Så sent som i mitten av mars fanns det ännu anställda som inte hade fått sina intyg, berättar Johan Tärbo, som var styrelsemedlem i akademikerklubben på fordonstillverkaren och som har haft i uppdrag att fortsätta ta vara på medlemmarnas intressen en period efter konkursen.
– Man kan väl konstatera att det inte fanns någon beredskap för allt det administrativa arbete som krävs för att våra medlemmar ska kunna få a-kassa och lönegaranti. Vi påpekade det här redan tidigt i processen men det körde fast.
Medlemmarna hamnade i ett sorts moment 22. Utan arbetsgivarintyg för a-kassan och intyg som kunde visa att de var berättigade till lönegaranti gick inte de sociala trygghetssystemen igång. Samtidigt tyckte inte konkursförvaltaren att det var deras uppgift att ta hand om intygsskrivandet. Enligt Johan Tärbo har problemen gjort att vissa medlemmar har fått klara sig utan pengar i flera månader.
– Vi hade ju en hel del medlemmar där båda i hushållet jobbade på Saab och hade man då inte en personlig buffert så har det varit väldigt knapert, säger han. För många tog ju lönegarantipengarna slut redan i december.
Själv fick han sin första utbetalning i mitten av februari, då från Trygghetsrådet. Första slantarna från a-kassan kom 1 mars.
– Akademikernas a-kassa, AEA, har skött sig jättebra men de kan ju faktiskt inte börja betala ut innan de får sina intyg, säger Johan Tärbo. Jag tror inte att konkursboet riktigt förstod volymerna och hur mycket arbete som krävs när det är 3500 personer som ska ha sina papper.
Förutom att intygen har dröjt har det också varit en hel del fel i dem. Exempelvis har de som varit över 55 år med 10 års anställningstid inte alltid fått sina tolv månaders uppsägningstid enligt kollektivavtal med mera.
– Det borde finnas en beredskap för det här när ett så stort företag går i konkurs, menar Johan Tärbo. Och från Sveriges Ingenjörer kanske man kunde ha önskat att medlemslånen fortfarande hade funnits om någon kom i ekonomisk knipa på grund av den långa väntetiden.
Ingenjören har frågat konkursförvaltaren, advokatbyrån Wistrand, hur de ser på problemen. Margareta Andersson, delägare, svarar via mejl: ”Anledningen till att det tagit tid är det stora antalet anställda som berörs av konkursen. Historiskt har konkurser i Sverige inte haft över 200 anställda och det kommer sannolikt inte läggas resurser på beredskap för så stora konkurser som Saab-konkurserna i framtiden heller.”
Jenny Grensman
Jag vore tacksam om ni ville förtydliga att detta endast gäller Saab Automobile och ej försvarskoncernen Saab AB
Ska man tro det som skrivs, ser man från konkursförvaltaren detta som ett engångs-fenomen. Typ ”Det händer inte mig”. Samtidigt som de troligen drar in en bra slant på sitt arbete, verkar det som att de inte brytt sig så mycket som de borde ha gjort i de anställdas ärenden.
Det är väl minst lika viktigt att de anställda får all hjälp de behöver, oavsett om det är 200 eller flera tusen? Dåligt hanterat, ger en ny innebörd åt begreppet ”konkursförvaltare”. Snabba och stora pengar till juristerna….
Det jag frågar mig är om det finns kapacitet för att hantera flera företag som gör konkurs samtidigt? Hur står det till med de småföretag som kursat under tiden, har de ställts helt utan konkursförvaltare nu när alla Sveriges konkursförvaltare med assistenter inte klarar av SAAB-konkursen?