Så kommer du över rädslan att tala inför andra

Obehaget att prata inför andra kan göra att man undviker situationer som innebär att synas eller prata inför en grupp. Men det är inte en bra strategi. Foto: Getty Images.

Pulsen stiger, hjärtat rusar. Du känner dig redo att ge upp. Många vet inte att ett starkt obehag inför att prata inför andra går att komma över med rätt behandling.

Rädsla att tala inför andra är vanligt, kanske till och med den vanligaste fobin. Mellan var fjärde till var femte person får symtom som bultande hjärta, rodnad, svettningar och illamående inför uppgiften.

Scenskräck eller rampfeber kallas även för talängslan. Den uppstår inte bara inför en presentation inför en grupp utan kan likaväl väckas i fikarummet på jobbet. Och det är inte bara allmänna oroskänslor, utan kan definieras som en typ av social ångest eller det som tidigare kallades för social fobi.

– Alla kan uppleva lite nervositet då och då, men vi kallar det talängslan när obehaget blir ett problem för dig. När du upplever en stark rädsla för att bli granskad eller dömd, på ett sätt som inte är rationellt. Det kan kännas lika starkt i kroppen som att bli attackerad av en björn, eller att du tappat bort ditt barn.

Det säger Jonas Evander, psykolog och psykoterapeut med KBT-inriktning som under flera år hjälpt människor, däribland flera ingenjörer, att hantera sin talängslan.

Jonas Evander, psykolog och psykoterapeut, behandlar personer med talängslan.

Karriären kan ta skada av fobin

Det som händer när talängslan slår till är att du drabbas av en kamp eller flykt-respons som du själv inte känner är rimlig i relation till det upplevda hotet. Dina kollegor eller kunder är inga hungriga vargar, även om det känns så.

Obehaget kan leda till ett undvikande av situationer som innebär att synas eller prata inför en grupp. Men det är inte en bra strategi om ditt jobb kräver att du ibland står i centrum för arbetslagets eller andras uppmärksamhet.

– Risken blir att du inte kan utföra ditt jobb som du vill, att du går miste om utvecklingsmöjligheter för att du tackar nej till arbetsuppgifter där du behöver tala inför andra. Rädslan blir en begränsning i din karriär, säger Jonas Evander.

Botemedlet? Att utsätta sig

För att komma över eller hantera din talängslan behöver du få stöd att utsätta dig för det som känns obehagligt. Socialstyrelsen rekommenderar KBT, kognitiv beteendeterapi, för behandling av social ångest, där talängslan ingår. En viktig del av metoden är att gradvis utsätta dig för det som väcker rädsla, samtidigt som du identifierar och upptäcker de så kallade säkerhetsbeteenden som du som är rädd har lagt dig till med.

Till exempel att förbereda dig mer än vad du hade rekommenderat en kollega, göra framförandet till en diskussion, fatta dig kort eller försöka dölja svettningar eller rodnad.

– Problemet med undvikande och säkerhetsbeteenden är att de snarare befäster din rädsla. Om du måste akta dig eller skydda dig inför det som du uppfattar som läskigt så säger du indirekt till sig själv att det du är rädd för är farligt.

Undvikandebeteenden och säkerhetsbeteenden gör att du inte kan motbevisa dina katastroftankar. Den enda anledningen att du INTE gjorde bort dig var för att du använde beteende X vilket gör att du är lika rädd eller räddare nästa gång.

Säkerhetsbeteendena kan också befästa din negativa bild av dig själv och göra dig ännu mer självmedveten, vilket inte kommer hjälpa dig. Du tror till exempel att alla kommer lägga märke till dina ångestsymtom (att du rodnar, skakar eller svettas till exempel).

Sök stöd för att våga utmanas på rätt sätt

Chefen, eller någon från HR kan vara hjälpsam för att få professionell hjälp att hantera talängslan. Känns det som ett för skarpt läge att börja utmana rädslan i jobbet så kan du i stället söka dig till ett strukturerat sammanhang där du kan få behandling individuellt eller i grupp med psykolog eller psykoterapeut.

– Underskatta inte ditt problem. Har du verklig talängslan så är det en underkategori till social ångest. Och i så fall finns det kvalificerad vård. Tro inte att du är bortom behandling. För en grupp med problemet räcker det med individuell behandling och det är ofta vad vårdcentralen kan erbjuda. Med det sagt kan behandling i grupp ofta vara mer effektivt i och med att det går att öva på situationen direkt, säger Jonas Evander.

Han tycker att den som lider av talängslan behöver förhålla sig kritisk till generella tips och råd om att våga tala. Kurser i att våga tala finns det gott om, men här gäller det att sålla; handlar ditt problem om bristande retorisk kompetens, eller om att själva framträdandet väcker ångest?

I det senare fallet krävs det ofta en annan slags behandling än om att lära sig retoriska knep. De kan vara destruktiva om de skapar fler, eller befäster, säkerhetsbeteenden, vilket i vissa fall kan förvärra rädslan. Jonas Evander har genom åren hjälpt otaliga personer att hantera sin talängslan.

– Många säger att de önskar att de hade tagit tag i det tidigare. Och det är mitt budskap: det finns hjälp att få, till exempel via din vårdcentral.

Psykologens råd vid talängslan

Börja med att ringa in och konkretisera ditt problem. Vilka situationer blir svåra? Försök vara så konkret som möjligt. Hur svåra skulle du skatta dessa situationer på en skala mellan 1–100? Svara på vad du är rädd för ska hända?

Ta reda på vilka beteenden du använder för att skydda dig själv. Lista dem. Ett bra sätt att få syn på de här sakerna är att fråga dig hur du hade valt att rekommendera en ny kollega i samma roll att förbereda sig inför ett specifikt möte: är det verkligen rationellt att ta tre dagar i anspråk för en presentation på tre minuter?

När du är klar med kartläggningen så behöver du börja utsätta dig för sådana situationer, utan säkerhetsbeteenden, med den som väcker minst oro först och sedan stega dig vidare ju mer trygg du känner dig. Ta hellre små steg utan skydd än att kasta dig ut inför en väldigt ångestväckande situation med massor av säkerhetsbeteenden.

Att kunna träffa andra med samma problematik kan vara skönt. Talängslan är ett osynligt problem trots att det är så vanligt som att var fjärde person upplever det. Vissa berättar inte ens för sin partner. Men det finns adekvat hjälp att få, via vårdcentralen eller företagshälsan till exempel.

Lämna en kommentar

Senaste nytt

”Jag trodde inte på högkänslighet, nu vill jag hjälpa andra”

”Jag trodde inte på högkänslighet, nu vill jag hjälpa andra”

Efter kraschen, på toppen av karriären, låg ingenjören Kristoffer Ejebro i fosterställning i pojkrummet hos sina föräldrar. Först när förstod att han var högkänslig hittade han nycklarna till ett bra liv.
Fler artiklar