Hur kommer det sig att en person som flytt från ett krigsdrabbat land, som har levt hela sitt vuxna liv i Sverige, utbildat sig till civilingenjör här och fått ett kvalificerat jobb, kan hotas av utvisning? I senaste numret av Ingenjören möter vi Sizar Shamoon, som har en historia som väcker många frågor. Ingenjören har ställt dem till Carl Bexelius, stabsjurist på Migrationsverket.
Hur kommer det sig att en person som flytt från ett krigsdrabbat land, som har levt hela sitt vuxna liv i Sverige, utbildat sig till civilingenjör här och fått ett kvalificerat jobb, kan hotas av utvisning? I senaste numret av Ingenjören möter vi Sizar Shamoon, som har en historia som väcker många frågor. Ingenjören har ställt dem till Carl Bexelius, stabsjurist på Migrationsverket.
I senaste numret av Ingenjören mötte vi Sizar Shamoon (läs mötet med honom här), en 31-årig irakier som kom till Sverige som asylsökande när han var 20. Han har fått uppehållstillstånd beviljat två gånger – både i sin riktiga och i en falsk identitet – men på något sätt ”missat chansen” i båda fallen, sökt igen och fått nej, överklagat och överklagat igen – och till sist fått ett slutgiltigt nej från högsta instans.
"Han vågar inte tänka på framtiden" – Klicka på bilden för att läsa mötet med Sizar Shamoon i senaste numret av Ingenjören.
Under hela den långa processen då Sizars olika tillståndsansökningar prövats hit och dit, har han hunnit lära sig flytande svenska, plugga civilingenjörsprogrammet i maskinteknik på KTH och fått jobb på Atlas Copco power drills. Nyligen tvingades han ändå åka tillbaka till Irak för att söka arbetstillstånd därifrån.
– När jag var i Irak i höstas kände jag mig som en utlänning. När jag tog på mig bältet i bilen började alla skratta, berättar Sizar i intervjun i Ingenjören.
Nu bor Sizar i Sverige igen, men har bara ett tillfälligt arbetstillstånd eftersom hans anställning är i projektform. Han vet inte om han kan vara kvar i Sverige till sommaren, trots att han känner sig mer svensk än något annat. För att få stanna måste han få sin anställning förlängd, eller hitta ett nytt jobb.
Hur kan det ha gått såhär för Sizar? Ingenjören har pratat med Carl Bexelius, stabsjurist på Migrationsverket, som tyvärr inte kan svara på konkreta frågor om Sizar på grund av gällande sekretesslagstiftning, men väl på de generella frågeställningar som fallet väcker. Som hur det kan komma sig att en person som bott så länge i Sverige och integrerats så väl i samhället, och dessutom har en väldigt attraktiv utbildning, ändå kan riskera att tvingas lämna landet.
– Det är rimliga frågor. Om en person vistats i landet under mycket lång tid, arbetat, lärt sig språket, studerat, och så vidare, är det naturligt att man som privatperson frågar sig om inte en sådan person utifrån ett allmänt samhällsintresse borde få kunna vara kvar i Sverige, säger Carl Bexelius.
Enligt Carl Bexelius och Migrationsverket finns det också helt klart brister i dagens system. Framför allt vänder man sig mot den rigida syn på uppehållstillstånd som vi har i dag i Sverige, som innebär att man som medborgare i ett land utanför EU måste söka uppehållstillstånd för arbete eller studier från sitt hemland – oavsett om man redan befinner sig i Sverige som asylsökande sedan många år, har studerat och jobbat och rotat sig i samhället.
– Kärnan i det hela är att staten vill ha kontroll på vilka som reser in i landet och varför, och då redan innan de kommer in i landet. Men Migrationsverket tycker att bestämmelsen ibland leder till orimliga konsekvenser, säger Carl Bexelius.
