Var är klimatskeptikerna? Det undrar jag så här dagarna efter att årets möte med AAAS har avslutats. Nyheterna spottar fortfarande ut rönen från de sista föreläsningarna, blandade med rapporterna om hur en konservativ tankesmedja i USA planerade en kampanj för att sprida uppfattningen att klimataförändringarna inte har något vetenskapligt stöd. (”environmental impact is often difficult to determine. For example there is a major controversy over whether or not humans are changing the weather”)”.
Att förändringarna skulle sakna vetenskapligt stöd är i alla fall lögn vad gäller the American Association for the Advancement of Science.
Det mest överväldigande intrycket av konferensen är att ingen här tvivlar längre, om de någon gång har gjort det. Här är klimatförändringarna något som vi är mitt uppe i och som vi måste göra vårt yttersta för att mildra. Från välkomstanförandet till avslutnigsföreläsningen är det klimatförändringarna det handlar om.
Vad gör vi och hur får vi det icke-vetenskapliga samhället att reagera? På University of British Columbia har man byggt en ”decision theater”. Där bjuder forskarna in till exempel invånarna i en av Vancouvers grannkommuner för att visa vad som händer när havsytan stiger. Deltagarna sitter omgivna av skärmar med bilder av sina hem och ser hur vattnet står högre och högre i trädgårdarna och på gatorna allt eftersom forskarnas olika data hälls in i modellen.
Resultatet av utvecklingen och hur den påverkar dig och mig blir verkligt ända in i rosenrabatterna.
Det är svårt att tvivla då.
Problemet är att media i allmänhet inte skriver om alternative teorier för klimatförändringar. Se t.ex. denna länk
http://wattsupwiththat.com/2012/02/26/the-skeptics-case/
Jag lämnar den här här:
https://lh6.googleusercontent.com/-zbqeV7ElxbI/TzxYYP3xHsI/AAAAAAAAA_4/l9o58CC-4Oo/More%2BLikely.jpg
Gunnar – ja så kan man förstås se det. Min reaktion beror nog mest på att vi i Europa faktiskt inte diskuterar de här frågorna nu utan helt fokuserar på den ekonomiska krisen. Att forskarna inom USA:s största vetenskapliga sammanslutning inleder sitt årsmöte med att tala om hur allvarligt de ser på klimatproblemen kan naturligtvis tolkas som något slags utryck för sekterism. Jag blev överraskad.
”Det mest överväldigande intrycket av konferensen är att ingen här tvivlar längre, om de någon gång har gjort det. ”
Låter som en rapport från Jehovas årsmöte, av mer än en anledning. Kanske framförallt på grund av att texten genomsyras av en bergfast övertygelse om egen ofelbarhet, kopplad till en stark längtan att få upplysa de fåkunniga. ”Tvivla inte, utan tro!” (Joh 20:27).
När vetenskapen möter politiken, vinner alltid politiken. Jag föreslår därför att vi helt slutar med forskning inom politiskt känsliga områden, eftersom det är meningslöst. Istället kan vi ha en sanningskommitté som berättar hur det ligger till. Kanske kunde detta skötas av FN…oj, vänta nu…
Det är väl helt enkelt så att ingen får pengar för att forska kring att det saknas en förstärkt växthuseffekt. Nu senast kom man ju dock fram till att någon glaciär (?) smälter allt för långsamt….
Modellen kan upplevs som verklig. Men är modellen felaktig så blir resultatet fel oberoende om åskådarna tvivlar eller inte.
Du har helt rätt – men för att kommunicera och få större grupper att förstå vad forskningsresultat betyder för dem och deras värld är det klart verkningsfullt. Såg exempelvis en modell som visade hur risken för stora skogsbränder ökade och hur den i värsta fall helt stängde av alla vägar till och från en stad. Sedan kan man fråga sig vad man gör med resultattet – hur utformar man stadsplanering osv utifrån det här?