Varje medlemsland får självt bestämma vilka mått och steg det ska ta för att kontrollera att utstationerade medborgare inte får sämre villkor än landets egna. Det är grundmeningen i ett förslag som nu diskuteras inom EU.
Varje medlemsland får självt bestämma vilka mått och steg det ska ta för att kontrollera att utstationerade medborgare inte får sämre villkor än landets egna. Det är grundmeningen i ett förslag som nu diskuteras inom EU.
Sedan utstationeringsdirektivet antogs 1996 har kritiken om att skrupelfria arbetsgivare och uppdragsgivare utnyttjar avtalet varit stark. Istället för att garantera arbetsrättsliga villkor för de arbetstagare som åker till ett annat medlemsland för att arbeta för sitt företag har många utnyttjat kryphål och möjligheter att dumpa löner och villkor och genom olika åtgärder flytta billig arbetskraft mellan olika medlemsländer. Sedan 2012 diskuteras därför ett genomförandedirektiv som ska skärpa upp utstationeringsdirektivet. Drygt en miljon anställda arbetar varje år tillfälligt i ett annat EU-land. Byggbranschen, lantbruket men också IT är sektorer där det finns mycket utstationerad arbetskraft.
Före jul nådde medlemsländerna fram till ett gemensamt förslag i frågan baserat på det som EU:s sysselsättningskommissionär László Andnor lade fram i mars 2012. I det föreslås band annat ett huvudentreprenörsansvar inom byggbranschen men bara i ett led vilket till exempel svenska Byggnads fruktar kan leda till ännu fler underentreprenörer. Frågor som stod öppna var vilka kontrollåtgärder som skulle var tillåtna mot gästande företag och hur ansvaret för entreprenörer som anlitar utländska underentreprenörer ska formuleras.
Förslaget behandlas för närvarande i så kallade trialogmöten, slutna trepartssamtal mellan kommissionen, parlamentet och medlemsländernas politiker. Sådana möten finns utsatta fram till mitten av februari och sedan väntas ett förslag till parlamentet. – På det hela stora tycker Saco att den allmänna inriktningen i det förslag som medlemsländerna ställde sig bakom i är acceptabel, säger Saco:s chefsjurist Lena Maier Söderberg.
Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol är mer kritisk och tycker inte att förslaget tillräckligt kraftfullt skyddar medlemländernas rätt att själva bestämma över vilka kontrollåtgärder som behövs för att garantera att utstationeringsdirektivet inte missbrukas.
Innan förslaget når parlamentet är det dock möjligt och förmodligen troligt att det förslaget ändras antingen till det bättre eller till det sämre i trialogmötena. Metoden med dessa trepartsmöten har kritiserats eftersom mötena helt saknar insyn och eftersom det förslag som kommer från dem i princip reducerar parlamentets beslutsprocess till ett rundningsmärke eftersom de tre parterna i samtalen redan har bestämt sig innan frågan når den parlamentariska processen.
Kritik mot fler möjligheter att hindra att utstationeringsdirektivet missbrukas har kommit främst från de forna östaterna men också från Storbritannien. Frankrike och Belgien begär å sin sida hårdare regler för att förhindra social dumpning.
Ambitionen är att kunna komma till beslut före EU-parlamentsvalet den 25 maj.
Jenny Grensman
