”Om tio år kommer Scania bara vara ett ställe där Volkswagen/Man sätter ihop sina bilar. Titta på AGA, vad är det kvar av det i dag, ett försäljningskontor?”
Vi sitter på bussen på väg mot city en måndagsmorgon, jag och direktören. Nästan varje gång jag träffar honom talar han om hur svenska företag och jobb försvinner. Även kvalificerade jobb.
”- Att värna om Sverige det är chauvinism och sånt ska vi inte syssla med. Vi hämtar våra ideal från USA men USA är ingen framträdande industrination som exempelvis Tyskland. Och där håller man i sina företag. Det tyska är fint och värt att värna om. Vi värnar inte om Sverige, inte vi och inte företagsägarna.”
Jag minns många samtal jag haft med ingenjörer på Saab Automobil. Hur de såg tjänster och funktioner som sakta flyttade till Opel i Tyskland där GM:s huvudkontor i Europa låg. Tyskarna såg om sitt hus och försökte se till att all spetskompetens fanns hos dem.
För någon dag sedan talade jag med vd:n på ett verkstadsföretag i Vindeln. Det är ett framgångsrikt globalt företag med kunder över hela världen. En given fråga var hur det kom sig att de fanns kvar där i Västerbottens inland och inte hade flyttat till Slovakien, till exempel.
– Vi är privatägda av en lokal ägare som tycker att det är bra att vara i Vindeln, var svaret.
Hur många tänker så i dag? Investor, Wallenberg, fackliga organisationer? Att det skulle finnas något ytterligare värde än ren lönsamhet i att ha verksamhet i Sverige. Att satsa på en något mindre vinstmarginal mot att ligga kvar i Norrlands inland. Går det att mäta den vinst ett företag gör mot att ett samhälle någonstans i Sverige kan leva vidare. Kanske är det det som är kruxet – att det är olika kassor. Sverige AB vinner på företag som tycker att Sverige och svensk arbetsmarknad är bra. De enskilda företagen kanske tjänar på att flytta till låglöneländer. Och om ingen ens i ledningen är stolt över Sverige och tycker att Sverige är ett bra land att bo och verka i så kan det bli glest mellan jobben. Även utanför Norrlands inland.
1 kommentar
Avindustrialiseringen av Sverige är uppenbar. Det märkliga är att folk verkar tro att det inte får några följder för levnadsstandarden i Sverige. Det är dessutom förvånansvärt att det förefaller som om ”direktörer” har fått för sig att utflyttning av produktion är oundviklig, något som det t.o.m. verkar ha gått mode i.
I Sverige finns en lång tradition av organisationsförmåga, samarbete, läskunnighet/utbildning, samvetsgrannhet och demokrati. Det är detta som har bäddat för att det just är i Sverige som stora industriella koncerner har kunnat byggas upp och frodas. Det är tack vare dem som vårt välstånd har skapats. Låt oss inte förledas att tro att förhållandena är lika överallt utan låt oss tvärtom bli medvetna om och uppskatta vår särart!