Ett öppnare samtal om vilka normer som styr när vi designar tjänster och produkter. Det är vad industridesignern och KTH-forskaren Karin Ehrnberger önskar sig. Samtalet är egentligen viktigare än själva produkterna.
– Ja, kan vi reflektera över vad det är som styr designprocessen och vara öppna för att vi nog aldrig sitter inne med hela svaret på den frågan har vi kommit långt, säger hon. Jag tror aldrig att vi kommer att hitta fram till en design som passar alla men vi kan definitivt komma längre än i dag.
”Tillblivelse, en trasslig berättelse om design som normkritisk praktik” är titeln på Karin Ehrnbergers avhandling som hon presenterade för drygt en vecka sedan. Det kan låta torrt men med sitt ifrågasättande av hur vi genom design exkluderar eller utsätter människor har hon väckt stor uppmärksamhet. Många har sett hennes bild av Androstolen (som formgavs i samarbete med Högskolan i Halmstad och designforskaren Cristine Sundbom) där en man ligger på mage med rumpan i vädret – en stol utformad för att starta diskussionen om kvinnors utsatthet under gyn-undersökningar men som istället kom att tolkas som en sorts kvinnlig hämnd för utstått obehag.
– Det var synd att diskussionen hamnade helt fel, vilket jag delvis tror att folk inte har brytt sig om att läsa avhandlingen. Vårt syfte var att ge en bild av den utsatthet många kvinnor känner, att göra den begriplig och därifrån kunna diskutera om det måste vara så. Det finns i-länder där gynstolen inte alls används i samma utsträckning och studier visar att de undersökningar som görs i dess länder fungerar utmärkt ändå. Här diskuterar vi den inte ens, för den har blivit norm.
Karin Ehrnberger menar att vi diskuterar design för litet. Att många saker utformas utan att vi riktigt tänkt över hur de ska uppfattas, vilka som ska använda dem och vad det är vi egentligen vill uppnå. Som exempel nämner hon när hon häromdagen fann en grannkvinna i snön utanför sin port. Kvinnan skottade snö för att hon inte kom fram med sin rullator i det minimala snölager som låg på marken.
– Jag tror inte att den som har designat rullatorn har tänkt sig att användaren skulle gå ut på vintern utan använda den i en korridor inomhus.
– Vi tror att saker ser ut som de gör för att det är den bästa lösningen men så är det inte per automatik.
Alf Rehn, professor i företagsekonomi har sagt att eftersom en majoritet av alla svenska innovationer riktar sig mot friska, vita, heterosexuella män så är vi nog inte så innovativa som vi tror. Karin Ehrnberger håller med.
– Vad som är inkluderande och underlättar för vissa av oss kan vara försvårande och uteslutande för andra.
Karin Ehrnberger önskar att studenterna ska få mer av normkritiskt tänkande och kreativitet med sig under utbildningen. Det vill hon gärna bidra till.
– Jag är industridesigner men jag är inte så intresserad av produkter utan mer av processen, att vi ska bli öppnare och kunna reflektera över att vilka normer vi har med oss och att ifrågasätta dem.
Jenny Grensman