Nu infördes visserligen en liten uppmjukning av den här regeln i december 2008, som möjliggör för asylsökanden att ”byta spår” till att bli arbetskraftsinvandrare. Men kraven är höga. Inom två veckor efter en avslagen asylansökan ska en ansökan om arbetstillstånd vara inne, man ska redan ha jobbat i ett halvår och kunna visa att man har anställning i minst ett år framåt. Eftersom Sizar inte uppfyllde alla kraven, var han tvungen att återvända till Irak för att söka arbetstillstånd.
– Vi har ett flertal gånger påtalat den här problematiken för regeringen, och har välkomnat den förändring som har kommit. Men Migrationsverket har också velat gå ännu längre. Vi har nyligen föreslagit till regeringen att man ska göra det möjligt att göra en prövning om arbetstillstånd redan under tiden som man är asylsökande. Det finns inga rimliga skäl till varför man ska avvakta ett avslag, den processen svarar dåligt mot både den asylsökandes och arbetsmarknadens behov, säger Carl Bexelius.
En annan fråga som man ställer sig när man hör Sizars historia är hur det kan vara möjligt att man beviljas uppehållstillstånd, och sedan ”missar chansen” och får nej när man söker på nytt. Hur kan något sådant hända?
– Det kan finnas flera förklaringar. Till exempel kan man få ett uppehållstillstånd som är tidsbegränsat och som prövas igen om det ska förlängas och förnyas. Ett annat alternativ är att man får ett permanent uppehållstillstånd som gäller under vissa förutsättningar. Om det då framkommer nya uppgifter, kan det göra att man kommer fram till ett annat beslut.
Vad skulle det kunna vara för uppgifter?
– Till exempel kan det vara så att grunden för tillståndet är att man kommit fram till att det finns ett beroendeförhållande mellan en asylsökande och andra personer som fått uppehållstillstånd. Men om det sedan har blivit dags att ansöka om eventuell förlängning – och det kan vara flera år senare – och man ser att personen inte har vistats i Sverige, som tillståndet var tänkt att se till, då har man visat att det inte fanns ett beroendeförhållande. Då är grunden för uppehållstillståndet inte längre uppfyllt.
– Ett annat läge kan vara om man är asylsökande med motiveringen att man riskerar förföljelse i sitt hemland. Om den asylsökanden sedan åker till det landet, och kanske är där i flera år, då kan Migrationsverket göra bedömningen att det inte längre finns någon risk för förföljelse. Och då kan man återkalla tillståndet.
Sizar fick ett dåligt råd av familjens juridiska ombud när han sökte uppehållstillstånd i Sverige. Eftersom han var över 18 fick han höra att han förmodligen inte skulle få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare* till sin syster som bodde i Sverige, och fick rådet att ljuga om sin identitet för att ha någon chans. Hur vanligt är det egentligen att personer som söker uppehållstillstånd ljuger om sin identitet?
– Det är väldigt svårt att veta. Men identitetsfrågan är problematisk när det gäller både asylsökanden och anhöriginvandring. I över 90 procent av alla asylansökningar saknas pass, och i många fall saknas någon form av identitetshandlingar över huvud taget. Det är egentligen inte så märkligt, i Somalia finns till exempel ingen fungerande regering eller myndighet som utfärdar pass. Liknande problem finns också i andra länder. Men det är inte ovanligt att det efter ett tag framkommer uppgifter om att den asylsökande har en annan identitet än den man först uppgivit.
Om det framkommer att man har ljugit om sin identitet, är det något som ligger en i fatet när man ansöker om uppehållstillstånd?
– Det är i alla fall något som enligt gällande praxis ska beaktas vid frågan om tillståndsgivning. Om man vistas illegalt i landet eller har uppgivit falsk identitet tas det med i bedömningen. I vilken omfattning det påverkar är svårt att uttala sig om, men man kan säga att ju längre du har vistats illegalt i landet, desto mer till din egen nackdel. Och om du har lämnat falska eller felaktiga uppgifter upprepade gånger så är det också till din nackdel, eftersom det finns ett allmänt krav på att bedöma trovärdigheten hos de uppgifter som den asylsökande lämnar.
