Sara är projektledare i ett unikt projekt: ”Man får lära sig på vägen”

Som projektledare på Modvion får högskoleingenjören Sara Johansson utlopp för sitt intresse för processer. Dessutom jobbar hon med något helt unikt, nämligen det första kommersiella vindkraftstornet i trä i Sverige.

Ritsch, ritsch. En enorm, bågformad modul i laminerat trä packas in i plast och mannen med tejprullen arbetar snabbt. Trädoften dominerar varenda vrå i bygghallen. Det inplastade jättepaketet kommer senare i år att utgöra en del av Sveriges största kommersiella vindkraftstorn i trä. 150 meter högt blir vindkraftverket, inklusive blad, och Varberg Energi ska stå för driften.

Tornen monteras i moduler och kan därför  transporteras på allmänna vägar med vanliga lastbilar.

– Eftersom det är byggt i trä väger det mycket mindre är konventionella ståltorn. Det gör att det kan byggas mycket högre för att utnyttja vindarna på högre höjder, berättar Sara Johansson som är designingenjör och projektledare på Modvion AB.

Men Modvions patenterade vindkraftstorn är speciella på flera sätt. Dels har trämaterialet bättre dämpning när det gäller tornsvängningar jämfört med ståltorn. Dessutom kan utsläppen från tornproduktionen minska med 90 procent, och när vindkraftverket gjort sitt efter 25-30 år går trämaterialet att återanvända.

– Att få jobba med något så unikt var en av de saker som lockade när jag sökte jobbet, säger Sara Jahansson.

Utvecklar ställningen för att resa tornet

För ett år sedan började hon på Modvion som projektledare på produktutvecklingsavdelningen. Ett av hennes fokusområden just nu är att utveckla den specialställning som behövs för att resa tornet. Eftersom modulerna limmas ihop på plats, behövs en ställning med plattformar som man kan luta modulerna mot.

– Vi är en grupp med konstruktörer, installationsingenjörer och beräkningsingenjörer, och eftersom vi är en liten grupp måste vi dela på rollerna och även hämta in kunskaper utifrån. Man får lära sig på vägen och ta mycket ansvar som man annars inte hade fått, och det är både roligt och utvecklande. Just nu är min roll ganska teknisk, men framöver kommer det att bli mer av processutveckling.

Projektledarroll har Sara haft även på sina tidigare arbetsplatser. Hon har verkat i vitt skilda branscher: alltifrån fordonsteknik och livsmedel till utomhusmiljöer. På det viset fick hon upp ögonen för själva arbetsprocesserna och hur de kan förbättras. En lyhörd chef gav henne möjlighet att jobba med processutveckling utifrån Lean och Six Sigma-metoderna.

– Projektledarrollen passar mig, för jag är ingen detaljnörd utan mer intresserad av överblicken och helheten. Dessutom är ju psykologidelen otroligt rolig! Att få människor att träffas, diskutera vad som behöver göras och sedan åstadkomma något bra tillsammans – det är så inspirerande att få vara med i. Men också hur människor fungerar och mår, särskilt i grupp.

Fick kollegan att öppna sig

Sara berättar om en tidigare arbetsplats där gruppens samarbete gnisslade eftersom en av medarbetarna uppfattades som sur, tvär och allmänt jobbig. Men ingen hade kommit på tanken att ta reda på varför.

– En dag frågade jag hur läget var, och försökte visa att jag brydde mig. När vi pratat en stund berättade han om den jobbiga skilsmässa som han gick igenom. Jag frågade om jag fick berätta för resten av arbetsgruppen, och efter det blev stämningen mycket bättre. Vet man att någon går igenom något jobbigt, får man förståelse och tolerans.

Triggas av utmaningar

Sara konstaterar att om man ska vara projektledare behöver man vara intresserad av människor. Struktur och planering har stor betydelse för att medarbetare mår bra och utvecklas. Vilket också är en del av utmaningen på hennes nuvarande arbetsplats. Eftersom Modvion är ett ungt och nytt företag saknas vissa strukturer.

– Vi hade ingen färdig produktutvecklingsprocess för hur avdelningar ska samverka med varandra. Ibland blir det lite otydligt exakt vem som gör vad. Vi får helt enkelt jobba fram processerna allteftersom, vilket förstås kan vara påfrestande. Men jag triggas av utmaningar.

En tydlig karriärplan har Sara Johansson däremot aldrig haft, inte heller som projektledare. Det viktigaste är att ha möjligheten att arbeta tillsammans med duktiga människor, resonerar hon. Liksom få utlopp för sin kreativitet. Och vid sidan av sin kreativa arbetsroll, har Sara Johansson nyligen kommit ut med romanen ”Väntar du på mig”? Den bygger delvis på hennes uppväxt i Teheran och hur svårt livet kan bli när man tvingats lämna sitt land.

– Att börja om i ett helt annat land kan vara väldigt komplicerat, och mina föräldrars psykiska ohälsa påverkade hela familjen. Jag kände att den historien är värd att berättas,  det är så många andra som går igenom samma sak.

Pernilla Fredholm