Ukrainska ingenjörer kämpar med återuppbyggnaden – ”experter inkallas till kriget”

När Ryssland invaderade Ukraina ockuperades staden Ivankiv åtta mil norr om Kiev av ryska styrkor från Belarus. Innan den ukrainska armén lyckades återta staden hann de ryska trupperna spränga 11 broar. Nu jobbar ukrainska ingenjörer i motvind med att bygga upp dem igen.

Ljudet av kompressorer och grävmaskiner är öronbedövande och i luften surrar aggressiva myggor. Återuppbyggnaden av tre av de förstörda broarna i Ivankiv är i full gång.

Det här är ett viktigt projekt för hela området eftersom man hittills varit tvungen att ta stora omvägar på dåliga vägar. Bron närmast samhället är nästan klar, bara målningen återstår.

En temporär skylt som leder bilisterna till en tillfällig omväg medan den nya bron håller på att byggas. Foto: Jonas Gretzer.

Innan bygget kunde starta hade den ukrainska armén gjort en provisorisk bro bara några stenkast från platsen för den nybyggda bron. I april i år var katastrofen nära. Grysbenyk Sergiy, 30 år tar fram sin mobil och visar en video, där man ser hur bron är på väg att spolas bort av vattenmassorna.

– Klockan fyra på morgonen ringde min telefon. En röst sa ”Floden håller på att svämma över. Du måste dit och undersöka”, berättar han.

Det kraftiga regnet fick floden att stiga snabbt och under 10–15 timmar var läget kritiskt. Den provisoriska bron som bestod av packad sand och grus täppte till floden. Genom att gräva upp vägbanan och bryta loss delar av bron lyckades Grysbenyk och hans kollegor leda om vattnet och på så vis förhindra en katastrof.

Problemet är bristen på pengar

Ingenjören Konstantin ansvarar för ett av proprojekten. Foto: Jonas Gretzer.

Det andra brobygget ligger ett par mil bort. Ingenjören Konstantin, 45, som ansvarar för broprojektet, leder ett arbetslag på omkring tio personer. Han bjuder in oss i sin arbetsbod för att visa bilder och ritningar av arbetet, men han vill inte säga sitt efternamn eller avslöja vad företaget heter.

Det här är Konstantins sjätte broprojekt men hans bakgrund är egentligen något helt annat. Innan kriget ansvarade han för att bygga fabriker och slakterier, men som så många andra har han tvingats sadla om.

Bron som byggs här kommer att bli 148 meter lång och 8 meter hög när den förhoppningsvis blir färdig i december i år. Bygget kom i gång i januari, efter två månaders rivningsarbete av den gamla bron som var förstörd.

Konstantins team i full färd med att bygga en ny bro som ska ersätta den tidigare förstörda bron från kriget. De arbetar med noggrant för att snabbt återupprätta den viktig infrastrukturen i området. Foto Jonas Gretzer.

Projektet krävde dessutom ett tillstånd från militären och det tog Konstantin tre veckors pappersarbete innan hans företag fick alla nödvändiga tillstånd och godkännanden.

Tillgången på byggnadsmaterial är inte det stora problemet.

– Allt finns på marknaden, så länge man har pengar, säger Konstantin men tillägger.

– Det stora problemet nu är att projektpengarna är slut. Nu måste mitt företag skjuta till egna pengar för att kunna driva projektet vidare.

Det är den ukrainska staten som står för merparten av finansieringen. EU bidrar endast med ersättning för bränsle till transporter. Om arbetet stannar upp eller blir försenat kommer Konstantins företag tvingas betala stora belopp i skadestånd. Det blir, hur absurt der än låter, billigare för byggföretaget att ta medel ur egen ficka än riskera att bli skadeståndsskyldigt.

Men det är inte bara pengar som riskerar att försena arbetet.

– Det är ett stort problem att personal skickas till fronten. Jag har förlorat många av mina arbetare som är experter när de blivit inkallade. Vi försöker hitta ersättare men det är jättesvårt, förklarar Konstantin.

Ett annat problem är att markens beskaffenhet gör det svårjobbat. Den är så ”vattnig” att de tvingas ta jord från ena sidan av floden, lägga upp den på en plats och låta den torka, innan den kan användas.

Brobyggarna skickas till fronten

Vid den tredje bron arbetar traktorgrävare och grävskopor för högtryck. En stor lastbil backar ner mot sandbanken och tippar av ett lass sand.

Pengarna är slut men brobygget fortsätter. Om arbetet stannar upp eller blir försenat tvingas byggföretaget betala stora belopp i skadestånd. Foto: Jonas Gretzer.

– När vi skulle försöka bygga om den här bron hade vi redan fått hjälp att spränga brofästena av våra äldre, säger ingenjören Yevhen, 43.  När han ser att vi inte förstår ler han stort och förklarar: Ryssarna!

Den här bron blir 330 meter lång och projektet som sysselsätter omkring 25 personer kommer ta ungefär två år. Demonteringen av den förstörda bron var svår och tog tre månader.

Ingenjören Yevhen har haft anställda som deltog i striderna 2014 och led av psykiska problem. De hade svårt att koncentrera sig och att förstå. Foto: Jonas Gretzer.

Yevhen upplever samma problem som Konstantin med att personal skickas in i kriget. Han är dessutom själv officer i ingenjörstrupperna och riskerar att bli inkallad.

– Byggarna gör större nytta här än vid fronten. Och om jag blir inkallad vet jag inte vad som skulle hända med vårt projekt, säger han betänksamt.

Foto: Jonas Gretzer.

Yevhen ser också ett annat allvarligt problem med dem som varit i krig och återvänder till det civila arbetet. Han har haft två anställda som deltog i striderna 2014 och led av psykiska problem. De visade tydliga tecken på rädsla och hade svårt att förstå och koncentrera sig.

– De behöver rehabilitering. Om hjärnan är inställd på krig är det svårt att ställa om, säger Yevhen.

Fortfarande hittar man minor och ammunition och framför allt lådor med sprängämnen som inte exploderat. Men det är inget som oroar brobyggarna, trots att sprängmedel också finns i vattnet.

Man oroar sig mer för lönesänkningarna på mellan 30 och 40 procent som brobyggare och anställda inom alla yrken har drabbats av. I dag tjänar en ingenjör 1 000 dollar i månaden och en arbetare omkring hälften.

 ”Vi är guld värda”

Yevhen tror ändå på en ljus framtid i Kievregionen, när kriget är över

– Ingenjörer kommer att vara oerhört eftertraktade i 10–15 år framåt.

– Vi är guld värda, konstaterar han.

Kommer det finnas behov av utländska ingenjörer i framtiden?

Yevren skrattar och svarar.

– Problemet är att de skulle ha svårt att anpassa sig till Ukraina med all korruption och byråkrati. För oss är det inget problem. Vi är vana.

En av hans anställda kommer fram för att fråga något. Yevhen ursäktar sig och förklarar att det uppstått ett problem som han måste lösa. Innan han lämnar oss säger han att vi är välkomna tillbaka till invigningen av bron 2024. Eller kanske 2025.

Urban Hamid