Sverige måste öka investeringarna i infrastruktur för att industrin ska kunna behålla sin konkurrenskraft. Industrin skulle också gynnas av färre men starkare regioner i landet. Det är några av slutsatserna i en ny rapport från Industrins ekonomiska råd.
Att järnvägsnätet i Sverige har ett eftersatt underhåll och dessutom behöver byggas ut har flera utredningar tidigare visat. Industrins ekonomiska råd menar att ökade offentliga investeringar i framför allt järnvägar är nödvändiga för att industrin ska kunna hävda sig i den globala konkurrensen. Den tillverkande industrin i Sverige är oerhört beroende av transporter, både för leverans av material och råvaror och för leveranser till kunder. Därför är det nödvändigt att industrin kan lita på att transporterna fungerar.
– Debatten om järnvägen har hittills främst handlat om de problem som resenärerna upplever med inställda och försenade tåg. Det är besvärligt både för enskilda människor som inte kommer fram i tid och arbetsgivare som har svårt att rekrytera när kommunikationerna inte fungerar, men vi vill också ge godstrafiken en röst. Godstrafiken är viktig för industrins möjligheter att hävda sig i den globala konkurrensen och industrins framgångar har stor betydelse för arbetsmarknaden och tillväxten i landets regioner, säger Cecilia Hermansson i Industrins ekonomiska råd, ekonom på Swedbank och en av författarna till rapporten.
Rådet uttrycker skarpt att de offentliga investeringarna måste öka inom flera områden, förutom inom transportsektorn, nämns också bostadsbyggandet där de svenska offentliga investeringarna ligger under den genomsnittliga nivån inom EU. Tillgången till boständer är viktig för att kunna locka hit personer med den kompetens som företagen inte hittar i Sverige.
LÄS MER
Läs hela rapporten här.
Svenskt Näringsliv har gjort beräkningar som visar att infrastrukturinvesteringarna i Sverige har halverats under de senaste 50 åren, från fyra procent av BNP i mitten av 1960-talet till cirka 1,5 procent av BNP 2013. För att komma tillbaka till genomsnittet för perioden 1968–1978 krävs investeringar på 300 miljarder kronor fram till 2025.
Industrins ekonomiska råd menar också att industrins konkurrenskraft skulle gynnas av att Sverige hade färre men starkare regioner. Det är inte enbart en fråga om hur välfärden organiseras utan handlar minst lika mycket om ett bättre samspel mellan näringsliv, offentliga aktörer och akademi. Starkare regioner skulle också ge bättre förutsättningar för infrastruktursatsningar. Enskilda kommuner klarar ofta inte av att genomföra de investeringar som krävs.
Rådet har också tittat på hur sysselsättningen har förändrats inom industri- och tjänstesektorn. Finanskrisen 2008–2009 innebar ett kraftigt produktionsbortfall men återhämtningen har varit snabb. Trots en stark produktivitetsutveckling har antalet anställda dock minskat. Inom industrin (exklusive bygg) har sysselsättningen minskat från 734 000 heltidsanställda 1995 till 587 000 år 2014. Men det är lätt att dra förhastade slutsatser av statistik om antalet anställda.
– Avindustrialiseringen av Sverige är en myt men det finns en väsentlig skillnad nu jämfört med 90-talet. Industrin har blivit mer inriktad på tjänster och tjänstesektorn har vuxit snabbt. Lägger vi ihop industrin och tjänstenäringen utgör de tillsammans en större andel av BNP än de gjorde tillsammans på 90-talet, säger Mauro Gozzi, ledamot i Industrins ekonomisk råd.
I dag utgör hela näringslivets, alltså gruv- och tillverkningsindustrins och tjänstesektorns, andel av BNP strax under 69 procent, omkring en procent mer än 1995. Gruv- och tillverkningsindustrin har sedan 1995 sjunkit från drygt 20 procent till knappt 15 procent av Sveriges BNP.
Karin Virgin
