Hur kommer det sig att en del människor väljer att engagera sig och göra mer än vad som ingår i deras arbetsbeskrivning? Enligt forskaren Helén Stockhult beror en del av det ansvar som skapas på arbetsplatser på de relationer som finns inom arbetsgruppen.
I sin studie har Helén följt ett medarbetarskapsprojekt på Posten i en mindre stad i Sverige och undersökt vilket ansvar utöver det formella som brevbärarna känner att de bör ta för kunder, kolleger, organisationen och sina arbetsuppgifter. Som teoretiskt begrepp och utgångspunkt i studien har hon valt den så kallade OCB (Organizational Citizenship Behavior) vilket förenklat handlar om det engagemang och det ansvar som individer i organisationer tar utöver det ansvar som kan sägas vara formellt reglerbart. Metoden för att fånga den sociala interaktionen mellan medarbetare har varit en kombination av intervjuer och deltagarobservation. Hon har bland annat kommit fram till att medarbetarnas beteende har mer att göra med vilka omständigheter som råder än att man enbart följer de normer och värderingar som företagsledningen har definierat kring vad medarbetaren bör göra i olika situationer.
– Om en medarbetare som behöver hjälp av en kollega inte själv följer de sociala reglerna och inte hjälper kollegan i liknande situationer är det inte heller säkert att han eller hon får hjälp, säger Helén och förklarar att reglerna inte är ”fixa och färdiga” utan föränderliga.
I studien har hon noterat sex sociala regler avseende OCB som brevbärarna utgick ifrån när de avgjorde vilken form av ansvarstagande som var lämpligt i en viss situation: Hjälpsamhetsregeln, belastningsregeln, lojalitetsregeln, nöjd kund-regeln, effektivitetsregeln och tidsregeln. Helén tar ett exempel som gäller brevbärarna. Om brevbärarna har en kollega som alltid är försenad vad skulle de göra åt det? Hjälpa honom eller henne med de arbetsuppgifter som då släpar efter eller enbart sköta sina egna arbetsuppgifter? Beslutet kring vad som bör göras tas med hjälp av de sociala reglerna som präglar brevbärargruppen och här går gruppens beslut i vissa fall före företagsledningens praxis kring vad medarbetarna bör göra.
Varför det blir på det här sättet beror enligt Helén på att medarbetarna till viss del vägleds av ett komplicerat regelverk medan företagslogiken än mer homogen och ställer samma krav på ansvarstagande i alla situationer.
– Men eftersom det är i dialogen mellan människor som viljan att ta ansvar för mer än det formellt förväntade skapas är det viktigt att företag och organisationer förstår hur betydelsefulla relationerna mellan medarbetare är men även hur de sociala reglerna ser ut som påverkar viljan att göra ”det lilla extra”, säger Helén.
Anna Eriksson
