”Jag har blivit sexuellt trakasserad – vad gör jag?”

I Sverige har 42 procent av kvinnorna och 9 procent av männen utsatts för sexuella trakasserier, visar en undersökning från Folkhälsomyndigheten. Vad gör man om det händer på jobbet? Stina Kimstrand, ombudsman på Sveriges Ingenjörer, ger råd.

Först, vad är sexuella trakasserier?

– Det kan vara väldigt olika saker, det är allt från fysisk beröring, att någon tafsar, till blickar eller saker som sägs. Det är något som gör att du upplever dig kränkt och känner obehag och som är av sexuell natur.

Om man känner att man varit utsatt för något som varit obehagligt – är det viktigt att tänka på om det var sexuella trakasserier eller något annat?

– I första hand behöver man inte tänka på om det är sexuella trakasserier i juridisk mening och därmed i strid med diskrimineringslagen, utan att du har rätt att känna sig trygg på jobbet. Tänk: Hur upplevde jag situationen? Kände jag mig kränkt eller illa till mods? Om någon har ett sätt att prata eller röra vid mig som gör att jag känner obehag – då ska det inte förekomma.

Ska man säga ifrån till den som trakasserar?

– Enligt diskrimineringslagen krävs att den som utsätter någon för sexuella trakasserier har insikt i att det är ovälkommet. Är det till exempel så att en chef säger sexuellt laddade ord till mig är det viktigt att markera, att säga ”Jag vill inte att du säger så”. Det räcker. Då kan chefen inte påstå att den inte förstod eller inte visste att det var ovälkommet.

Och om man tycker att det känns jobbigt att säga ifrån?

– Det kan vara tufft att säga ifrån. Man kan bli ställd i situationen och chockad. ”Hände det där?”, ”Tittade hen i min urringning?”. Sexuella trakasserier kan också handla om makt, och det gör det också svårare att säga ifrån – varför hade annars Harvey Weinstien (den amerikanska filmproducenten) kunnat utsätta så många framgångsrika aktriser för sexuella trakasserier?

– Kanske finns det en kollega jag har förtroende för som kan vara ett stöd när jag ska säga ifrån, eller en chef. Det som kan underlätta är också att det finns en medvetenhet i frågan – att jag inte ensam behöver fajtas för min rätt att inte bli sexuellt trakasserad, att man pratar om vad som är okej och inte på arbetsplatsen.

Vad brukar de som utsätts vilja göra?

– Olika individer vill olika saker och kan reagera på olika sätt, vissa vill bara säga upp sig och sluta, vissa blir stridslystna. Och vissa tycker att det är lugnt för dem men de vill att det ska vara schyssta förhållanden på arbetsplatsen, att andra inte ska behöva vara med om samma sak.

Ska man anmäla om man blir utsatt?

– Ja, från Sveriges Ingenjörer vill vi att man anmäler. För att få stopp på det. Vi uppmuntrar medlemmen att ta kontakt med sin fackliga företrädare lokalt och berätta vad som hänt och få hjälp att lyfta det här till arbetsgivaren. Men vi förstår att det här är en tuff situation att gå igenom.

Och om man inte har någon lokal facklig företrädare?

– Ring till Sveriges Ingenjörers rådgivning. Med oss kan man prata om vad man vill i den här situationen, om man vill ta upp det med arbetsgivaren eller om det känns som att det räcker med att bara prata med oss.

Hur gör man om man vill anmäla?

– Antingen vänder man sig som sagt till de lokalfackliga, eller så tar man kontakt själv med arbetsgivaren. Det kan vara den närmaste chefen eller HR. Ett medskick är att själv dokumentera vad man varit med om. Att skriva ner när och vad som hänt. Det blir en del av bevisningen.

Vad ska arbetsgivaren göra om man anmäler?

– Arbetsgivaren har en skyldighet att utreda och få stopp på trakasserierna. Men för att det ska ske måste arbetsgivaren få kännedom om att något har hänt. Arbetsgivaren har också en jätteviktig roll i att alla ska känna att ”här accepterar vi inte sexuella trakasserier”, att det finns riktlinjer och rutiner. Om arbetsgivaren sopar frågan under mattan gör det både att folk inte vågar säga till om de blir utsatta, och så visar man att det är ett beteende man accepterar. Och det är i strid med lagen.

Vad händer om man inte vill anmäla?

– Det är en utsatt situation och det händer att den utsatta vill vara anonym, men det försvårar möjligheterna att komma åt problemet. Men det är bättre att säga någonting än ingenting. Vänder man sig till de lokalfackliga kan de ta det vidare till arbetsgivaren, exempelvis genom att påkalla förhandling, att det förekommer trakasserier och att arbetsgivaren behöver agera.

Under #metoo berättade en del kvinnor att de själva råkade illa ut eller misstroddes när de anmält. Hur ska man hantera risken att det händer?

– Arbetsgivaren är skyldig att ha riktlinjer och rutiner och ansvarar för att anställda inte blir sexuellt trakasserade. Det är oerhört problematiskt om den som blivit utsatt blir dubbelbestraffad genom att bli misstrodd. Det ska inte få förekomma. Det måste få vara självklart att säga ifrån. Något annat kan vi inte sträva efter.

Vad har du för råd till den som blir utsatt?

– Jag vill säga: Du har inte gjort något fel. Skuldbelägg inte dig själv och förminska inte situationen. Ta hjälp.

Vad vill du säga till arbetsgivarna?

– Ta ert ansvar. Det finns jättemycket stöd att få. Diskrimineringsombudsmannen har mycket information som vänder sig till arbetsgivare och det är jag säker på att även arbetsgivarorganisationerna har. Visa arbetstagarna: Om det här händer, kom till oss, vi tar det på allvar och agerar.

Karin Thorsell