– Det finns en del sådana omständigheter som våra högsta instanser vill vara tydliga med. Grundidén är att om en person som inte följer gällande bestämmelser eller om man inte rättar sig efter beslut, så ska man inte hamna i en bättre position än personer som följer besluten.
Men som asylsökande som inte vet hur det svenska systemet fungerar – det är ju inte helt lätt för en svensk medborgare att sätta sig in i heller – och som kanske kommer från ett land där man har lägre tilltro till myndigheter, kanske det kan vara svårt att veta hur man ska agera här?
– Det är en viktig poäng. Man kan naturligtvis komma från ett land där myndigheter till exempel misstänkliggör stora befolkningsgrupper. Att då komma till en ny kultur och öppet berätta om alla sina asylskäl – det kan man naturligtvis inte förvänta sig att det ska vara lätt. Och det känner Migrationsverket också till och beaktar, det är inte rimligt att förvänta sig en total öppenhet av en person från första början. Om man vid ett tillfälle lämnat felaktiga uppgifter och sedan säger att det var dumt och att man ångrar sig, bemöter Migrationsverket naturligtvis det på ett helt annat sätt än en person som vid flertal tillfällen uppgivit falsk identitet.
– Det är naturligtvis inte så att om man lämnat en felaktig uppgift en gång så är man brännmärkt för all framtid.
Det svenska samhället har investerat väldigt mycket pengar i Sizar, främst i form av hans utbildning som säkerligen kostat hundratusentals kronor. Samtidigt finns det ett väldigt stort behov av ingenjörer i Sverige, och han har också visat sig vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Ändå kan han tvingas lämna landet till sommaren. Är det inte samhällsekonomiskt ganska dumt att inte behålla den här typen av personer i landet?
– Jag håller med! Migrationsverket har också påtalat den här problematiken för regeringen. Det finns all anledning att mjuka upp regelverket, så att det inte är lika vattentäta skott mellan asylsökande och arbetstillstånd. På Migrationsverket vill man se till migranten och arbetsmarknaden. Just när det gäller möjligheten att börja som asylsökande och sedan stanna kvar som arbetskraftsinvandrare ser Migrationsverket stora möjligheter till förändringar. Men detta är en politisk fråga, det får man inte glömma.
– Förhoppningen i fall som Sizars är att den nuvarande arbetsgivaren erbjuder förlängd anställning, eller att ett annat företag kan erbjuda honom nyanställning. Det här skulle ge Sizar möjlighet att ansöka om en förlängning av sitt nuvarande tidsbegränsade arbetstillstånd och därmed möjlighet att stanna i landet.
* Anhöriginvandrare = Om man har en medlem i kärnfamiljen som är boende i landet kan man få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare. Som kärnfamiljen räknas barn under 18 och deras föräldrar, samt make eller maka. Sizar hade en yngre syster i Sverige, men var över 18 och föll därför utanför ”kärnfamiljen”.
Läs mer:
» Intervjun med Sizar i Ingenjören nr 2 2012
Peter Alestig Blomqvist
33 kommentarer
Det är uppenbart om man tittar på vilka frågor som journalisten ställer att han tycker att Sizar skall få stanna i Sverige. Även i de påståenden som journalisten skriver framgår det vilken tes som drivs.
Hur kan journalisten påstå att han är eftertraktad då han inte har ett jobb, då det är hans största problem just nu?
Varför ställer man inga besvärliga frågor till Sizar? Han hade ju inte asylskäl. Enligt svensk lag skulle han utvisas. Varför är det ok att bryta mot lagen så fort det handlar om migration? I alla andra fall är journalister vanligtvis kritiska mot brottslingar.
Varför ställer man inga frågor, och ifrågasätter att jag och andra skattebetalare har betalat för hans utbildning, som han fått på falsk grund. Det är ju stöld av skattemedel.
Varför ifrågasätter man inte att han överhuvudtaget kan få en skattefinaniserad utbildning när han inte är utredd om han får stanna i landet? Om detta hindrats hade ju inte mina skattepengar kastats i sjön.
Varför ifrågasätter inte journalisten att vårt system tydligen belönar lögnare men straffar ärlighet?
