Hon strålar emot mig! – Fantastiskt, det här har du verkligen gjort bra, du vet hur det ska gå till! Det är inte ofta jag ser så bra jobb! Fortsätt så!
Det är som att få en fin present.
Det är min tandläkare som står för det översvallande berömmet. Jag är helt enkelt en riktig baddare med tandtråden – ingen som slår mig där inte.
Ganska ofta får vi på redaktionen besök från någon kollega som arbetar med andra saker på förbundet. De vill att vi ska skriva om ledarskap, något för chefer. Jag får alltid litet ont i magen. Ledarskap är viktigt, ofta helt avgörande, men ack så svårt att sätta fingret på. Vad är bra ledarskap?
En av de chefer jag minns bäst hade jag som vikarie på den stora draken i söder. Där satt jag en dag i augusti 1991 när chefredaktören kom spatserande genom redaktionen fram mot min plats. Bakom ryggen höll han en flaska Rioja som jag fick eftersom det var min födelsedag. Närmare att svimma har jag nog aldrig varit.
Nyligen träffade jag en kille som hade jobbat med den chefredaktören och som berättade att varje år inför sommarvikariernas ankomst fick personalansvarig i uppgift att göra research på tio av vikarierna åt chefredaktören. Så kunde han, på introduktionsmötet tala om att just de här journalisterna hade blivit utvalda för den artikelserien om äldreomsorgen, det scoopet om kommunens nya simhall och så vidare. Det var alltså ingen slump att just vi satt där utan vi var faktiskt bäst och högsta chefen hade läst och sett och valt oss.
Chefredaktören hade förstått något viktig. Att den som blir sedd och bemött på ett trevligt sätt gör ett mycket bättre jobb. Bättre än vad då? Ja, definitivt bättre än den som mest mötte en annan av cheferna på redaktionen som redan tidigt hade bestämt att det var för svårt att lära sig vikariernas namn och därför såg rakt igenom en utan att hälsa alls.
En annan bra chef läste mina texter noga, diskuterade stilistik och kom ofta med beröm och uppskattande ord – så ofta att det också blev lätt att ta när något var mindre bra – det var bara att skriva om, jag visste ju att vi båda i grunden verkligen ville att det skulle bli bra.
Jag tror att alla vet att feedback är viktigt. Ändå är det så svårt, eller är vi bara lata när vi inte kommer ihåg eller bryr oss tillräckligt för att uppmärksamma vad andra arbetar med. Feedback, positiv och negativ, helst konstruktiv, betyder så mycket för motivationen och utvecklingen. Om ingen ser vad jag gör eller bryr sig om att kommentera det känns det mindre meningsfullt att verkligen lägga manken till. Tycker jag.
Är det något jag önskar alla inför nästa år så är det chefer som bryr sig och ger bra feedback.
Personligen kommer att jag försöka göra en ögla på tandtråden och verkligen få in den runt visdomstanden längst in – det är det definitivt värt!
En sådan chef har jag redan ;)