Det är svårt att få européerna på kontinenten att förstå den svenska regleringen av arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson hävdade dock under en av paneldebatterna på Europadagen att hon vinner mark i sina förhandlingar.
EU-dagen som i år anordnades av LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv hölls i går på Södra Teatern i Stockholm. En av paneldebatterna handlade om svårigheten att få respekt i EU för den svenska modellen som inte bara bygger på lagstiftning, utan på att arbetsmarknadens parter kommer överens.
Moderatorn Magnus Bonekamp, chef för Europaparlamentets informationskontor i Sverige, frågade om EU hotar den svenska modellen.
Karl Petter Thorwaldsson, LO-ordförande, var orolig för en allt tydligare press på den svenska modellen från andra länder.
– Viljan att göra lönebildningen till en europeisk fråga växer hela tiden, sade han. Jag får som ledamot i europafacket lägga allt större del av min arbetstid på att freda den svenska modellen. De har allt mindre förståelse för den särart vi har i de nordiska länderna.
Han såg två anledningar. Den ena var att man i Tyskland införde något som kallas för minijobb. Efter att de infördes föll även andra löner ner mot de låga lönerna i dessa minijobb. Den andra anledningen är, enligt Karl Petter Thorwaldsson, att lönerna i de östeuropeiska länderna inte har lyfts nämnvärt under de dryga tio år som de har varit medlemmar i EU. De försöker därför höja lönerna lagvägen. Han trodde dock att eftersom Sverige fortfarande har höga löner och ändå kan skryta med stor konkurrenskraft så ser övriga EU att vår modell står sig stark.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson poängterade fördelen med den svenska modellen, att den gör arbetsmarknaden mer flexibel och ger färre konflikter. Alla andra är avundsjuka på den, sade hon, men tillade att de inte förstår hur den fungerar och att vi därför måste kämpa för den.
Ylva Johansson beskrev också förhandlingarna som hon har lett den senaste tiden för att ändra det så kallade utstationeringsdirektivet för att få till stånd en förändring så att svenska fackförbund kan kräva jämbördiga löner även för anställda som kommer till Sverige från fattigare länder för att jobba.
Förhandlingarna om de nya direktiven är inte klara än, men hon lät ändå ganska nöjd med de förändringar som hon menade är på väg, att kollektivavtalen ska räknas och att krav på minimilöner – som i praktiken har tolkats som maximilöner – ska ändras till krav på lika ersättning.
Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, försvarade också den svenska modellen, men hon var inte så imponerad av ändringsförslagen till utstationeringsdirektivet. Hon konstaterade att systemet som det är i dag också låter länder med lägre produktivitet vara med och konkurrera.
– De länder som har lägre löner ser det här som rent protektionistiskt, och jag tror att det kanske ligger någonting i det, sade hon.
Hon pekade på att de utstationerade arbetstagarna i Sverige endast är någonstans mellan 6 000 och 10 000 personer, alltså en mycket liten del av den svenska arbetsmarknaden. Hon hävdade också att problemen med utstationeringsdirektivet främst ligger i de företag som inte följer de regler som redan finns.
Ändringar i direktivet
Den 8 mars presenterade Ylva Johansson och statsminister Stefan Löfven förslaget till ändringar i utstationerings-direktivet. Se deras presskonferens här.
Sacos remissyttrande ser du här.
Moderatorn tog upp en annan fråga, den om förslaget till ett nytt upphandlingsdirektiv som ska kräva att företag som lägger bud i offentliga upphandlingar ska kunna uppvisa åtminstone kollektivavtalsliknande villkor.
Vad är kollektivavtalsliknande villkor, undrade moderatorn.
Carola Lemne var mycket missnöjd med det förslaget, huvudsakligen för att det är tänkt att en myndighet ska bedöma vad som liknar ett kollektivavtal. Vilket av alla 600 kollektivavtal ska det likna, undrade hon.
Ylva Johansson tyckte inte att det problemet är så stort. Hon betonade att det är så mycket pengar det handlar om – 600 miljarder kronor per år – och att det vore illa om vi inte skulle använda dem för att stödja den svenska modellen.
Karl-Petter Thorwaldsson konstaterade, med en nick mot Carola Lemne, att vi i Sverige, liksom Danmark, borde komma överens om vad ett kollektivavtal egentligen är. Då hade det blivit mindre krångligt för Ylva Johansson.
– Men där är vi inte i dag, sade han.
Sture Henckel
