Såg ni i helgen, om de svenska smågrisarna som exporteras till Polen och Tyskland för att svenska slakterier inte tar emot dem? Avsättningen för svenskt griskött minskar eftersom det är dyrare än det importerade.
Grisarna kommer tillbaka som billig utländsk gris istället och vi slipper betala för det djurskydd och de regler som gör svensk djurhållning litet bättre än annan.
Inget gör oss svenskar så upprörda som när djur behandlas illa. Tyvärr blir vi inte så upprörda att vi är beredda att betala mer för att de behandlas väl. I Danmark, som är en stor exportör av fläskkött, har man funnit MRSA, multiresistenta bakterier som kan smitta över till människor i 8 av 10 testade grisar. ”God middag” kan man säga, men ändå fortsätter köttkonsumtionen att öka samtidigt som svenska producenter får allt svårare att sälja sitt dyrare kött.
Det är som med mycket annat. Fast det gör oss inte lika upprörda som när det är djur inblandade. Några hundra innebrända arbetare i Bangladesh väger lätt mot en misshandlad kinesisk angorakanin. Därför är det tröjorna med angora som försvinner ur sortimentet, inte alla andra (i sanning sjukt) billiga kläder.
Alla undersökningar visar att ett fast jobb med kollektivavtal och goda villkor är det som ungdomar drömmer om. Men istället för att politikerna tar strid för den svenska modellen ökar vi möjligheterna till visstidsanställningar så att inte arbetsgivarna ska behöva ta så stora risker. Och kollektivavtal tycker vi är en mental hygienfaktor men inte när vi ska ha nya it-bolag eller någon som städar. Nej då ska det vara billigt. Litet skit i hörnen och buggar i systemet kan vi ta – bara det är billigt.
Prisjakten har tagit över mycket av långsiktigt kvalitetstänk inom de flesta områden. Vi vill gärna ha kvalitet och välfärd men inte om den kostar nåt. Att trygga människor som har råd att skaffa bostad och vet att de inte förlorar jobbet hur som helst är mer produktiva och innovativa vet vi. Men vi är inte beredda att kämpa för att värna regler och lagar som upprätthåller det system som tog våra förfäder decennier att få till. Och att allt har ett pris – grejer som inte håller, villkor som inte håller, jobb som inte håller, det vill vi inte förstå.
God Middag.
3 kommentarer
En viktig parameter är väl att det ekologiska grisköttet ofta är slut i affärerna och ekologisk kyckling går knappt att få tag på och när det gör det är priserna skyhöga, men det säljer ändå. Det finns två kategorier; superbilligt kött (som jag personligen tycker att det känns olustigt att äta), samt ekologiskt (som ibland är svenskt, ibland utländskt).
Det finns I bekantskapskretsen många rika, välavlönande som är stolta när de gjort ett billigt inköp. Sveriges bönder har mycket hårda djurskyddskrav jämfört med utlandet. Detta vill svenska folket. Men vill de verkligen det? Väldigt få vill betala kostnaden. Att stå upp I handling för sina åsikter har blivit mycket sällsynt I Sverige. Att prata politiskt korrekt kostar inget .
Media har missat en viktig detalj!
Huruvida vi som enskilda konsumenter har någon chans att påverka kommuner/landsting, matproducenter och restauranger att köpa in det kött som ”det djurskydd och de regler som gör svensk djurhållning litet bättre än annan”.
Alltid/oftast skuldbeläggs enskild individ som orsakare till att högt ställd moral inte efterlevs, när det snarare är snödda ekonomiska incitament som ligger bakom.
Jag ser fram emot den först skrivna artikeln i detta ämne.
/God middag till dig som inte själv kan välja matbespisning!