Ingenjörer i Sverige fördömer regimen i Iran

Ingenjörsstudenter på Sharif-universitetet i Teheran besköts när de protesterade mot den iranska regimen. Nu ställer sig Sveriges Ingenjörer bakom en uppmaning till regimen. Och Arezou Taghizadeh i Ingenjörernas förbundsstyrelse, själv från Iran, menar att det är viktigt.

Protesterna i Iran har pågått sedan mitten av september. De har skett på många universitet och andra platser. På det teknisk-naturvetenskapliga toppuniversitetet Sharif University of Technology i Tehran gick säkerhetsstyrkorna in med tårgas och sköt skarpt när där studenterna protesterade.

Totalt i Iran ska över 201 personer ha dödats sedan protesterna började. Drygt 20 av dem var under 18 år, berättar Arezou Taghizadeh, ledamot i Sveriges Ingenjörers förbundsstyrelse, och hennes man Babak Samiee som också är ingenjör.

– Med tanke på hur rädd regimen är för att folk utanför ska höra vad som händer, är det viktigt att vi utanför, fackförbund och andra, är en röst för folket i Iran, säger Arezou Taghizadeh.

Hon pekar också på att de som är aktiva i fackförbund i Iran sitter i fängslade.

– Jag tror att det vi som fack kan göra är att visa, berätta och fördöma. Vara den rösten.

Står bakom Sacos uttalande

Den 11 oktober gjorde Saco (Sveriges akademikers centralorganisation) ett uttalande och det har nu Sveriges Ingenjörer, efter ett beslut av förbundets presidium, ställt sig bakom.

Där uttrycker de en djup oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. De uppmanar myndigheterna i Iran att respektera grundläggande demokratiska principer. Och de uppmanar politiker i Sverige och EU att tydligt markera mot den iranska regimens våld och att vidta relevanta åtgärder.

”Vi vill visa vår solidaritet med alla fredligt protesterande i Iran”, skriver de.

Den 17 oktober skickade också Saco, LO och TCO gemensamt ett meddelande till Irans ambassadör i Sverige där de bland annat kräver att fackligt aktiva, och andra som fängslats utan grund, ska friges.

Triggades igång

Protesterna startade som bekant efter att 22-åriga Mahsa Jina Amini greps av moralpolisen för att hon inte burit huvudduk på korrekt sätt. Hon togs till förhör, misshandlades och avled sedan den 16 september.

Först var det främst kvinnor som gick ut på gatorna, brände sina sjalar och klippte av sig håret i protest mot kvinnoförtrycket i landet. Men Arezou Taghizadeh och Babak Samiee menar att protesterna handlar om mer än så.

– Det här är bara en trigger. Det har varit 43 år av förtryck i Iran sedan den islamiska revolutionen. Regimen har använt våld, hot och mördat. De har brutit mot alla mänskliga rättigheter. Det var unga kvinnor som gick ut först, men i princip alla tycker annorlunda än regimen. Nu går män bredvid sina kvinnliga kollegor, sida vid sida i protesterna.

Unga som leder protesterna

Protester har brutit ut vid flera tillfällen de senaste 10 åren i Iran. Det som särskiljer den här gången är att de flesta som protesterar är unga, under 25 år. Internet har gjort ungdomarna mer medvetna och de är inte rädda, de vill vinna.

– De jämför sig med andra ungdomar i världen och vill ha samma sätt att leva. De har en bild av ett riktigt, fritt liv, och det vill de uppnå, säger Babak Samiee.

Motståndet mot regimen var det som gjorde att Arezou och Babak var tvungna att lämna Iran i mitten av 1990-talet och bosätta sig i Sverige. De konstaterar att tidigare protester slagits ner brutalt och att det gjort människor rädda. Nu hoppas de att det blir annorlunda.

– Det är nödvändigt. Även om det är hjärtskärande att människor dör så måste alla nationer betala ett högt pris för sin frihet. Vi hoppas att så få som möjligt blir dödade eller misshandlade. Vi hoppas att regimen ska störtas. Vi tror inte att det går så fort men vi hoppas. Det är enda möjligheten. Det finns inget som kan ändra regimen. Inget alls.

Karin Thorsell