Beskedet från Ericsson i dag: 3 000 tjänster kan försvinna från Sverige.
– Det är naturligtvis ett bistert besked, och stora siffror vi pratar om, men det är viktigt att förtydliga: det läggs inget varsel i dag, säger Stefan Hasselgren, ordförande för akademikerklubben på Ericsson i Stockholm och koncernförhandlare, till Ingenjören. (Texten uppdaterad 11.31)
Enligt pressmeddelandet från Ericsson kommer orterna Borås, Göteborg, Karlskrona, Kumla, Linköping och Stockholm att påverkas. I Borås och Kumla kommer bolaget att göra ”betydande neddragningar”.
Totalt 3 000 tjänster kan försvinna om Ericssons plan blir av, varav cirka 1 000 inom produktion, cirka 800 inom FoU och cirka 1 200 tjänster inom övriga verksamheter.
– Det är ett tufft besked vi ger medarbetare i Sverige idag och vi har stor respekt för den oro detta skapar. Dessa åtgärder är nödvändiga för att säkra Ericssons långsiktiga konkurrenskraft och teknik- och tjänsteledarskap. Vårt fokus är nu att på bästa sätt ta hand om våra medarbetare i denna omställning och stötta de som tyvärr kan komma att behöva lämna Ericsson att snabbt hitta nytt jobb, säger Jan Frykhammar, Ericssons vd och koncernchef, i pressmeddelandet.
I Borås, där Ericsson bland annat tillverkar produkter för mobilnätet och även bedriver industrialisering av nya produkter, samlades de anställda i matsalen, endast för att få höra att det ska bli ”betydande neddragningar”.
Inte något om att anläggningen i Borås ska läggas ned då?
– Nej, det var en mycket knapphändig information. De sade att det blir ”betydande neddragningar”, men om det betyder 200 personer eller allihop, 700–800 personer, vet vi inte, säger Tony Josefsson, ordförande för Akademikerklubben i Borås, till Ingenjören.
– Jag tycker detta känns väldigt märkligt, säger Tony Josefsson. Det här är så okonkret. ”Betydande neddragningar”, det skulle kunna betyda nästan vad som helst, säg, 200 uppsagda eller kanske allihop. Men i så fall är det fråga om en nedstängning, och det ordet använde man inte.
Stefan Hasselgren, ordförande för akademikerklubben på Ericsson i Stockholm och koncernförhandlare betonar att förhandlingarna fortfarande pågår och att det inte har gått ut några varsel ännu. Att det inte har gått ut några varsel bekräftas av Ericssons pressavdelning.
– Det är naturligtvis ett bister besked, och stora siffror vi pratar om, men det är viktigt att förtydliga: det läggs inget varsel i dag. Vi diskuterar fortfarande storleken på neddragningarna och var de ska ske, säger Stefan Hasselgren.
Förhoppningen är att lösa neddragningarna med frivilliga avgångar. På vilka orter och hur många som får sluta är inte klart ännu.
Hur har stämningen varit med tanke på de rykten som har gått kring neddragningarna den senaste veckan?
– Det har nog varit lite mer cynisk stämning än oro när det gäller rykten. Det är inte bra att diskussionerna pågår i media och inte internt, säger Stefan Hasselgren.
Tomas Blidberg, koncernförhandlare och ordförande för akademikerklubben på Ericsson i Göteborg kommenterar situationen så här:
”Det här är ett helt bedrövligt besked. Det ger en väldigt dyster bild av Ericssons framtid. Det som är ljuset i tunneln är att man vill satsa i Sverige och rekrytera ingenjörer inom forskning och utveckling.
– Det här är ett helt bedrövligt besked. Det ger en väldigt dyster bild av Ericssons framtid. Det som är ljuset i tunneln är att man vill satsa i Sverige och rekrytera ingenjörer inom forskning och utveckling. Vi tror inget förrän vi har sett det, men vi har en bra diskussion med vår forskningschef. Men det förtar inte bilden av att Ericsson har fastnat i den här besparingsspiralen, att man hela tiden försöker lösa problem med besparingar.
Även innan ryktena kom visste Ericssons anställda om att det blir neddragningar, men att information läckte ut i förväg gjorde anställda bedrövade och ännu mer angelägna om att få besked så fort som möjligt, säger Tomas Blidberg.
