålla ihop och skapa strukturer för utvecklingsarbetet – områden där hennes ingenjörsbakgrund kommer till stor nytta.
– Att vara verksamhetsutvecklare på kliniken innebär en bred roll, där jag både agerar som metodstöd till vårdpersonal samtidigt som jag driver egna utvecklingsprojekt, berättar hon.
Stora skillnader i flödet
Dessutom sitter hon med i klinikens ledningsgrupp där hon ser till att det finns en långsiktig plan för kliniken, men även att de rent operativt fattar faktabaserade beslut och har koll på utvecklingen som sker på kliniken.
På kliniken arbetar närmare 200 personer inom olika yrkesgrupper – läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdadministratörer. Varje år vårdar de cirka 50 000 patienter, men patienterna kommer förstås inte i en jämn ström. Det är också en av de stora utmaningarna för verksamheten.
– Det kan vara stora skillnader inflödet, men det finns ändå vissa mönster. Genom att analysera data och studera patienternas sökmönster får vi en bild av hur dessa flöden ser ut, berättar hon.
Analyser ger intressanta insikter
Måndagar är exempelvis en sådan dag då trycket på akuten är högt, torsdagar är det lugnare. Kunskap om flödet, hårda fakta och dataanalyser är på så vis värdefulla redskap för att hantera bemanning och logistik så att patienterna får snabb och rätt hjälp.
Men analyser av data kan även ge andra intressanta insikter.
– När vi ser fakta kan vi också jobba mer systematiskt med förbättringar, säger Louise Davidsson.
– När vi tittar på olika patientgrupper har vi sett vissa skillnader i patientgrupper. Äldre sköra ligger exempelvis kvar hos oss längre innan det finns en plan för vad nästa steg är, än andra grupper. Här är det intressant att ta reda på varför det ser ut som det gör, berättar Louise Davidsson.
Utveckla nya rutiner
En förklaring kan vara att de äldre ofta kommer in med diffusa symptom. De är dessutom ofta multisjuka, har många olika läkemedel och tidigare sjukdomar, vilket innebär att man kan behöva göra flera utredningar för att utesluta eller påvisa sjukdom.
Kunskapen om att den här patientgruppen kan ha långa vårdtider på akuten är viktig i förbättringsarbetet. Det innebär att vårdpersonalen kan utveckla rutiner och arbetssätt för just den här gruppen, både för att minska väntetiderna och för att förbättra vården av patienterna under tiden de är på akuten.
Det kan exempelvis vara att personalen kollar till patienterna i vissa tidsintervaller, att de är uppmärksamma på hur rörliga patienterna är, om de kan gå på toaletten själv eller om det finns risk för trycksår.
– När vi ser fakta kan vi också jobba mer systematiskt med förbättringar. Vad kan vi göra för att den här patientgruppen ska få en bra omvårdnad när de är här?
Sökte inte en ingenjör
Att Louise Davidsson skulle komma att arbeta inom vården var inget som hon hade en tanke på innan hon såg den utannonserade annonsen som verksamhetsutvecklare på Vrinnevisjukhuset i Norrköping för snart tre år sedan. De sökte inte heller en ingenjör, tidigare hade det varit sjuksköterskor som hade haft den rollen, men Louise tyckte att tjänstebeskrivningen passade henne. Logistik, grundorsaksanalys, processutveckling och förändringsledning är kompetenser som hon som ingenjör är väl bekant med.
– Som ingenjör har jag ett systemtänk och kan se saker ur ett annat perspektiv än de som jobbar i professionen. Mitt utifrånperspektiv är dessutom en fördel, jag har ingen klinisk profession eller status att upprätthålla – jag kan ställa alla de dumma frågorna. Det är en styrka och det leder ofta till fina diskussioner, poängterar hon.
Men det var ändå med en viss oro som hon klev in i sin nya roll på akutkliniken. Vad skulle hennes nya kollegor tycka om att hon, utan kunskap inom vården, skulle leda deras utvecklingsarbete?
Olikheterna berikar
– Men jag har bara mött positiva reaktioner, mest nyfikna frågor om vad en ingenjör egentligen gör. Mina kollegor ser fördelarna med att jobba tvärprofessionellt och att vi kan se saker ur olika perspektiv.
Att jobba i gränslandet mellan ingenjörskonsten och vården är något som Louise Davidsson trivs med. Som ingenjör kan hon bidra med både långsiktig verksamhetsplanering, analyser av data och vara ett metodstöd för verksamhetens förbättringsgrupper. Samtidigt får hon insikt i hur det kliniska arbetet och vårdens komplexitet påverkar arbetet. Och framför allt, möjlighet att bidra till en bättre vård.
– Det är häftigt att se produktionen, hur mycket vård som produceras på vår klinik varje dag. Visst kan man standardisera mycket även inom vården, men inte allt. Vi jobbar ju med människor som alla är olika – vissa behöver längre tid i vårdmötet och vissa är svårare att bedöma än andra. Det behöver vi också ha med oss när vi jobbar med verksamhetsutveckling.
”Ingenjörer behövs inom vården”
Louise Davidsson skulle vilja se fler ingenjörer inom vården. Hon har själv läst industriell ekonomi på Tekniska högskolan vid Linköpings universitet och ser stora möjligheter för ingenjörer att bidra inom både verksamhetsutveckling och inom IT.
– Ingenjörer behövs inom vården, inte minst när det gäller att få ihop verksamheten med tekniken. Vi kan vara med och skapa förutsättningarna så att vårdpersonalens kompetens används på rätt sätt och kommer patienterna till nytta, säger Louise Davidsson.
