Vid de flesta nerdragningar lyckas fack och företag komma överens om vilka som måste sägas upp. Men det kostar för mycket tycker Svenskt Näringsliv.
Vid de flesta nerdragningar lyckas fack och företag komma överens om vilka som måste sägas upp. Men det kostar för mycket tycker Svenskt Näringsliv.
När Svenskt Näringsliv och PTK i juni presenterade den gemensamma rapporten om de faktiska konsekvenserna av Las turordningsregler blev det litet av en antiklimax. Sedan turordningen länge utpekats som en av de största stötestenarna för svenska företags utveckling visade det sig att fack och arbetsgivare har en rätt samstämmig bild av att det går att komma överens, att det går att stå för överenskommelserna efteråt och att de är nöjda med resultatet av turordningsförhandlingarna.
Några mer långtgående slutsatser av den undersökning som rapporten byggde på har inte kommit än och Svenskt Näringslivs vd Christer Ågren berättar att man på arbetsgivarsidan kommer att bearbeta resultatet under hösten för att sedan bestämma hur och om man vill gå vidare.
– Jag är väldigt nöjd med att vi har gjort undersökningarna, både den här och den som vi gjorde tillsammans med LO, säger han. Vår verklighetsbild har blivit påverkad och nu får vi se vad våra medlemmar tycker att vi ska göra.
– Företagen tycker att det behöver tas större hänsyn till deras behov och där är inte alltid formell kompetens det enda man kan ta hänsyn till utan de vill även kunna väga in vilka anställda som är mest lämpade.
Från företagens sida tycker man att turordningsförhandlingarna tar väldigt mycket kraft och att det kostar mycket tid och pengar att komma överens.
I undersökningen uppger hälften av de företag och fack som har kommit överens om neddragningar att de har fått göra sig av med kompetens de hade behövt ha kvar.
Fem av tio företag och sex av tio fackliga företrädare uppger att företaget har rekryterat annan kompetens efter genomförda uppsägningar. Samtidigt säger alltså nio av tio företag och sex av tio fackliga företrädare att de är nöjda med resultatet av turordningsförhandlingarna.
Sveriges Ingenjörers förhandlingschef på industrin, Camilla Frankelius, tycker också att det är bra att parterna nu har en gemensam karta att gå efter. Hennes slutsats är att Las och turordningen tycks fungera som önskat.
– Det våra medlemmar bör ta till sig är att de inte är så skyddade som många tror av Las och turordningen. Det är bara i företag utan kollektivavtal som Las gäller rakt av. Annars går det alltid att förhandla fram andra lösningar och det görs också, i synnerhet på tjänstemannasidan. De som får sluta vid en arbetsbrist får då till exempel en längre uppsägningstid och avgångsvederlag.
Även på den fackliga sidan ska man nu analysera undersökningen och diskutera hur och om man kan gå vidare.
2 kommentarer
Även om man får en skälig ersättning när fack och arbetsgivare kommer överens är processen att förhandla fram ersättningens storlek mycket obehaglig för den som ska sluta. Arbetsgivaren måste motivera varför en anställd inte får plats i den nya organisationen vilket ofta innebär en sågning vid fotknölarna, som fack och anställd måste bemöta. Onödigt kan man tycka när det är nedskärningar det handlar om och inte alls personliga skäl.
Om man ersatte turordningsreglerna med uppsägningstider/avgångsersättningar i proportion till anställningstiden (har hört att det finns såna regler i andra länder) skulle man slippa det här spelet och t.ex. kunna säga att ”vi har varit mycket nöjda med dig men vi vill behålla Kalle eftersom vi alla vet vilken talang han är”.
Men, det ska kosta att säga upp i Sverige. Är det lätt att säga upp och billigt drar man i globala företag hellre ner här än i andra länder där det är dyrt och svårt att säga upp folk.