Så undvek vi utmattning – fem ingenjörer berättar

Hur vet man att man är nära en utmattning? Och hur bromsar man i tid? Tidigare i år efterlyste Ingenjören personer som varit med om just detta. Här är deras berättelser.

1. Moa sökte nytt jobb

Moa förstod att något var fel när hon satt i bilen på parkeringen utanför sitt jobb och hela kroppen vägrade att gå in. Hela året hade hon jobbat extremt mycket, vissa perioder två veckor i sträck. Inte ens semestern bidrog till någon återhämtning. Hon hade svårt att sova, kunde glömma bort vad hon skulle handla när hon kom till affären och ibland inte ens minnas varför hon åkt dit. Och det spelade ingen roll hur mycket hon vilade, hon var ständigt trött.

När höstens arbete drog igång blev hon projektledare för ett nytt projekt där hon tidigt flaggade för att de inte skulle kunna lösa kundens alla problem inom ramen för projektet. Men arbetsgivaren gick ändå ut och pratade om hur allt skulle lösa sig för kunden – trots att hon hade sagt motsatsen. 

– Det fanns en kultur på arbetsplatsen att man förväntades lösa det omöjliga. Och ett enormt resultatfokus. Samtidigt var man väldigt ensam, allt var upp till dig själv och du fick inte visa dig svag. Det var “fint” att ha mycket att göra och jobba extremt mycket, berättar hon. 

Ringde sin läkare

Där på parkeringen bestämde hon sig för att inte gå in och möta de orimliga kraven ännu en gång. Istället ringde hon sin läkare. 

Undersökningar visade att hon var på vippen att bli utbränd och Moa blev sjukskriven för stressymptom. Under sin sjukskrivning bestämde hon sig för att söka nytt jobb, på inrådan från sin läkare.

– Jag säger inte att det var fel på arbetsplatsen, men jag insåg att den kulturen inte passade mig. När jag sedan började söka nytt jobb var jag mer noggrann med att ställa frågor och prata med andra som jobbade på arbetsplatsen för att få en bild av kulturen och ledarskapet.

Moa fick snart ett nytt jobb och hon beskriver hur allt blev “magiskt mycket bättre”. På den nya arbetsplatsen är man mer mån om att jobba på ett sunt sätt. De har veckoavstämningar där de pratar om hur det går och hur de mår och ser även till att ge varandra stöd i arbetet. Här är det okej att be om hjälp.

Handlar inte alltid om antal timmar

Moa konstaterar att det kan vara svårt när man har ett fritt arbete där man själv styr över sin arbetstid att inse när det blir för mycket. Hon tyckte själv att hon hade bra koll på sin arbetstid och uppfattade inte att hon jobbade över, trots att hon förväntades vara kontaktbar dygnet runt och tankarna kring jobbet malde på fritiden.

– Misstaget jag gjorde var att jag trodde att det fanns en direkt relation till antalet arbetade timmar, jag var ju så noga med att inte jobba mer än 40 timmar i veckan. Men ibland handlar stress inte om antal timmar, utan om det som händer under de timmarna man är på jobbet, förklarar hon. 

Idag är hon glad att hon drog i bromsen i tid. Kroppen återhämtade sig, minnet kom tillbaka och hon fick ny energi igen. Och hon blev gravid med sitt andra barn – något hon och hennes partner hade fått kämpa med under en längre tid.

Moa heter egentligen något annat, men av hänsyn till sin förra arbetsgivare vill hon vara anonym. Hon har inte heller berättat om att hon varit sjukskriven för stressymptom på sitt nuvarande jobb. Däremot tycker hon att det är viktigt att berätta sin historia. Förhoppningsvis kan det hjälpa någon att bromsa i tid. 

– Jag minns att jag tänkte att “jag orkar nog lite till, bara jag kommer igenom det här projektet så blir det bättre”. Men blir det verkligen det? Om du känner så, då är det hög tid att dra i bromsen. Det finns ingen som tackar dig för att du bränner ut dig, allra minst du själv.

2. Pierre började dansa tango

En annons på sociala medier blev vändpunkten för Pierre Wettergren som äger och driver konsultföretaget CCG.