Min tilltro till svenska myndigheter är också i vissa fall låg. Helt sprunget ur erfarenhet. Är det ok om jag jag ljuger också då? Är det ok om jag skaffar mig ekonomiska fördelar och tar del av stora skattepengar i åratal av mina lögner?
@Peter:
”Faktum är att vi ofta väljer att skriva om personer just med motiveringen att de är ingenjörer, och som har något intressant att berätta”
Men man kan välja _vilka_ intressanta berättelser man berättar om och lyfter fram, respektive vilka historier man ”hoppar över”. Redan i det valet kan man färga tidningens innehåll. Man kan tex välja att berätta om historier som ger en positiv bild av det man är för, medan man väljer att ”hoppa över” historier som ger en negativ bild.
”Vad gäller rubriken är det en citatrubrik – det är alltså inte på något sätt en redaktionell ståndpunkt att regelverket bör mjukas upp, utan en åsikt som Migrationsverket står för.”
Jag misstänkte att ni skulle komma med den ursäkten… 😉 Men citatrubriker är lömska. Saken är att man kan välja sina citat för att få fram en viss åsikt, vilket ni gjorde i det här fallet. Sedan kan man hävda att ”det var bara ett citat och inte tidningens åsikt”, men effekten på läsaren kvarstår trots allt. Och resterande text i artikeln bekräftar för övrigt er ståndpunkt.
”För det första säger en undersökning av Sveriges samlade journalistkår egentligen ingenting om situationen på tidningen Ingenjören med dess fyra reportrar”
Det köper jag. Det statistiska underlaget är litet på tidningen Ingenjören. Men jag ville visa på generella tendenser och problem inom journalistkåren.
Dessutom har tidigare artiklar i tidningen Ingenjören visat att ni nog trots allt inte ligger så långt ifrån åsikterna/partitillhörigheten hos övriga journalister generellt (men betydligt längre från era läsare, som är de ni ska skriva för!). Det har varit artiklar som framför kritik mot kärnkraften, är för feminism, och nu senast är för ökad invandring (eller uppmjukat regelverk). Mao matchar det ganska bra mot Vänsterpartiets & Miljöpartiets politik.
”För det andra är det inte naivt att tro att journalisternas partitillhörighet inte färgar av sig i rapporteringen i särskilt stor utsträckning”
Lite lustigt att journalister ofta är så snabba med att avfärda den här kritiken… 😉 Man vill helt enkelt inte se problemet. Ändå verkar det som de flesta läsare gör det, att döma av kommentarerna nedan.
För övrigt sa professor Kent Asp ju att Miljöpartiet fick en mjukare behandling i valrörelsen och inte granskades lika kritiskt (vilket även ni själv påtalade!). Det är väl en väldigt tydlig färgning av rapporteringen?
Dessutom finns det andra som anser att journalister färgar rapporteringen än mer. Exempelvis skapades tankesmedjan Timbro just av anledningen att det ansågs att vänsterdominansen var för stor i svensk media.
Se även diskussionen i SVT Agenda från 29 April och hör vad Lars Adaktusson har att säga i frågan:
http://svtplay.se/v/2788838/agenda/del_15_av_20
@Peter Alestig Blomqvist:
”Vi på redaktionen lyfter frågor som vi anser vara relevanta och intressanta för medlemmarna och läsarna, och migrationsfrågor hör definitivt dit.”
Jag håller med om att det är relevant när ni rapporterar om tex regelverk för arbetskraftsinvandring.
Men när ni tar upp ett helt vanligt migrationsärende håller jag inte alls med (alldeles oavsett om personen råkar vara ingenjör eller ej). Speciellt inte när ni gör en så tydlig politisk vinkling på fallet. Bara rubriksättningen ”Migrationsreglerna bör mjukas upp” säger en hel del om hur ni har valt att vinkla artikeln!
