Ett personligt bildningsprojekt eller en liten kugge i ett större projekt med lönsamhetsfokus. Synen på vad en doktorand är har skiftat genom tiderna visar Erik Joelsson i sin avhandling. Ett personligt bildningsprojekt eller en liten kugge i ett större projekt med lönsamhetsfokus. Synen på vad en doktorand är har skiftat genom tiderna visar Erik Joelsson i sin avhandling.
Från utvald till utbildad – Persona i utredningar om svensk forskarutbildning 1945–2004 är titeln på vetenskapsteoretikern Eriks Joelssons doktorsavhandling. Av den anar vi att synen på vad en doktorand är har förändrats genom åren.
– Före kriget var forskarutbildningen ett personligt bildningsprojekt, säger han. Men det var ju också en tid när inte vem som helst hade råd att
Foto: Monica Havström, Göteborgs Universitet. Erik Joelsson
doktorera.
Att doktorera var en höjdpunkt och den som hade det kunde söka till alla tillgängliga akademiska poster, däribland professor. Numer är doktorerandet i mindre grad en höjdpunkt utan ofta början på näste steg – post doctjänsten – och ska du bli professor eller lektor krävs det ytterligare erfarenhet.
Erik Joelsson urskiljer flera olika personae som bildningspersona, forskarpersona och innovatörspersona som har passerat revy i svensk forskarutbildning.
– Vad jag har sett i de statliga utredningar som ligger till grund för mitt arbete så finns det en generell trend att vi går mot att det blir mer av en utbildning än individuellt förverkligad idé. I den moderna forskarutbildningen jobbar man mer i lag och det är vanligt att man skriver artiklar tillsammans med handledaren eller med andra kollegor.
Pengarna och att doktoranden är lönsam har också kommit mer i fokus. Kraven på att doktorander också ska ha en rimlig ekonomisk situation har lett till högre kostnader för högskolorna.
– Det har lett till att kraven på den som blir doktorand har ökat. Förr kunde även studenter som inte var riktigt säkra på att de ville doktorera glida in på
det och det var också enklare att avbryta om man inte trivdes. I och med att det har blivit mer formellt blir det också lite mindre flexibelt. Det kan ju leda till att man inte kan rekrytera så många doktorander som skulle behövas för att skapa en stark forskarmiljö. Höga trösklar in i systemet är en begränsning även om trygghet är bra.
Jenny Grensman