Coronapandemin hade drabbat honom hårt, han hade varit tvungen att säga upp personal och jobbade hårt för att hålla företaget flytande. Samtidigt märkte han att kroppen började säga ifrån och det var svårt att orka göra andra saker än att sitta i tv-soffan och skrolla på sociala medier.

– Jag märkte att arbetsmoment som tidigare varit lustfyllda nu blev som murar som växte. Vid flertalet tillfällen arbetade jag utan att sova sista dagen innan leverans, allt för att hinna klart. Det blev en negativ spiral, jag gick upp i vikt och stressen påverkade både mitt välmående och mina relationer, berättar han.

Blev en ventil för jobbtankarna

Annonsen bjöd in till en prova på-kurs i tango. Pierre hade varit dansare i sin ungdom och bland annat tävlat i SM i bugg. Efter att ha läst på lite om tango bestämde han sig för att testa.

– När jag förstod att tango är så mycket mer än bara en dans, att det är fokus på den inre resan att lära känna sig själv, och tillsammans med en annan person söka harmoni, då var beslutet lätt, konstaterar han.

Detta är ett beslut som han inte ångrar. Tangon blev den ventil som han behövde för att kunna släppa tankarna på jobbet och ge kroppen en chans till återhämtning. Idag ser han till att kunna dansa två till fyra gånger i veckan, även när han är ute på uppdrag på andra platser i Sverige och i världen. 

Oavsett om det handlar om tango, yoga eller något annat så tror Pierre att det är viktigt att hitta tillbaka till något som knyter an till positiva händelser tidigare i livet, som dansen varit för honom. Att hitta ett sammanhang där man mår bra och kan utvecklas, som kan ge dig återhämtning så att stressen inte tar överhanden. 

– Tangon gör att jag mår så vansinnigt bra. Idag, efter två års tangodansande, är jag en ”hållbar” person som andra kan luta sig mot på arbetsplatsen, i livet och på dansgolvet.

3. Madeleine startade eget

Efter en förkylning som inte ville ge med sig upplevde Madeleine Frisell att hjärtat slog ovanligt snabbt och hårt. Under hela hösten hade hon haft svårt att varva ned, sov dåligt och var väldigt emotionellt känslig. 

– Det var som att ha super-PMS hela tiden. Jag var trött och stressad och grät över ingenting. Jag minns att jag en gång bröt ihop när jag fick ett jobbigt mejl av en kollega. Det var väldigt olikt mig, berättar hon. 

Madeleine är utbildad ingenjör inom medicinsk teknik och jobbade då med hjärtoperationer. Jobbet var väldigt krävande och innebar ibland långa ansträngande arbetspass i operationssalen. Efter en sådan dag hade hon dessutom administrativt arbete som måste bli gjort. De var ständigt underbemannade, vilket också gjorde att det var svårt att vara borta en dag. Om hon inte fanns på plats skulle operationen kanske behöva ställas in och patienten inte få sin viktiga behandling.  

Hjärtat slog väldigt hårt

En dag när hon arbetade hemifrån med att förbereda en utbildningsdag som hon skulle hålla i märkte hon att hjärtat slog väldigt hårt. För att få ned pulsen försökte hon meditera med dans. Istället fick hon hjärtrusning – och just då ringde hennes chef.

– Hon sa till mig att sjukskriva mig och ringa vårdcentralen “NU”. Läkaren gav mig diagnosen “anpassningsstörning” vilket är steget innan utbrändhet och jag blev sjukskriven i tre veckor. 

Madeleine berättar att hon bara några dagar tidigare hade pratat med en vän om utbrändhet och själv funderat över sin egen situation, men kommit till slutsatsen att det inte var någon fara. 

– Jag hade noll självinsikt. Att min chef ringde då hon gjorde och tvingade mig att ta kontakt med vården, det blev min räddning, berättar hon.

”Kör lite till, du orkar”

Nu i efterhand inser Madeleine Frisell att kroppen hade skickat tydliga varningssignaler under en längre tid. Men det hade hon ignorerat. “Kör lite till, du orkar” hade hon intalat sig. 

