KTH följer inte de ersättningsnivåer för stipendiater som Svenska institutet satt upp, skriver den lokala Saco-föreningen. KTH:s nya beslut om nivåerna visar på godtycklighet och drabbar många individer ekonomiskt, enligt Kristina Östman, doktorandansvarig och Lars Abrahamsson, vice ordförande.
På KTH finns idag över 1 600 verksamma doktorander. Dessa utför samma arbete – de forskar tillsammans, skriver artiklar tillsammans, tar kurser tillsammans. Trots det har de ofta helt olika villkor och rättigheter.
Den största andelen, drygt 1 000 personer, är anställda och har rätt till sådant många av oss ser som självklart. De har kollektivavtalade tilläggsförsäkringar, pensionsavsättningar och löner, rätt till de allmänna trygghetssystemen i form av föräldraledighet, sjukpenning, arbetslöshetskassa och liknande.
Allt detta kan den näst största doktorandgruppen på KTH, stipendiaterna, bara drömma om. KTH:s stipendiefinansierade doktorander, cirka 250 personer, betraktas juridiskt sett inte som löntagare och saknar helt nationella regelverk som reglerar deras ersättningsnivåer.
För oss i Saco-S KTH är denna finansieringsform oacceptabel och vi arbetar aktivt för att alla doktorander på KTH ska ha anställning. Tills det sker är det av största vikt att tillvaron för alla doktorander blir så dräglig som möjligt.
Fram tills 2009 var ersättningsnivåerna för stipendiater helt oreglerade och låg ofta mellan 5 900 och 8 000 SEK/månad. Efter nationellt och lokalt opinionsarbete från fackförbund och kårer tog rektor på KTH beslut om att inga doktorander på KTH skulle ha ersättningsnivåer lägre än de satta av Svenska institutet (Si).
Nivån låg då på 12 000 SEK per månad. Där låg den till september 2013, då den höjdes till 15 000 SEK. Som jämförelse låg då KTH:s lönestege för anställda doktorander på 25 700–30 750 SEK.
Trots liggande rektorsbeslut om att följa Si:s nivåer och trots att Si fattade beslut om höjda nivåer redan i november 2012 vidtogs inga åtgärder av KTH. När vi, och de berörda doktoranderna, förväntade oss en omedelbar höjning av ersättningarna svarade KTH med tystnad.
Informationen har trots påtryckningar varit bristfällig gentemot såväl berörda doktorander som fackliga organisationer och kår. Ett fåtal doktorander har fått utbetalningar enligt gällande beslut några enskilda månader, för att sedan få besked om att inga fler utbetalningar kommer ske i nuläget.
Istället för att leva upp till sina åtaganden genom tidigare tagna beslut har KTH:s ledning nu valt en egen lösning. Enligt ett nytt beslut från 27 januari 2014, som Saco-S förklarat sig oeniga mot, ska ersättningen för doktorander antagna efter 1 januari 2014 som lägst vara i nivå med Si:s nivå vid antagningstillfället.
Ersättningen följer alltså inte längre Si:s nivåer. För doktorander antagna före 1 januari 2014 kommer utlovad ersättning betalas för perioden 1 september 2013–30 juni 2014, varpå miniminivån återgår till den lägre nivån.
Utöver att detta märkliga beteende från KTH:s sida visar på godtyckligt myndighetsutövande, drabbas många individer ekonomiskt då de redan räknat hem inkomstökningen och anpassat sina utgifter därefter.
Beslutet slår nästan uteslutande mot KTH:s internationella doktorander, och de med de lägsta ersättningsnivåerna är typiskt kommande från utvecklingsländer. Internationaliseringen av högskolorna för med sig många möjligheter – rekryteringsmöjligheter för svenska företag, spridandet av en bild av Sverige som ett land, och KTH som ett lärosäte, som man gärna upprätthåller och skapar samarbeten och affärer med. Inte minst får vi mer levande forskningsmiljöer där dagligen nya blandningar av idéer och erfarenheter utbytes.
För att ta vara på dessa möjligheter krävs en annan människosyn än den KTH:s ledning visar bland annat genom detta beslut. Att ha utomeuropeisk bakgrund ska inte vara skäl för underbetalning eller otrygghet. Vill KTH:s ledning ytterligare bekräfta uppdelningen av unga forskare? Lika lön, och lika rättigheter, för lika arbete!
Kristina Östman, doktorandansvarig Saco-S KTH
Lars Abrahamsson, vice ordförande Saco-S KTH
