I fattiga länder lämnar sjuksköterskor och lärare sina jobb för att istället arbeta på digitala plattformar. Det är bättre betalt. Miljoner välutbildade väntar på chansen att göra minijobben som outsourcas av företag i Europa och Nordamerika.
– Vi ville skildra den komplexa utvecklingen som vi ser. Miljoner kompetenta och utbildade människor letar jobb samtidigt som allt fler blir uppkopplade. I dag kanske hälften av jordens befolkning är uppkopplad men utvecklingen går blixtsnabbt – om några år kommer det vara många fler i synnerhet i fattiga länder.
Mark Graham är docent vid Oxford Internet Institute. Han har tillsammans med kollegor gjort en stor studie av så kallade crowdworkers, de som arbetar med uppdrag på digitala plattformar i Sydostasien och i södra Afrika. Mark Graham och hans kollegor hade turen att ha en kontakt på en större digital plattform. På så vis fick forskargruppen kontaktuppgifter till 150 av arbetarna i Malaysia, Vietnam, Filippinerna, Nigeria, Kenya och Sydafrika. Undersökningen tog lång tid att göra eftersom den bygger på personliga intervjuer med var och en av arbetarna.
– Det var en fantastisk möjlighet- i dag tror jag inte att det hade varit svårt att få ut uppgifterna, men varje intervju tog nog en dag, berättar Mark Graham. Det tog lång tid att resa ut till plattformsarbetarna och sammanställningen tog också tid.
För många människor i fattiga länder har outsourcingen av uppdrag via plattformar potentialen att förändra livet. Även med en akademisk utbildning kan möjligheten att få ett jobb vara liten. Och de jobb som erbjuds kan vara så dåligt betalda att man måste ha flera jobb eller helt enkelt satsa på ett annat – bättre betalt – för att kunna försörja sig. Mark Graham berättar om lärare och sjuksköterskor från Sydostasien som hade lämnat arbeten i statens tjänst för att istället sitta och skriva in momsnummer från kvitton i datorn och på det viset tjäna mer pengar.
Mark Graham beskriver hur han fick följa med filippinska regeringen när den åkte runt i landet för att uppmana människor att ansluta sig till digitala plattformar. Filippinerna har redan många jobb som har outsourcats från andra länder och ser de digitala plattformarna som en utveckling av den branschen. Att jobbet med våra mått är dåligt betalt var inget hinder eftersom även ett dåligt betalt jobb är bättre än inget jobb alls.
– De digitala plattformarna är en mycket komplex fråga, säger Mark Graham. Många presenterar dem som något bra. De ger jobb i utvecklingsländer. Vår studie kom till för att vi undrade om det verkligen var bra. Vad gör det här med arbetet?
Svaret var långt ifrån entydigt. För många ger arbete mot plattformar möjligheter att tjäna pengar utan att vara bundna till en geografisk plats eller till en viss tid på dygnet, det ger dem möjlighet till nya kontakter, till att prata engelska och andra saker som kan vara utvecklande och stimulerande. Men motsatsen är också sann. En stor del av de uppdrag som läggs ut är helt anonymiserade och tagna ur sitt sammanhang utan möjlighet till att lära något nytt för den som utför dem. Och lär man sig inget nytt så utvecklas man inte och kan inte klättra i de rankingar som styr vilka uppdrag man får på plattformen.
– Priset är inte det viktigast för dem som lägger ut uppdragen, säger Mark Graham. Kvalitet är också viktigt och de vill naturligtvis ha jobbet gjort så bra som möjlig så billigt som möjligt. Men det finns så mycket arbetskraft att välja på att även de som har en bra rankning bjuder under varandra för att ta hem uppdrag. Och många som själva har en hög rankning tar in medarbetare som hen vet kan göra jobbet men betalar dem mycket sämre.
Mark Graham och hans forskarkollegor har också kontrollerat var uppdragen plattformarna lägger ut kommer ifrån. Inte helt oväntat är det stora internationella Nordamerikanska och Västeuropeiska företag, men också mindre organisationer som använder plattformarna. Även i fall där det var svårt att se var uppdragen kom ifrån kunde forskarna utifrån vilken tid på dygnet som jobben lades ut och eventuella kontakter skedde dra slutsats om var de kom ifrån.
– Vi kan jämföra med när Apple och andra mobiltelefontillverkare lade ut jobb på Foxconn och sedan svor sig fria från de usla villkoren som fick anställda att ta sina liv, säger Mark Graham.
Han menar att plattformsuppdragen är en än mer raffinerad form av flykt från ansvar för företagen. Företag i Västvärlden avhändar sig allt ansvar och exporterar istället arbetet. Anställda förlorar sina jobb samtidigt som jobbet görs av människor som inte har en tillstymmelse till jobbtrygghet eller möjlighet att påverka. För det mesta vet de inte ens vem de jobbar för och vad deras arbete ska användas till.
Mark Graham och hans kollegor har nu börjat bygga en sorts fair trade-tjänst för digitala uppdrag via plattformar. Han kallar det wikichains.
– Vi vill försöka kartlägga hela den globala värdekedjan när ett jobb utförs. Modellen är som wikipedia att vi uppmanar människor att bidra med sin kunskap. Var kommer jobben ifrån, var hamnar pengarna, hur hittar man kompetensen? Någon i väst vet att ett företag lägger ut ett antal uppdrag via en plattform, någon i ett annat land ser att de får uppdragen och kan rapportera in vilka villkor som gäller där.
– Om vi ser till hur mycket företag lägger ner på CSR, på att marknadsföra sig som goda, så tror jag att det här skulle kunna få stor betydelse. Om vi går in och tar en kaffe så visar ju bilderna på väggen alltid leende människor som arbetar i färgglada kläder. Historien om det goda företaget finns överallt men den är ofta inte sann. Företagen vet att dåligt rykte kostar pengar så även om bara fem procent av alla kunder bryr sig så blir det stora summor. Att ha gott rykte är viktigt i dag.
Mark Graham är oroad över vad utvecklingen gör med arbetet och med arbetarnas anställningsvillkor världen över.
– Vi byter flexibilitet mot mer otrygghet. Även i våra länder arbetar människor på digitala plattformar. Är det bra att vi börjar tävla med varandra istället för att samarbeta. Vill vi ha den här utvecklingen?
Jenny Grensman