– Jag har väldigt höga prestationskrav på mig själv och nu förstår jag att det handlar om att jag vill bli omtyckt och få uppskattning från andra. Min inställning var att “inte klaga eller vara till besvär” och det gjorde nog också att jag inte heller signalerade att något var fel. 

Efter den tre veckor långa sjukskrivningen följde en vår där perioder av sjukskrivningar avlöste varandra. Under semestern kändes det som att hon var på banan igen, men direkt när höstens arbete drog igång kom alla kroppsliga symptom tillbaka. 

Satsade på sin dröm

Under en längre tid hade hon gått i tankar om att göra något helt annat och bestämde sig då för att våga satsa på sin dröm. Nu har hon utbildat sig till hälso- och livsstilsterapeut samt coach inom NPL, neuro lingvistisk programmering, och precis startat det egna företaget Holistic by Madeleine. 

– Min mission är att hjälpa andra, framförallt unga högpresterande ingenjörer i början av sin karriär, att ”programmera om” vanor och tankar för att skapa ett hållbart arbetsliv – och liv. 

Förhoppningen är att kunna hjälpa andra som hamnat i den situation där hon var, helst innan det gått så långt som till sjukskrivning. Idag är hon på sätt och vis tacksam över det som hände och konstaterar att stressen räddade henne från att gå under.  

– Stressen försökte stoppa mig, hela kroppen skrek “du behöver bromsa”. Många ingenjörer har precis som jag höga prestationskrav och det finns också en prestige i att jobba hårt och mycket. Men lyssna på kroppen och be om hjälp i tid för att hantera de tankar och beteenden som leder till ohälsa, tipsar hon.

4. Johan sa upp sig

Det var när en av de närmaste kollegorna blev sjukskriven för utmattning som Johan Nilsson bestämde sig för att själv dra i bromsen. Han jobbade då som program- och webbutvecklare på en stor svensk myndighet, ett jobb som han hade haft i två år. 

– Det var min första riktiga anställning. Jag har en funktionsnedsättning och det hade inte varit så lätt för mig att få jobb. Här trivdes jag bra, hade en bra chef och fina kollegor, berättar han. 

Men han märkte att de successivt fick allt fler uppgifter, utan att få fler resurser. De fick ständigt rycka ut och lösa akuta uppgifter, någon tid för utveckling fanns inte. 

– Jag sa till min chef att “vi är så stressade att vi inte har tid att stanna upp och tänka efter om vi kan jobba på ett annat sätt”. Jag föreslog att vi skulle ta några dagar och fundera över hur vi kan lägga upp arbetet på ett mer effektivt sätt, men fick inget gehör för det. 

Otydligt och inkonsekvent

Det var även otydligt hur de skulle prioritera arbetet, vilket gjorde att arbetet blev extremt ineffektivt. Dessutom fick de ibland dubbla bud från olika delar av verksamheten och kunde lägga mycket tid på helt onödiga saker. 

– Tänk dig att du ena dagen får i uppdrag att ändra färgen på en knapp till röd, för att nästa dag få bud från ett annat håll att knappen ska vara grön. Ungefär så var det, berättar han.

När den kollegan som han jobbade mest med blev sjukskriven för utmattning ställdes allt på sin spets. Någon ersättare togs inte in. Eftersom kollegan ansvarade för många av de mest verksamhetskritiska lösningarna blev pressen stor på de övriga i teamet. 

– Jag tycker i vanliga fall att det är kul att ha mycket att göra, men det som blev svårt var att jag inte hade kontroll över min arbetssituation. Jag var helt urlakad när jag kom hem från jobbet och även om jag bara jobbade halvtid så fick jag ingen tid för återhämtning. Jobbet tog all kraft, berättar han. 

Blev inte så dramatiskt

Eftersom Johan har upplevt utbrändhet hos en nära anhörig och vet hur svårt det är att komma tillbaka, insåg han att det var nödvändigt att dra i bromsen. Några månader efter det att kollegan blivit sjukskriven gick han till sin chef och sa upp sig.

– Min chef förstod exakt varför jag ville sluta. Han kände till problematiken, men hade själv svårt att få gehör för det högre upp i organisationen. 

