En konflikt på Sveriges arbetsmarknad kommer allt närmare. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till Opo:s sista bud i årets avtalsrörelse. Skälet är att löneökningssiffran, 2,4 procent på årsbasis, är för låg och inte accepteras som ett ”märke” för lönerörelsen i hela landet.
En konflikt på Sveriges arbetsmarknad kommer allt närmare. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till Opo:s sista bud i årets avtalsrörelse. Skälet är att löneökningssiffran, 2,4 procent på årsbasis, är för låg och inte accepteras som ett ”märke” för lönerörelsen i hela landet.
– Det finns flera anledningar till att vi säger nej, ett skäl är är att budet inte accepteras generellt, vilket innebär att det helt enkelt inte duger som ett lönesättande märke, men det främsta skälet är att vi inte får något förbättrat stöd för en fungerande lokal lönebildning, säger Ulf Bengtsson, ordförande för Sveriges Ingenjörer.
Budet från de Opartiska ordförandena, Opo, var löneökningar med 2,6 procent på 13 månader – med andra ord 2,4 procents löneökning på årsbasis. Det är en höjning med 0,27 procent per år jämfört med det förra förslaget, som var 3,9 procent på 22 månader, och som samtliga fackförbund tackade nej till.
Det sista budet innebar alltså en marginell höjning – men har fortfarande en för låg nivå, menar fackförbunden. Trots att arbetsgivarna sade ja till budet, kommer alltså industrin att befinna sig i ett avtalslöst tillstånd från och med midnatt – för första gången sedan Industriavtalet tecknades för femton år sedan.
– Nu sätts Industriavtalet på prov, säger Ulf Bengtsson.
Arbetsgivarna har under hela avtalsrörelsen hänvisat till att Sverige befinner sig i ett osäkert ekonomiskt läge, och att det är dumdristigt att ge löneökningar som kan göra att krisen blir djupare än nödvändigt.
– Vi sa ja till Opos bud. Förslaget var på en hög nivå, men vad medlemsföretagen nu behöver är stabilitet. Vi beklagar att facken har sagt nej till förslaget från Opo, det gör att risken för konflikt ökar och att hamna i den situationen skulle vara både oansvarigt för industrin och för svensk ekonomi, säger Jonas Hagelqvist, vd för Industri- och KemiGruppen i ett pressmeddelande.
Men att Sverige skulle vara på väg in i en kris är en bild som inte delas av vare sig Sveriges Ingenjörer eller de andra fackförbunden.
– Vi håller inte alls med om den beskrivningen. Industriproduktionen har aldrig varit högre än vad den är nu, vi har en hög generell produktivitet i landet, BNP-tillväxten den senaste tiden är exempellös. Dessutom är OECD-prognosen för de länder vi handlar med mycket bra, säger Ulf Bengtsson.
Steg ett blir nu så kallade partsgemensamma överläggningar, som pågår i sju kalenderdagar. Därefter har facken möjlighet att varsla om strejk eller andra stridsåtgärder, men med minst sju arbetsdagars marginal.
Dessutom har Opo möjlighet att skjuta upp stridsåtgärderna ytterligare sju veckodagar. I teorin kan alltså de första stridåtgärderna drabba arbetsgivarna i dagarna runt julafton.
– Om dialogen är konstruktiv så kommer vi naturligtvis inte heller att lägga några varsel, säger Ulf Bengtsson.
Men om det skulle ta tvärstopp är förbundet berett att vidta åtgärder.
– Det beror naturligtvis på vad vi ska gå i konflikt för. Om vi inte får igenom det som krävs för att våra medlemmar ska få en hållbar löneutveckling och arbetsmiljö, så skulle jag tro att medlemmarna är beredda att gå i konflikt, säger Ulf Bengtsson.
Tror du själv att det kommer att bli konflikt den här gången?
– Det vågar jag faktiskt inte uttala mig om, det får tiden utvisa.
Läs mer:
» All rapportering om avtalsrörelsen 2011 hittar du här
Peter Alestig Blomqvist
7 kommentarer
I princip kan löneökningen vara ganska stor, då Sverige har SEK kan penningmängd öka via Riksbank så att valutan sjunker ned relativt Euro USD och löneökningen då justeras till nordeuropeisk nivå. Dvs mycket bråk för ingenting, det viktiga är att exportindustrin blir löneledande och den inhemska industrin som lever på detta inte kommer upp till ”märket”. Går de över tappas talang från konkurrensutsatt exportindustri och vi som land sjunker ihop då den persoanl de behöver hamnar i icke konkurrensutsatt sektor vars storlek bestäms av exportindustrin.
vi måste visa att vi menar allvar
om ministrarna fick 3.6% är det en bra indikation på hur stor inflationen är. Sedan har vi alla artiklar om hur stor ”brist” det finns på ingenjörer i Sverige. Om man erbjuder en reallönesänkning år ut och år in så verkar det inte finnas någon nämnvärd brist den saken är säker.
Våra ministrar fick 3,6 %, ett bra riktmärke med tanke på vad de gör.
2,4% är inte så mycket med tanke på att vi bara fick 0,7% förra året inklusive lönepott.
Skärp er, 2,4 per år är ju bra! Inte värt att ta till konfliktåtgärder p.g.a. detta…
[…] di.se, Rapport, Ekot, Ekot, di.se, Rapport, dn.se, di.se, Ekot, di.se, di.se, LO-tidningen, Ingenjören, […]