Peter Jeppsson, vice vd på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv där han också är ansvarig för arbetsgivarfrågor, tycker att det är uppenbart att lagen om anställningsskydd, las behöver uppdateras.
Las brukar sammanfattas som ”sist in, först ut”, håller du med om den bilden?
– ”Sist in, först ut” är en del av grundstommen i las, men lagen innehåller mycket annat. Utformningen av las gjordes i början av 1970-talet och den grundar sig i hur arbetsmarknaden såg ut på 1960-talet. För mig är det uppenbart att las behöver uppdateras.
Camilla Frankelius, förhandlingschef Sveriges Ingenjörer, om las
”Med las blir det inte vilda västern, utan det finns ett system som vi har byggt upp där jag som anställd kan framföra en åsikt, kritisera och kanske inte måste tycka precis som min arbetsgivare, till exempel när det kommer till att satsa på en viss produkt, för att jag ser att det finns brister i den och att det finns något annat sätt att göra det på. Skulle vi inte ha den trygghet som las ger oss, där arbetsgivaren inte kan sparka oss från en dag till en annan, då skulle Sverige nog inte vara så framgångsrikt som det har varit.”
Varför då?
– Hela ekonomin är mer lätt- och snabbrörlig i dag. Titta bara på det som har hänt på börsen de senaste dagarna. Det påverkar hela näringslivet. Vi har också en helt annan arbetsmarknad i dag, med nya anställningsformer och nya sätt att arbeta utan att vara anställd. Vi har en stor utmaning vad gäller kompetensförsörjning och integration. Nyanlända kan vara en jätteresurs när det handlar om kompetensförsörjning, men också en stor utmaning ur andra synvinklar. Behovet av rörlighet på arbetsmarknaden är större i dag. Man kommer kanske att behöva byta jobb och yrke flera gånger under sitt arbetsliv. Las hindrar rörligheten på arbetsmarknaden och låser in anställda.
Varför låser las in anställda, menar du?
– På grund av ”sist in, först ut”-principen. Den som har varit anställd i några år har kommit en bit upp på las-trappan och stannar kanske hellre kvar där än byter jobb av rädsla för att hamna längst ner på trappan och därmed löpa en större risk att förlora jobbet.
Är inte kompetens också en viktig del av las?
– Jo, men det ändrar inte min uppfattning om att las är ett problem. Framför allt tycker våra medlemsföretag att las är ett problem. Las strikta regler om personliga uppsägningar gör att företag inte vågar anställa, samtidigt som anställda är rädda för att flytta på sig. Då kommer också färre nya in på arbetsmarknaden.
Finns det inte en möjlighet att prova anställda genom vikariat, visstidsanställningar och provanställningar?
– Möjligheten borde sträcka sig längre än den gör i dag.
Är inte två år en ganska lång tid att kunna prova om man vill tillsvidareanställa någon eller inte?
– Jo, men det är ofta svårt att få någon som byter jobb att ta en provanställning eller en visstidsanställning och företagen upplever att det är för svårt att skiljas åt med en anställd om det av någon anledning inte fungerar. Detta gör att man tvekar att anställa.
Hur tror du att arbetsmarknaden skulle se ut utan las?
– Vi måste våga diskutera vad som egentligen är anställningstrygghet och trygghet på arbetsmarknaden. Hittills har vi fokuserat mycket på anställningstid. På andra håll är man mycket mer fokuserad på att man vet att den som blir av med ett jobb får hjälp att skaffa ett annat, till exempel i Danmark. Våra omställningsorganisationer spelar en viktig roll, och dem ska vi vara stolta över. Att jag vet att jag kan få ett nytt jobb borde vara en viktigare trygghet än lång anställningstid. Vi är på väg ditåt.
Ur facklig synvinkel talar man om las som något som ger anställda trygghet, en trygghet som gör att de vågar ta risker, ha en åsikt och kritisera. Vad säger du om det?
– Jag ser inte det sambandet. Det handlar snarare om klimatet på arbetsplatsen och om ledarskapsfrågor. Det är viktigt att ett sådant tillåtande klimat finns, men det arbetet sker framför allt lokalt och det kan vi som parter bara bejaka.
Anser du att las gör det svårt för företag att byta arbetsprocess och kompetens?
– Turordningsreglerna gör det besvärligt och dyrt att ställa om, om omställningen har att göra med att man behöver växla kompetens. Om det till exempel handlar om att byta från ett kompetensområde till ett helt annat så går det, men det kan vara dyrt och det finns nyanser. Det kan vara skillnaden mellan att behålla anställda som befinner sig precis ovanför ribban eller att kunna behålla dem som är långt över ribban.
Vad anser du är det starkaste argumentet för las?
– Att las rätt utformad skapar rätt typ av trygghet.
Och det starkaste argumentet emot?
– Las skapar inte rätt typ av trygghet. Las skapar en falsk trygghet som låser vissa inne och andra ute, på felaktiga grunder. Vi måste diskutera vad som är verklig trygghet på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi har en arbetsmarknad där man känner sig trygg.
Vad är trygghet på arbetsmarknaden, enligt dig?
– Det borde vara att man känner att man har rätt kompetens för att kunna hitta ett nytt jobb om man skulle bli av med det man har, och att man då får stöd från omställningsorganisationerna.
Ania Obminska
2 kommentarer
Jag är lite förvånad över följande påstående.
”Turordningsreglerna gör det besvärligt och dyrt att ställa om, om omställningen har att göra med att man behöver växla kompetens.”
Menar Peter Jeppsson att det enda sättet för företaget att skaffa rätt kompetens är att byta anställda? Hur är det med kompetensutvecklingen inom företaget? Borde inte det vara så att företagen ser till att medarbetarna utvecklar sin kompetens, så att att de kan tillgodose företagets behov?
Tolkar man påståendet strikt får man uppfattningen att Peter Jeppsson tror att medarbetarna förlorar sin inlärningsförmåga så snart de börjar på företaget.
Med tanke på att svenskt näringsliv inte anser sig ha råd att anställa någon som inte kan gå in i produktionen dagen efter anställning så vet vi nog alla vad svaret på din huvudfråga är.