I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det nyligen gjordes en undersökning om journalisters partitillhörighet, se:
http://svt.se/2.22620/1.2787431
Som framgår är Vänsterpartiet och Miljöpartiet kraftigt överrepresenterade jämfört med hur befolkningen röstar. Bland journalister är 15% vänsterpartister och 41% miljöpartister, jämfört med 5% respektive 12% hos befolkningen. Och jämfört med hur ingenjörer (som är den grupp er tidning ska skriva för och representera!!) röstar tror jag det avviker än mer. Det är nog därför som ni ser så många kommentarer här som inte håller med er.
Den som stoppar huvudet i sanden och tror att journalisternas partitillhörighet inte riskerar att färga av sig på rapporteringen (tex i hur och vad man rapporterar om) anser jag vara naiv. Det gäller därför för varje redaktion som vill behålla sin trovärdighet att motverka detta, såvida man inte har en uttalad politisk hemvist. Och om ni nu _ska_ ha en politisk hemvist så ska det i så fall vara en som representerar en majoritet av ingenjörerna, vilket uppenbarligen inte verkar vara fallet.
Jag förstår att det kan vara svårt att upptäcka problem av den här typen om man bara har ”likatänkande journalister” kring sig – man ser helt enkelt inte problemet! Men tidningen Ingenjören har uppenbarligen en del att jobba med på det här området. Det är nämligen tyvärr inte första gången jag har sett politiskt färgade artiklar i den här tidningen…
Hej Kim!
Faktum är att vi ofta väljer att skriva om personer just med motiveringen att de är ingenjörer, och som har något intressant att berätta. Om du bläddrar igenom några gamla tidningar kan du se att så också är fallet. Vad gäller rubriken är det en citatrubrik – det är alltså inte på något sätt en redaktionell ståndpunkt att regelverket bör mjukas upp, utan en åsikt som Migrationsverket står för. När det gäller journalisters partipolitiska tillhörighet finns det två problem med ditt resonemang, så som jag ser det. För det första säger en undersökning av Sveriges samlade journalistkår egentligen ingenting om situationen på tidningen Ingenjören med dess fyra reportrar – det kan bli ganska tokigt när man försöker applicera en generell tendens på ett enskilt fall på det sättet. För det andra är det inte naivt att tro att journalisternas partitillhörighet inte färgar av sig i rapporteringen i särskilt stor utsträckning – det tycker i alla fall inte han som har genomfört den undersökning du hänvisar till, professor Kent Asp vid JMG i Göteborg. Se http://svtplay.se/v/2787476/kent_asp_miljopartiet_har_en_graddfil. (Den enda tendens Kent Asp tycker sig se är att Miljöpartiet får en mjukare behandling i valrörelserna).
Med vänlig hälsning,
Peter Alestig Blomqvist
Tänd lyset då Jenny! Det finns ingen generell rättvisa att hänga upp sina argument för godtycklig humanism som alltid följer i spåren av sådana här artiklar. Precis som t ex med utförsäkringar inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna måste lagar gälla. Tolkningen av dem ges i högre instans och i förarbeten. Anpassning av dem är enda sättet. Godtyckliga opinionsstyrda undantag på särskilt ömmande skäl är ovärdigt en rättstat med Sveriges ambitioner att vara föredöme (bror duktig på EU-mötena). Det är big-brother-nivå på detta!
Ser en parallell i den gamla sjuka ukrainskan som skulle ha hamnat i sitt hemlands vårdsystem (tillsammans med alla andra gamla och sjuka ukrainare i samma situation) innan opinionen tog fart. Det man inte tänker på är att med att det är inte ETT fall som är i någon grad ömmande – det är många. Ska vi inte nöja oss politiskt i Sverige med vår migrationsansträngningar förrän alla i hela världen har samma levnadsstandard som vi svenska medborgare åtnjuter? Tyvärr innebär det inte att vi kommer höja deras standard så mycket utan det blir svenska medborgares standard som fortsatt kommer sjunka. Det är elementär matematik – om än ekonomisk, men den ska en ingenjör begripa principen att BNP räcker till så mycket man sprider det över. Det är lätt att vara frikostig med andras pengar när man har säkrad livsinkomst som politiker. Framtiden för den svenska välfärden ovissare än någonsin.
