Kvinnor i byggbranschen berättar om trakasserier

Metoo-vågen rullar vidare. Nu har också kvinnor i byggbranschen samlats till ett upprop under #sistaspikenikistan.
–Med en tystnadskultur riskerar vi att många kvinnor väljer bort byggbranschen och det är olyckligt för en bransch med stora rekryteringsbehov som vill locka fler kvinnor, säger Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer.

Med 4627 underskrifter och omkring 200 vittnesmål har nu kvinnor i byggbranschen delat med sig av sina berättelser om sexuella trakasserier på jobbet. ”Vi är trötta på att inte bli tagna på allvar, vi är trötta på att bli tystade. Det är dags att sätta #sistaspikenikistan” skriver byggkvinnorna.

Men allt handlar inte om sexuellt ofredande och övergrepp. Man menar att det både är den öppna machokulturen och den mindre synliga maktstrukturen som måste brytas.

Under torsdagen deltog Sveriges Ingenjörers förbundsordförande Ulrika Lindstrand på ett möte hos bostadsminister Peter Eriksson där hela branschen var samlad. Snickaren Emmelie Renlund och arkitekten Kajsa Winge som samlat in underskrifter och vittnesmål till uppropet #sistaspikenikistan läste upp några av vittnesmålen.

Ulrika Lindstrand

–Det var ett bra och viktigt möte med både byggbolag, underleverantörer, installatörer, arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Alla deltagare fick möjlighet att berätta hur de arbetar för att motverka machokultur och främja jämställdhet, säger Ulrika Lindstrand.

Mötet avslutades med att alla undertecknade en tydlig avsiktsförklaring. ”Vi kommer att ta vårt ansvar för att agera så att ingen människa utsätts för kränkningar eller övergrepp inom byggbranschen”.

Själv reagerar Ulrika Lindstrand på samma sätt som på tidigare upprop, inte minst på #Teknisktfel som kom från kvinnor i teknikbranschen för snart två veckor sedan.

–Jag blir både ledsen, förbannad och bestört över att det fortfarande finns den här typen av beteenden. Självklart ska alla kunna känna sig trygga på sin arbetsplats. Med en tystnadskultur i byggbranschen riskerar vi att många kvinnor väljer bort branschen och det är olyckligt för en bransch som har stora rekryteringsbehov och som vill locka fler kvinnor. Jag tror dessutom att den här kulturen avskräcker många män, säger Ulrika Lindstrand.

Många chefer i byggbranschen är ingenjörer och en hel del är medlemmar i Sveriges Ingenjörer. Hur ser du på deras roll och ansvar?

–Ska man hårddra det är det arbetsgivarna som har ansvaret för att cheferna har den kompetens som krävs för att kunna ta ansvar för arbetsmiljön och hantera frågor kring diskriminering och kränkningar. Som fackförbund utbildar vi våra förtroendevalda på arbetsplatserna i arbetsmiljö och diskriminering. Utbildningarna har vi haft länge men nu tror jag att vi måste ha mer fokus även på mjukare frågorna. Vi kommer också att hålla seminarier för våra medlemmar och chefsmedlemmar.

Av vittnesmålen i uppropen framgår det att många utsatta kvinnor ogärna vänder sig till sitt eget företag utan hellre kontaktar en tredje part.

–Här ser jag att våra förtroendevalda redan i dag är, men i framtiden ännu tydligare blir, ett viktigt stöd både för yrkesverksamma och studenter som råkar ut för trakasserier, kränkningar och övergrepp. Alla tänker kanske inte på att fackförbunden har den här kompetensen men vi måste också fokusera mer på det här uppdraget på våra fackliga utbildningar.

Ulrika Lindstrand vill också stärka det partsgemensamma arbetet på området som redan pågår och här skulle en lagändring underlätta arbetet menar hon.

