Lagen är tydlig, det är arbetsgivaren som har ansvaret för att anställda får den rehabilitering de behöver för att kunna komma tillbaka i arbete. I praktiken kan det dock vara svårare, särskilt inom den akademiska världen.
Alexander Bergfriedt Andersson och Sam Najafian är båda ombudsmän på Sveriges Ingenjörer med inriktning på högskolan. De konstaterar att rehabilitering är en fråga som väcker en hel del frågor, speciellt inom universitet och högskola.
– Lagen är tydlig med att arbetsgivaren har ansvaret för rehabilitering, men specificerar inte hur det ska gå till. Rehabilitering kan handla om allt från att någon har brutit en arm och behöver vissa hjälpmedel för att klara arbetet till utbrändhet som innebär helt andra åtgärder. Vilka åtgärder arbetsgivaren ska sätta in går därför inte att säga generellt. Dessutom kan förutsättningarna se väldigt olika ut på olika arbetsplatser, vilket innebär att erfarenheter från en arbetsplats inte kan appliceras direkt på en annan, säger Sam Najafian.
Vilka typer av rehabiliteringsärenden är vanligast?
– För våra medlemmar är det inte längre enbart riskerna med fysiska skador i arbetet som orsakar problem, det är även den ökande stressen och risken för utbrändhet. Här kan det finnas många olika åtgärder som behöver sättas in för att hjälpa personen tillbaka i arbete, allt beroende på individen och orsakerna till sjukskrivningen, säger Sam Najafian.
På vilket sätt är den akademiska världen annorlunda?
– Organisationen ser exempelvis väldigt annorlunda ut. Det kan vara otydligt vem som är din chef, du kan exempelvis ha flera olika uppdrag där du är underställd olika chefer. Därför är det inte alltid tydligt vem som har möjligheterna och resurserna att ta ett helhetsansvar för den anställde, förklarar Alexander Bergfriedt Andersson.
– Anställningsformerna med visstidsanställningar och doktorandtjänster är en annan skillnad. Den anställde har dessutom ofta ansvar för både forskning, undervisning och finansiering, vilket kan vara en utmaning om du kommer tillbaka från en sjukskrivning. Även om du kommer tillbaka på mindre tjänstegrad så är det ofta fullt stresspåslag direkt, säger Sam Najafian.
Vad kan facket hjälpa till med?
– Ett rehabiliteringsärende är något som rör den anställde, arbetsgivaren och Försäkringskassan där de gemensamt diskuterar vägar för att den anställde ska komma tillbaka i jobb. Det handlar alltså inte om någon förhandling – det är alltid arbetsgivarens skyldighet att uppfylla sitt rehabiliteringsansvar. Förbundets roll är att vara ett moraliskt samt arbetsrättsligt stöd för den anställde, säger Sam Najafian.
Vilka andra fördelar finns det med att ha facket som stöd i samtalen?
– Ibland ser vi att utbrändheten kommer ur en problematik där det finns möjligheter för arbetsgivaren att arbeta mer förebyggande. Det kan handla om otydlig arbetsledning eller oklar organisation eller kränkande särbehandling. I sådana fall kan vi kan gå in som en förhandlingspart och peka på vikten av ett systematiskt arbetsmiljöarbete, säger Alexander Bergfriedt Andersson.
Fråga facket
Under temat ”Fråga facket” tar vi upp utvalda frågor som medlemmar ställer till Sveriges Ingenjörers rådgivning.
Har du en fråga? Här finns kontaktuppgifter till rådgivningen.
Här hittar du alla frågor vi skrivit om hittills.
Vilka råd kan ni ge till personer som behöver hjälp med rehabilitering?
– Varje situation är alltid unik, så vårt generella råd är att ta kontakt med din lokala Saco-S-förening eller ringa oss på Sveriges Ingenjörers rådgivning så tidigt som möjligt för att få stöd i rehabiliteringsprocessen, säger Sam Najafian.
– Var inte rädd för att ställa krav och fråga hur arbetsgivaren tänker kring din rehabilitering. Kom ihåg att arbetsgivaren har en skyldighet att hjälpa dig med en klar och tydlig väg tillbaka i arbete, tipsar Alexander Bergfriedt Andersson.
