Socialdemokratiska ledare i Sverige, Tyskland och Österrike vill stärka de sociala rättigheterna inom EU. Det kräver en ändring av EU-fördraget vilket innebär både en risk och en möjlighet.
De senaste åren har EU-medborgarnas sociala och ekonomiska rättigheter pressats tillbaka, huvudsakligen på grund av den ekonomiska krisen. När tillväxten sakta tycks vända litet uppåt igen är det många som hoppas att medborgarna ska få känna det i form av bättre levnads- och arbetsförhållanden.
I helgen träffade Stefan Löfven de socialdemokratiska ledarna i Tyskland och Österrike och tillsammans undertecknade de en överenskommelse om att arbeta för att ett socialt protokoll infogas i EU-fördraget vid nästa revidering. Protokollet ska stärka medborgarnas grundläggande sociala rättigheter och verka för jämlikhet.
Protokollet ska även innehålla skrivningar om de sociala parternas självständiga ställning.
Bakom överenskommelsen står förutom socialdemokratiska partier också de tre fackliga federationerna DGB (Tyskland), ÖGB, (Österrike), och LO, (Sverige).
I väntan på att fördraget revideras, vilket kan dröja, ska undertecknarna av överenskommelsen arbeta med frågor som utstationeringsdirektivet och det ”labor mobility package” som kommissionen ska presentera i december. I rörlighetspaketet kommer utstationeringsdirektivet att ingå men det är fortfarande oklart om det är en översyn, där man utvärderar hur det har gått, eller en revidering, det vill säga en eventuell förändring av utstationeringsdirektivet som väntar. Åsikterna om utstationeringsdirektivet, som reglerar bland annat anställningsförhållandena för personal som är anställd i ett EU-land men arbeta i ett annat, går vitt isär. Länder med högre kostnadsläge som Sverige, Tyskland och Frankrike vill ha skarpare skrivningar för att motverka lönedumpning medan bland andra Polen och de baltiska staterna vill att direktivet lämnas som det är.
Sverige har tillsammans med sex andra EU-länder skrivit till Marianne Thyssen, kommissionär för sysselsättning och argumenterat för att det bör vara de anställningsförhållanden och lönenivåer som gäller i det land där ett arbete utförs som tillämpas även för utstationerade. Nio länder, huvudsakligen i östra Europa, har i sin tur skrivit ett motbrev där de menar att sådana regler skulle begränsa den fria rörligheten och att konkurrens med lägre löner är bra för den fria rörligheten.
Saco delar LO:s önskan om mer fokus på de sociala frågorna och att motverka lönedumpning men är samtidigt mer försiktigt i sina bedömningar av möjligheterna till förändring.
– Med tanke på den politiska situationen i Europa så är vi tveksamma till att försöka få till stånd en revidering av fördraget för att få in ett socialt protokoll, säger Åsa Ehinger-Berling, internationell sekreterare på Saco. Det skulle vara en stor förändring och vi vet inte vilka motkrav om andra förändringar som skulle kunna komma upp samtidigt. Vi skulle riskera en backlash.
Jenny Grensman