–Vi ser gärna att diskrimineringslagen blir semidispositiv, vilket den inte är i dag. Det innebär att parterna, det vill säga fack och arbetsgivare, inte kan sluta avtal som ersätter delar av lagen. En sådan förändring är nödvändig om avtalen ska bli den nyckel till ett framgångsrikt jämställdhetsarbete som vi hoppas på.

Magasinet Ingenjören gjorde våren 2015 ett reportage om machokulturen i byggbranschen och intervjuade flera kvinnliga ingenjörer. Läs reportaget här: Branschen gör upp med machokulturen

En som medverkade där var Maria Paavola som då pluggade till byggnadsingenjör på Uppsala universitet. Hon började efter sin examen senare samma år jobba på Skanska som arbetsledare man valde att säga upp sig efter ett halvår. Efter en tid på Scania där hon trivdes väldigt bra är hon nu tillbaka i byggbranschen som konsult.

Maria Paavola. Foto: Anders Johansson.

–Byggbranschen är på flera sätt annorlunda är exempelvis industrin. Det är en projektbaserad organisation med ständigt nya medarbetare och det gör det lätt att dölja problem. Bolagen jobbar säkert jättemycket med värderingsfrågor men man når inte ut till hela verksamheten, säger Maria Paavola.

Hon ser en hel del möjliga lösningar för att branschen ska bli mer jämställd och motverka den tystnadskultur som finns idag.

–Dels tror jag att det krävs fler förebilder för kvinnor. Jag läste senast i dag att andelen kvinnor stadigt ökar i branschen och det är positivt men de måste också in i styrelser och ledningsgrupper. Det är först då som företagen blir jämställda på riktigt. Dels krävs det fler goda exempel från både individer och företag som har lyckats. Att tydligare kunna koppla jämställdhet till lönsamhet skulle kunna få riktigt positiva effekter.

Maria tror att mentorskap för kvinnor kan vara ett bra stöd för att våga ta nästa steg och kliva på chefsjobb eller tacka ja till en plats i ledning eller styrelse. Hon påpekar också vikten av att underlätta för familjeliv och att göra det möjligt att kunna kombinera karriär och barn i byggbranschen. Arbetet på byggena startar tidigt men få dagis har öppet före klockan 6 på morgonen. Maria tror att det krävs en större flexibilitet.

Tidigare i höstas startade Maria Paavola Facebookgruppen Teknikkvinnor som har vuxit rekordsnabbt och i dag har över 17 500 medlemmar. Där diskuteras inte sällan frågor kring härskarteknik och machokultur. Det handlar om kvinnor som beskriver situationer på sina arbetsplatser och söker råd av andra som upplevt något liknande. Det tar i allmänhet inte många timmar förrän minst 50 kvinnor har delat med sig av sina erfarenheter.

–Vi skickade nyligen ut en enkät för att få feedback på vad medlemmarna uppskattar med gruppen och jag har hunnit tjuvkika på svaren. Det är överraskande tydligt att känslan av igenkänning är viktig. Många kvinnliga ingenjörer som är den enda kvinnan på sin arbetsplats eller i sin arbetsgrupp känner att något skaver. Tack vare Teknikkvinnor inser de plötsligt att det finns fler som känner och tänker som de gör.

En granskning av statistik kring hur aktiva medlemmarna är i gruppen visar att Teknikkvinnor inte är en grupp som man bara följer. 95 procent av medlemmarna är aktiva på något sätt
genom att gilla, dela, posta egna inlägg eller svara på andras.

–Vill man öka jämställdheten och förändra tystnadskulturen i byggbranschen eller vilken bransch som helst måste man först och främst börja göra något istället för att fundera över vad man vill göra. Det löser inga problem i världen. Ut och prova. Vad är det värsta som kan hända, säger Maria Paavola.

Karin Virgin

En stor delegation med arbetsgivare, fackförbund och arbetsgivarorganisationer besökte bostadsminister Peter Eriksson för att prata om uppropet #sistaspikenikistan