Jag blir mörkrädd när jag tänker på att det är mina ingenjörskollegor som skriver kommentarerna här.
Lagar är till för att följas. Annars hamnar vi i anarki.
Är man 20 år är man myndig och får ansvara för sina handlingar.
Att mjuka upp migrationsreglerna är knappast möjligt. De är redan bland världens mjukasre.
Varför lägger Ingenjören sig i frågor om migration ? Har ni också synpunkter på alkohol, vilken konst som är acceptabel, vilka semestermål som av ideologiska skäl bör föredras eller undvikas, vilka märken i sportväskork som är förenliga med gott samvete osv osv.
Hej Torben,
Tack för din kommentar! Vi på redaktionen lyfter frågor som vi anser vara relevanta och intressanta för medlemmarna och läsarna, och migrationsfrågor hör definitivt dit. En uppenbar anledning till detta är att Sizar själv är både ingenjör och medlem i förbundet. När vi fick höra den här historien var det en självklarhet att skriva om den och problematiken den lyfter fram. Däremot försöker vi alltid hålla de redaktionella artiklarna fria från våra egna värderingar – det gäller såväl migrationsfrågor som konst och semestermål.
Hälsningar,
Peter Alestig Blomqvist
Webbredaktör Ingenjören
Har man ljugit så får man stå sitt kast. Även om det kan tyckas hårt nu i efterhand.
Vad leder det till för samhälle om man kan tillämpa lagar godtyckligt?
Problemet vi har i Sverige är att man inte ser till att omedelbart verkställa avvisningsbeslut. Som det är nu går det att hålla sig undan, överklaga flera gånger och till och med börja om med en ny identitet. Det är då sådant här uppstår.
Obegripligt att ni nedlåter er till att skriva en sådan här ”snyftartikel”.
Det är fel att en person skall särbehandlas och erbjudas inträde i landet bara för att han eller hon råkar ha utbildat sig till ingenjör. Om han enligt Migrationsverket kommit hit som ”flykting” på felaktiga grunder är det ju bara göra-om-göra-rätt och söka arbetstillstånd precis som sig bör när man vill flytta till ett annat land. Jag gör så, du gör så.. Borde då inte han göra så?. Sverige har en väldig uppmjukad migrationspolitik redan som det är och det kastas knappast ut folk helt godtyckligt. Migrationsverket är inte ingenjörer men de har rätt bra koll på sin skit ändå många gånger.
Känns lite som även Ingenjören hoppat på det skenande PK-tåget. Inte oväntat men sorgligt.
Jag skulle vilja veta hur många av er som tycker att Sizar har behandlats helt rätt som faktiskt läst intervjun med honom i magasinet – och hur många som bara häver ur sig sina gamla vanliga ”sanningar” i ren affekt? Jag skulle tippa att de flesta av er hör till den senare kategorin. Jag tycker inte att det är värdigt att behandla någon människa på sättet som Sizar behandlats. Oavsett om han begått ett misstag för 11 år sedan eller inte. För övrigt är det beundransvärt att han tar sig igenom en svår utbildning samtidigt som han hela tiden går och är orolig för att tvingas lämna landet och tvingas flytta tillbaka till ett Irak där han känner sig som utlänning mer än i Sverige.
Hej Ni som tycker att det är inhumant att låta just denna individ som fått gratis annonsplats i ”Ingenjören” bli utvisad enligt lag. Humanitet innebär att hjälpa de som bäst behöver det rättvist och enligt lag. Inte skapa trender att slänga pass, dra ut på tiden och få stanna pga att man ”hunnit rota sig” medan de som var ärliga och visade alla papper direkt får åka hem. Ska vi ha generösare asylregler ska det först och främst gälla de som följer Sveriges lagar (som är nog generösa och såklart upprörande för en arbetslös ingenjör som sökt hundratals jobb och hela tiden läser om ”ingenjörsbrist” och ”arbetskraftsinvandring”). Vi har mängder av utländska ingenjörsstudenter som läser hela sin utbildning här och också de hinner rota sig. De får också de med hjälp av arbetskraftsinvandringen stanna om de kan hitta ett jobb. Emma och Erik, utan att på ett okonstruktivt sätt fördöma andra som skriver inlägg, hur skulle ni på ett ekonomiskt och rättvist sätt vilja förändra Sveriges regler för asyl?
