Chefer har tidigare betraktats som en grupp som har makt att mobba medarbetare, men en ny undersökning visar att även chefer blir mobbade. Många chefer som drabbas slutar och söker aldrig mer en chefsposition.
Typiska beteenden från medarbetare som mobbar sin chef är att inte komma på möten, baktala chefen, undanhålla information och till och med vägra utföra arbetsuppgifter. För att sanktionera beteendet händer det också att de söker stöd hos andra chefer högre upp i hierarkin, sådana som de kanske är kompisar med.
Förr har chefer ofta utpekats som mobbare, men i en ny undersökning visar Christina Björklund, docent i ekonomisk psykologi vid Karolinska Institutet, att även chefer mobbas, och att det är vanligare än man har trott. Av 18 000 tillfrågade chefer i hennes undersökning kände sig 586 personer, eller 3,2 procent, mobbade. Värst drabbade verkar statligt anställda chefer vara. Av dem kände sig närmare 7 procent mobbade.
Bland högre chefer var det fler kvinnor som kände sig mobbade, medan det bland lägre chefer var fler män.
– En möjlig tolkning är att de som bryter mot normerna känner av det mer, säger Christina Björklund.
Ofta är det otydligheter på arbetsplatsen som skapar en grogrund för mobbningen. En vanlig faktor är intern konkurrens som går för långt. Även ständiga omstruktureringar som stressar personalen kan bidra till mobbning.
För den som drabbas är det viktigt att problemet kommer upp till ytan. Men mobbningsärenden är ofta ytterst komplexa, och chefer som mobbas anklagas ofta själva för att mobba andra medarbetare. Christina Björklund betonar hur viktigt det är att höra alla parter i mobbningsärenden.
Men mobbning kan också handla om ett medvetet sätt för andra att skaffa sig makt. Christina Björklund har hört flera chefer som berättat om hur mobbningen började redan första dagen, långt innan medarbetarna rimligen kunde veta hur den nya chefen var.
Att det sedan fortsätter har flera orsaker. En är den så kallade åskådareffekten. De andra ser det hända, men hoppas att det ska lösa sig av sig själv.
– Men mobbning löser sig aldrig av sig självt, säger hon.
En annan orsak till att det får pågå är att överordnade chefer saknar handlingsberedskap. På vissa arbetsplatser skapas till och med veritabla katapultstolar, ofta i dysfunktionella arbetsgrupper, där flera nya chefer kommer in, bara för att snabbt sluta, utan att någon gör något åt problemet i arbetsgruppen.
Enligt Christina Björklund finns det institutioner att kontakta: HR-avdelningen, företagshälsan, Arbetsmiljöverket, arbetsgivarorganisationerna och fackförbundet.
– Men facket kommer ofta in alldeles för sent, säger hon. Då kan det vara så att även om den mobbade får hjälp, så har allt förtroende mellan den drabbade och företaget redan gått förlorat.
Det vanligaste resultatet är att den mobbade chefen slutar, antingen genom att han eller hon köps ut eller säger upp sig själv.
– Många av dem söker aldrig mer en chefsposition, säger Christina Björklund.
Men det kan hjälpa att säga till. Christina Björklund berättar om ett fall, där en överordnad chef under en längre tid hackade på en lägre chef. Till slut beslöt sig den mobbade chefens alla kolleger att ta mod till sig. Vid ett möte, när den högre återigen skällde, reste de sig upp och sade tillsammans: ”Nu slutar du!” I just det fallet blev det också så. Den högre chefen slutade på jobbet.
Det allra bästa är förstås att mobbningen inte alls uppstår. Därför är det enligt Christina Björklund viktigt med ett konkret värdegrundsarbete som visar vilka beteenden som är okej och inte. Det är också betydelsefullt att ha en fungerande konflikthantering på arbetsplatsen, med robusta rutiner och tydliga konsekvenser.
Sture Henckel
