Öppen tillgång kan öka synligheten och spridningen av forskning, vilken i sin tur kan öka intresset för, och förståelsen av, vetenskap. Men kan forskningen bli mer öppen med bibehållen kvalitet?
öppen tillgång
Öppen tillgång, open access, innebär att den forskning som är finansierad av offentliga medel ska kunna läsas av alla utan kostnad, och att materialet ska vara fritt att återanvända. Tanken med öppen tillgång är bland annat att det ska möjliggöra för medborgarna att ta del av vetenskaplig information och att öka transparensen kring forskning.
Regeringens målsättning är att vetenskapliga publikationer och konstnärliga verk som finansieras med offentliga medel ska publiceras, fritt tillgängligt, från år 2025.
Med öppen tillgång och ny teknik blir det inte bara enklare för forskare att samarbeta med varandra eller för en forskare att ta vid där någon annan slutat, utan också för forskare att engagera medborgare i sin forskning, något som kan bidra till att öka transparensen och till att öka medborgarnas intresse för och förståelse av vetenskap.
Beate Eellend, handläggare openaccess.se Kungliga biblioteket, säger att öppen tillgång möjliggör en aldrig tidigare skådad samhällelig nytta, som kan stärka hela vetenskapssamhället och möjliggöra för alla medborgargrupper att ta del av forskning.
– Detta är en möjlighet för alla medborgare att öka sin förståelse kring forskningsproduktionen, sade hon under VA-dagen, ett arrangemang ordnat av föreningen Vetenskap & Allmänhet i förra veckan.
I dag kan forskare samla in information på ett sätt som hade varit svårt tidigare. Ett exempel från Kjell Bolmgren, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, är älgjagare som på frivillig basis rapporterar in varje gång de ser en älg. Detta har resulterat i närmare fem miljoner observationstimmar årligen.
En svårighet med öppen tillgång, som fördes fram av Maria Gunther, vetenskapsredaktör på DN, är hur forskningen ska kvalitetssäkras. Hur ska de som är utanför akademin kunna bedöma vad som är bra eller dålig forskning om de vetenskapliga tidskrifterna trängs undan till förmån för öppen tillgång? Även Jens Hjerling-Leffler, forskare vid Karolinska institutet och ledamot av Sveriges unga akademi, berörde frågan. Han anser att utvecklingen mot öppen tillgång i grunden är bra, men att man måste säkerställa att vetenskapen blir öppen med bibehållen kvalitet. Beate Eellend betonade senare att öppen tillgång inte är samma sak som icke-sakkunnig granskning.
Charlotta Tjärdahl, vice ordförande i Sveriges förenade studentkårer, ser öppen tillgång som ett sätt att erbjuda fler en möjlighet till forskningsanknytning. För att vilja satsa på utbildning och forskning behöver fler få en förståelse för vikten av dessa. Därför måste vetenskapen vara tillgänglig och transparent, anser hon.
Öppen tillgång väcker också frågan om hur forskare i framtiden ska meritera sig. I dag kan en publicering i en tidskrift med hög så kallad impaktfaktor lägga grunden för en bedömning vid tillsättning av tjänster och tilldelning av forskningsmedel. Dessa tidskrifter, som ofta kräver en prenumeration, är dock under skarp kritik, enligt Beate Eellend, då de har bidragit till en hets som handlar mer om var man publicerar sig än vad man publicerar.
Charlotta Tjärdahl aner att vi behöver fundera över premieringssystemet i sig. Kanske är det inte antalet citeringar i tidskrifter med hög impaktfaktor som ska väga tungt i bedömningen av forskningskvalitet, för vem eller vilka är forskningen egentligen till för?
– Forskning finns för att stärka samhället och den värld vi lever i, framförde Charlotta Tjärdahl som därför förespråkar öppen tillgång.
Ania Obminska
