Tisa-avtalet kommer att gynna få, men slå hårt mot miljarder människor. Det menar Uni Global Union, som kräver att avtalet som syftar till att öppna upp marknaden för handel med tjänster, däribland finansiella och telekom, stoppas.
Förhandlingar om Tisa-avtalet (The Trade in Services Agreement) började i mars 2013 mellan 23 av Världshandelsorganisationen parter, däribland EU. Parterna utgör tillsammans 70 procent av världens handel med tjänster. Förhandlingarna ligger för tillfället på is, men ska återupptas ”när den politiska kontexten tillåter”.
Syftet med avtalet är att öppna upp marknaden och förändra regleringar för handel med tjänster, inom bland annat telekom, e-handel och finansiella tjänster. På EU-kommissionens hemsida beskrivs Tisa som ett avtal som kommer att underlätta tjänstehandeln ”mellan en grupp likasinnade länder”. Med en öppnare marknad för handel med tjänster kommer tillväxten att öka och nya jobb skapas, står det också.
I en 144-sidig rapport från Uni Global Union, internationell facklig organisation för tjänstemän, får dock Tisa-avtalet skarp kritik. Uni menar att avtalet kommer gynna ett fåtal, men slå hårt mot miljarder människor och därför bör det stoppas.
Förhandlingarna om Tisa har skett i hemlighet, men information och dokument har läckt ut. Det är utifrån detta som juridikprofessor Jane Kalsey vid The University of Auckland författat Uni-rapporten, för att förklara vad Uni ser som konsekvenserna av avtalet.
Avtalet kommer att omfördela makten, menar Uni, från den nationella och politiska sfären till den privata där stora, multinationella företag har störst inflytande. Staternas rätt att reglera sina egna marknader, sina teknologier och tjänster kommer att låsas.
Lokala och nationella företag kommer enligt Unis analys att utsättas för hård, möjligen förödande konkurrens från stora, multinationella företag och som ett led i mer offshoring, automatisering och egenanställningar kommer osäkra jobb att bli norm.
Frihandel är något som de svenska fackliga centralorganisationerna i grunden är för, då man menar att det är bra för Sverige, svenska företag och företagens anställda, så länge de inte inskränker de grundläggande fackliga rättigheterna och det demokratiska beslutsfattandet, skriver exempelvis TCO.
Ania Obminska