Han VILL ju ”betala tillbaka” den investering som Sverige gjort genom att finansiera studierna. Det är betydligt banligare att peroner med utländsk härkomst väljer att flytta från Sverieg efter studietiden. Man får oftast bättre betalt i ett annat europeiskt garnnland, eller men vill tillbaka för att hjälpa till med att bygga upp sitt ursprungsland (vilket jag tycker är helt OK). Men en alltför vanlig orsak är att svenska arbetsgivare bevisligen diskriminerar personer med utländsk härkomst i större utrsträckning är t ex våra grannländer. Det är nog huvudorsaken till att Sizar inte fått fast jobb.
Fokus på invandring bör vara på nytta för invandraren (flyktinginvandring) eller nytta för Sverige (främst arbetskraftsinvandring i sektorer med låg arbetslöshet).
Men reglerna måste vara tuffa mot de som inte uppfyller något av kraven och speciellt mot de som ljuger. Sverige ska inte premiera lögnare utan i stället ge chansen till utsatta och ärliga.
Dear Emma, you write in english so I assume that you perhaps is anglo-saxon. Why don’t you suggest the guy that he tries his luck in the UK, USA or why not in Australia? You see, in Sweden we primarily have to take care of those who come here and are illiterate and believe me, they are many.
Han har försökt få uppehållstillstånd i Sverige genom att uppge rätt identitet och falsk identitet – men inget hjälpte då han uppenbarligen saknade skyddsbehov. Han ska vara tacksam över att han fått en civilingenjörsutbildning bekostad av Sveriges skattekollektiv. Han får gärna söka medborgarskap, men då på andra grunder.
Det är dags att bestämma sig:
Driver vi asylpolitik för att hjälpa människor med skyddsbehov? Ja, då kanske hans utbildningskostnader hade kunnat hjälpa ett antal hundra barn i nöd i Somalia, bara för att ta ett exempel. Har han dessutom haft temporärt uppehållstillstånd på falsk identitet och under den tiden tagit del av vår välfärd inklusive utbildningssystemet. Jag tycker inte ett dugg synd om denne mannen.
Jag håller inte riktig med. Jag tycker reglerna är otroligt slappa som de är. De som flyr hit får mycket serverat och staten bekostar boende, sjukvård och annat som vi svenska medborgare får betala dyrt för. Dessutom är det många som bara kommit och gör ingenting; lever på socialbidrag. Jag har för mig att inte ens hälften av invånarna i Rosengård arbetar, exempelvis.
Om fler skärpte sig hade vi kunnat mjuka upp reglerna.
Kan det vara så svårt att förstå att en majoritet svenskar tycker att invandringen gått helt överstyr och att en klick vänsterjournalister skriver den ena snyftartikeln efter den andra med ”ömmande” omsträndigheter för än den ena än den andra. godtycke kallas det. Ni kan börja ta av era egna löner för att betala för de kommunala underskotten i Katrineholm, Borlänge, Södertälje med flera.
Just wanted to agree with Erik and say that I am totally flabbergasted by the lack of simple humanity that this community is displaying. Is that what it means to ba an engineer in Sweden? I sure hope not…
Jag är inte emot bistånd vare sig i form av asyl eller hjälp på plats i utsatt land. Jag är bara ute efter ärlighet, kalla saker vid dess rätta namn.”gratis” lika med ”skattemedelsfinansierat” ”arbetskraftinvandring” lika med ”slipp använda svenska ingenjörer ur arbetslösa botten- eller mellanskiktet”, ”ingenjörsbrist” lika med ”se föregående punkt”. Det kan inte bli ”lönsamt” att vara papperslös, vi måste uppmana ärlighet!
