Sveriges Ingenjörers nyvalda ordförande Ulrika Lindstrand oroar sig för Sveriges konkurrenskraft och vill säkra utbildningskvaliteten från grundskolan och uppåt. Ingenjören fick en pratstund efter en späckad inledning på ordförandeskapet.
Sveriges Ingenjörers nyvalda ordförande Ulrika Lindstrand oroar sig för Sveriges konkurrenskraft och vill säkra utbildningskvaliteten från grundskolan och uppåt. Ingenjören fick en pratstund efter en späckad inledning på ordförandeskapet.
Det har varit Sverige Ingenjörers fullmäktige i tre dagar och dessförinnan möte med teknologerna. Kvällen före intervjun blev sen på grund av Polhemsfesten där Lennart Lindblad fick pris för sitt banbrytande bilbälte. Snart åker Ulrika Lindstrand hem till Skåne, byter väska, tränar och vänder tillbaka med fakirflyget nästa morgoni för en tvådagarskonferens.
– Ja det blir intensivt, säger hon men ser inte nämnvärt berörd ut.
Hon är bra på att planera.
Ulrika Lindstrand gick med i Sveriges Ingenjörer redan som student på Chalmers tidigt 90-tal. Då var det bland annat en billig hemförsäkring för studenter som drog. Som ung kemiingenjör på Pharmacia Upjohn i Helsingborg fick hon sedan frågan om att vara med i den lokala fackföreningsstyrelsen och kom sedan med i branschråd och förhandlingsdelegation innan hon blev invald i förbundsstyrelsen 2010. Hennes hjärtefrågor är bland andra utbildningskvalitet och företagsklimat.
– Vi måste ha kvalitet hela vägen i utbildningssystemet så att vi också får riktigt bra ingenjörer, säger hon. Och systemet får inte vara konstruerat så att vi sänker kraven för att det är för dyrt att underkänna elever. Många vill ha fler platser på ingenjörsprogrammen men jag tror mer på att arbeta för att få dem som blir antagna att faktiskt fullfölja utbildningen. Det vore en bra investering.
Andra frågor som hon tycker är viktiga för förbundet är att titta på vilket stöd de medlemmar som inte har någon anställning, och som kanske är egenföretagare, behöver.
– Frågor om små- och medelstora företags förutsättningar är också mycket viktiga nu när vi ser att storföretagen inte är så stabila som de en gång var.
Samtidigt som Ulrika Lindstrand tar vid som ordförande pågår en organisationsutredning om hur ett modernt fackförbund för ingenjörer kan se ut.
Till fullmäktigemötet 2017 ska den komma med en första idéskiss.
– I dag är vi mycket inriktade på de medlemmar som har en anställning och som har kollektivavtal. Jag tror att vi måste vända oss också till dem som står utanför det och både bli bättre på att visa på vilken betydelse kollektivavtalen har och undersöka hur vi se till att fler omfattas.
I omvälvningarna på arbetsmarknaden och i världen ser hon möjligheterna att komma fram genom fackligt samarbete både på nationellt och internationellt plan.
– Genom vårt internationella engagemang inom olika organisationer har vi lyckats visa på akademikernas betydelse i arbetet med bättre villkor och förhållanden. Det är inte så länge sedan vi stod helt utanför det arbetet. Jag är väldigt stolt över hur Uni och Industry All, där vi är aktiva, förhandlar fram bättre villkor i exempelvis textilindustrin i Bangladesh. Tillsammans bli vi starkare och det nordiska fackliga arbetet är helt klart en stor inspiration för många runt om i världen.
När Ulrika Lindstrand inte jobbar, och hon jobbar mycket, vare sig hon har rollen som valideringsledare på McNeil i Helsingborg eller som förtroendevald, vill hon gärna göra något praktiskt. Tävlingsdans och pyroteknik har tidigare varit favoritsysselsättningar.
– Numer kanske det snarare blir att fixa något med huset, bygga ett staket eller något. Jag tycker om att jobba med händerna. Och så läsa förstås, när jag inte läser handlingar är det en stor njutning att läsa skönlitteratur.
Jenny Grensman
2 kommentarer
Magnus Karlsson
Din åsikt om hur man förbättrar resultaten och får ut mest möjliga ur elever går stick i stäv med det som nyligen professorn i pedagogik vid Göteborgs Universitet, Jonas Linderoth hävdar.
Genus, det är bra. Behandla tjejer och killar likadant utan förutfattade meningar. Men ställer mig tveksam till 25% ”genus”.
Vad som behövs är mera timmar kärnämnen och betydligt högre fokus på lärande och ordning/uppförande i skolan..
Utbildningskvaliteten säkras bäst med med genus i skolan
Vi har fört in mycket under 2000-talet, men uppenbarligen behövs det mer eftersom skolresultaten fortsätter neråt. Jag är övertygad om att det beror på Björklunds katedermetoder. Om alla lärare bara blir bästa vänner med eleverna (och ca 25% av innehållet i utbildningarna är genus) så är jag övertygad om att resultaten kommer att öka kraftigt!