– Det är ett skäl till att Ericsson går ut med information innan det här är färdigförhandlat, förklarar han och fortsätter:
– Det är inte sunt att på så här kort sikt avisera sådana här drastiska lösningar. Målet är att lösa omställningen på ett sunt sätt via frivillighet.
Ericsson uppger att verksamheten ska ställas om, och att kompetensväxling ska ske, ”för att möta teknikskiften, nya kundgrupper och en fortsatt ökande andel mjukvaruutveckling.” Bolaget vill nyanställa cirka 1 000 inom FoU ”för att stötta företagets kompetensuppbyggnad inom nya teknik- och kundområden”. Dessa nyanställningar ska primärt ske från högskolor och universitet.
De fackliga organisationerna och Ericsson förhandlar om de föreslagna åtgärderna. Bolaget uppger att neddragningarna kommer att ske stegvis, men att merparten kommer att vara klart under första kvartalet 2017. Andra halvåret 2017 beräknas den process som berör verksamheterna i Borås och Kumla vara helt klar.
Ericssons verksamheter i Lund, Luleå och Kalmar påverkas inte av dagens besked. I dag har bolaget totalt cirka 16 000 anställda i Sverige.
Ania Obminska och Sture Henckel
En gång i tiden – innan de gick samman med Sony – var Ericsson för gemene man känt som ett företag som bland annat tillverkade mobiltelefoner. Har själv ett par stycken av märket. Numera går det mot att bli ett ”kvartalsekonomiföretag”, där det enda som verkar räknas är hur mycket vinsten går upp eller ner. Inte att de gör vinst och definitivt inte vinstens storlek.
Det verkar idag och sedan ett antal år tillbaka vara så, att Ericsson´s roll i första hand är att vara en språngbräda för ingenjörer (och kanske tekniker) som på några års sikt gör klokast i att dra därifrån.
Stabilt företag? Definitivt inte. Tvivlar på att Ericsson har något alls att göra (utveckla/producera) i Sverige inom några få år. En sorglig avveckling av ett en gång stort företag, där det verkar som att det nu och i framtiden är ett företag där endast procent räknas.
Jag har väldigt svårt att tro att svenska ingenjörer/tekniker inte kan utveckla och producera saker som har hög kvalitet och är hållbart. Kvar återstår värderingar hos ledning och styrelse. Vad kommer Ericsson göra om 10 år? Kommer det vara ett företag med utveckling och produktion endast i låglöneländer? Det verkar så.
Samtidigt som ledning och styrelse kan kvittera ut både höga löner och bonusar. Oavsett hur det går för företaget?!
Ett väldigt trist besked naturligtvis – men vad som gör mig lite förvånad är hur ”förvånade” press, politiker, fack och många anställda blir vid varje neddragning hos Ericsson. Faktum är ju att Ericsson dragit ned på verksamheten i Sverige med ca 1500-2000 anställda per år de senaste 15 åren (från ca 40 000 år 2001 till kanske 13 000 efter de nu aviserade neddragningarna). Visst vill vi alla hoppas att ”nu vänder det”, men vad finns det som talar för det? Inte mycket tror jag – tyvärr.
Min gissning är – tyvärr igen – att neddragningarna kommer att fortsätta i ungefär samma takt framöver tills endast koncernledning och Ericsson research återstår. Det finns, trots allt, flera ekonomiskt-politiska själ att formellt förbli ett ”svenskt företag”.
Det finns säker många olika åsikter om varför det blivit så här. Min åsikt, efter drygt 25 år på Ellemtel och Ericsson, är att efter AXE 10 och mobiltelefoni har egentligen inget riktigt nytt och innovativt utvecklats. Visst massor av vidareutveckling och nya s k ”generationer” – men egentligen inget riktigt NYTT. Varför det blivit så kan man ha olika åsikter – jag har mina, men det skulle leda för långt att utveckla dem här.
Sammanfattningsvis; Ericsson är, och har i ännu högre grad varit, ett fantastiskt företag. Under alla mina år där har jag stött på massor av kunniga och duktiga kollegor. Men framtiden för företaget ser jag inte särskilt ljust på. Tyvärr, tyvärr.