Jag hoppas att andelen asylmotståndare i kommentarsfältet inte är representativ för Sverieges Ingenjörer.
Alf, om han hade låtit bli att utbilda sig hade du kanske istället skällt på att han kom hit och inte ens försökte skaffa sig en utbildning för att kunna försörja sig och bidra till Sveriges välstånd. Gnäll, gnäll…
Jag fattar inte denna typ av artiklar. Ljuga för myndigheterna, sno åt sig en utbildning, samt bli arbetslös och ÄNDÅ få stanna. Allvarligt! Argumentet att han ska få stanna för att han är ”eftertraktad” och enda caset då han måste flytta är att han inte får jobb?? Då faller ju ”stanna” argumentet. Kan vi inte bara uppmana folk att ljuga alltid för att så dra ut på tiden och sen vara så ”investerade” att de inte kan utvisas. Bra råd han fick i så fall. Det var ju därför han fick en utbildning och pga denna artikel och liknande också får stanna…
Jag har inget emot att ”nya” svenskar som faktiskt tagit sig igenom en svår utbildning samt jobbar och betalar skatt också får stanna i Sverige. Arbetskraftsinvandring av restauranganställda är dock lite knasigt. Men jag blir lite undrande när journalisten påstår att Sizar är ”Eftertraktad” på arbetsmarknaden, borde han då inte lyckas skaffa sig en fast anställning? Alla ingenjörer, svenskar eller inte har inte en självklar anställning. Dock är det hårt att döma en ung killes handlingar, ingen av oss var speciellt mogna vid 19 års ålder. En annan tanke är ju att även Irak kan behöva få tillbaka lite välutbildad arbetskraft. Hur ska dessa nya demokratier kunna byggas upp om utbildad arbetskraft tas emot av oss I-länder som arbetskraftsinvandring, känns lite egoistiskt av oss.
@Maja och Henrik: Om en knappt vuxen person i ett desperat läge och efter ett råd från ett svenskt juridiskt ombud ljuger för att ha en chans att fortsätta leva med resten av sin familj – och sedan ångrar sig – ska han självklart få en andra chans och inte straffas resten av livet. Precis som Carl Bexelius också antyder. Tänk på hur ni själva skulle ha agerat i samma situation.
Han borde rimligen betala tillbaka för den utbildning han genom bedrägeri fått
Det är ju hela EU som har regler om arbetskraftsinvandring. Att öppna upp med den diffusa motiveringen att ”det behövs ingenjörer” är ett dumt förslag som gynnar arbetsgivarna och främst storföretagen. De har allt intresse av att det konkurreras om de trots allt ganska få ingenjörsjobben. Att ”det behövs ingenjörer” har man hört i trettio år nu. Samtidigt är många storföretag oerhört kräsmagade. Passar man inte in i deras mallar är man körd. Jag vet personer med IT-utbildning som tvingas jobba inom vården.
”och bestämde sig för att ljuga om sin identitet”…. That says enough. People laying and trying to trick the Immigrations make a bad image of all other immigrants who really have fulfilled all the requests.
Det är ju grundläggande att vi vet vilka personer vi beviljar uppehållstillstånd. Vet vi inte det kan vi ju få in brottslingar eller ännu värre. Om en person då ljuger om denna den viktigaste uppgiften, så är det helt rätt att man blir nekad uppehållstillstånd. Detta har inget med kostnader att göra.
Löjligt… Driftiga eller utbildade människor som skulle vara en ren vinstlott för skattebetalarna ska fördrivas ur landet medan den som ljuger, kastar sitt pass vid gränsen etc. får stanna… Det är den rosa elefanten ingen törs prata om..
Ovärdigt att låta människor leva utan trygghet att få stanna i Sverige. För många asylsökande får avslag. Gör det lättare att flytta mellan länder.
Och motsatsen är lika underlig. Konsekvent ljuga och ändra sin historia, uppge fel ålder, vara inblandad i brottsliga handlingar, och ändå få uppehållstillstånd. Något är galet, men uppenbarligen något som ingen törs röra vid.