Facklig förnyelse, arbetslösheten och sociala frågor står på agendan när Europafacket spikar de närmaste årens arbetsprogram. För Saco, LO och TCO handlar det även om att försvara den svenska modellen för arbetsmarknadsreglering.
När Europafacket i morgon inleder sin kongress i Paris står livet efter finanskrisen i fokus. Även om många länder har börjat återhämta sig går det fortfarande inte bra och arbetslösheten är hög samtidig som oron finns för att den framtida tillväxten kanske inte ger så många trygga jobb. Den fackliga tillväxten är också dålig inom EU och Europafackets medlemsorganisationer har förlorat närmare 10 miljoner medlemmar de senaste tio åren.
Hur Europafacket ska arbeta och organisationens roll är en viktig punkt vid årets kongress.
– Det är kanske den allra viktigaste frågan, säger Göran Arrius, Saco:s ordförande som kommer till kongressen. Jag tror att Europafacket ska koncentrera sig mer på att vara medlemsorganisationernas förlängda arm och lobba skickligt för vissa prioriterade frågor i Bryssel. De enskilda medlemmarna får organisationerna själva ta hand om. I dag är det en väldigt bred palett som Europafacket arbetar med.
Loa Brynjulfsdottir, chef för LO:s internationella avdelning menar att det är viktigt att stärka det fackliga samarbetet inom Europafacket:
– Vi hoppas att den nya ledningen ska kunna ge arbetet en nystart.
Vid kongressen ska både ny ordförande och ny generalsekreterare väljas.
Även TCO:s internationella chef Per Hilmersson hoppas att kongressen ska leda till facklig förnyelse och till ökat intresse för fackens roll som samhällsaktörer.
De svenska fackliga organisationerna jobbar ständigt mot att skrivningar som påverkar vårt system, med självständiga parter och avtal istället för lag på arbetsmarknaden, ska slinka in i olika manifest och program. Det gäller i synnerhet frågan om minimilöner som poppar upp i olika sammanhang. Som Ingenjören tidigare har beskrivit ökar trycket på harmonisering inom EU. Även om grundfördraget, den text som ger ramarna för EU:s verksamhet, säger att unionen ska överlåta frågor som lönebildning till medlemsländerna hörs önskemålen om minimilön allt oftare. Det gäller också inom Europafacket.
– Vi förstår att länder med dålig facklig täckning där vår modell inte har legitimitet kan behöva minimilöner, säger Göran Arrius. Men vi måste också få dem att förstå att vi i Norden har en fungerande modell utan minimilöner och att vi vill ha det så.
På kongressen ska både ett så kallat manifest och ett aktionsprogram antas. Ytterligare ett dokument, där Europafackets uppdrag formuleras, kommer att diskuteras. EU:s kommissionär för sysselsättning Marianne Thyssen och ett antal europeiska politiker kommer att delta på olika sätt.
Jenny Grensman