Att ta det steget och lämna in sin uppsägning var viktigt för honom, dels av omsorg om sin egen hälsa, men även av omsorg för arbetsplatsen. Nu kunde han göra ett bra avslut och lämna över till en ny medarbetare – hade han blivit sjukskriven hade det drabbat de övriga kollegorna mycket hårdare.

– Eftersom jag har sjukersättning på halvtid blev det inte så dramatiskt för mig att gå från arbetet. Jag vet att detta kan vara mycket svårare för många andra, förklarar han. 

Idag har Johan ett eget företag inom programmering och spelutveckling. 

– Just nu trivs jag väldigt bra med min tillvaro. Jag tror att det är viktigt att lyssna på sig själv och förstå att stress inte handlar om arbetsbördan i sig, du kan ju bli utbränd även som arbetslös. Och det som är oerhört stressande för en person kan upplevas på ett helt annat sätt för en annan. Därför är det viktigt att ta signalerna på allvar, konstaterar Johan Nilsson.

5. Mikael bytte till en annan roll

Mikael Hjort började på ABB (idag Hitachi Energy) som trainee och har alltid gillat nya utmaningar. Efter några år och ett par olika roller fick han chansen att börja hålla i kundutbildningar. Uppdraget började med full fart och förberedelsetiden var kort, trots att han aldrig hållit i några av kurserna tidigare. 

– De första veckorna hade jag även två grupper samtidigt, ett gäng på förmiddagen och ett annat på eftermiddagen. Kvällen ägnade jag åt att sammanfatta dagen och förbereda för nästa dag. Under de veckorna jobbade jag i snitt 80 timmar per vecka.

Men samtidigt kände han att det var en kul och lärorik utmaning – och han fick tid för återhämtning efteråt – så han valde att fortsätta och blev så småningom ansvarig för kundutbildningarna på HVDC Service.  I rollen ingick att planera och hålla i utbildningar för kunder både på plats i Sverige och ute på sajter runt om i världen. 

– Jag tyckte själv att detta var en jätteviktig roll och gillade speciellt att träffa kunder och hålla i utbildningar.

Chefen gav litet stöd

Men jobbet blev allt tuffare. I ansvaret ingick även att planera alla kurser och hitta föreläsare för de kurser han inte själv kunde hålla i. Dessutom skulle han ge förslag på kursupplägg för kunderna, prissätta och lägga fram offerter. 

Samtidigt kände han sig allt mer ensam i rollen och det var svårt att ta hjälp av kollegor när han hade mycket att göra.

– Vår chef under denna tid var även väldigt ”hands off”, så länge jag gjorde mitt jobb och allt gick bra var han nöjd och gav mig bra betyg och löneökningar. Så jag ville inte komma och säga att jag inte klarar av mitt jobb. 

Dessutom kände han sig inte sedd. 

– Jag fick bra beröm för mitt jobb, både när jag själv tyckte jag gjort ett bra jobb och när jag inte var lika nöjd med min egen insats. Så jag undrade i perioder om det faktiskt gjorde någon skillnad hur bra jobb jag gjorde.

Allt kretsade kring jobbet

Mikael Hjort minns en höst då hela livet tycktes kretsa kring jobbet. Det blev som en ond cirkel där jobbet tog all energi, vilket gjorde att han valde bort annat i livet, sådant som ger energi. Han orkade inte träffa kompisar, slutade att träna och insåg snart att han behövde en förändring. 

– Under en period funderade jag på att söka ett nytt jobb utanför företaget för att få en nytändning, berättar han.

Men istället fick han chansen att byta jobb internt och arbetar nu som projektledare på utvecklingsavdelningen.

– För mig blev det räddningen. Även om det är en avdelning som också har sina utmaningar så har jag här flera kollegor som jag gillar att bolla med, och som stöttar varandra när vi har problem.

Idag är han glad att han lyckades bromsa i tid.

– Jag är övertygad om att detta bara hade slutat på ett sätt om jag inte hade lyckats se varningstecknen i tid – jag hade gått in i väggen, konstaterar Mikael Hjort.