Visst kan det vara irriterande med kollegor som inte verkar engagera sig, som levererar i sista minuten och gör bara exakt det som förväntas. Hur ska man tänka i en sådan situation? Så här svarar psykologen.
I ett mejl till redaktionen skriver en läsare så här:
”Jag irriterar mig på kollegor som endast gör ”bare minimum”, det känns som att det faller på andra kollegor att motivera och se till att de gör och levererar det som förväntas. Jag skulle vilja läsa om hur man hanterar sådana kollegor — vad kan jag göra? Hur ska jag tänka?”.
Vi ställde frågan till Oskar Henrikson, legitimerad psykolog och vd för Psykologifabriken.
– Det är lätt att tänka att det här är ett personlighetsdrag, att personen är lat. Samma sak är det med motivation, man pratar om det som en magisk kemisk substans som man kan ha mycket eller lite av, säger Oskar Henrikson.
Det handlar om motivation
Så enkelt är det förstås inte. Om man bryter ner motivation i dess beståndsdelar så handlar det om förhållandet mellan svårighetsgraden och belöningsvärdet. Om det finns en bra balans däremellan så blir också motivationen hög. Men är uppgiften alldeles för svår, eller om den har ett lågt belöningsvärde – alltså är tråkig eller oinspirerande – då blir också motivationen låg.
– Man kan jämföra det med att plugga inför en tenta. Om du tycker att det är svårt och ohärligt att plugga så skjuter du förmodligen upp det till sista dagen. Du gör precis ”bare minimun” för att klara uppgiften, förklarar Oskar Henrikson.
På samma sätt kan det vara med en arbetsuppgift. För att förstå en kollega som bara gör precis det som krävs måste man förstå var motivationen brister.
– Ta reda på hur förutsättningarna ser ut för kollegan som uppfattas som lat. Handlar det om att arbetsuppgiften är för svår eller är belöningsgraden för låg? Ställ många frågor, lyssna och ta reda på hur förutsättningarna ser ut, tipsar Oskar Henrikson.
Om arbetsuppgiften är för svår eller komplex kanske kollegan behöver stöd och hjälp för att komma igång.
Jobbet triggar inte arbetslusten
Men ibland kan det också handla om att arbetsuppgiften är alldeles för enkel. Tråkiga, monotona eller rutinartade arbetsuppgifter kan vara viktiga, men uppgiften i sig kanske inte triggar arbetslusten.
Här behöver man jobba med andra verktyg för att höja belöningskänslorna.
– Prata med kollegan, ta reda på om det finns något du och de andra i arbetsgruppen kan göra för att öka motivationen. Kanske kan ni jobba ihop med vissa delar, ha tätare deadlines eller på annat sätt skapa en god stämning i gruppen som gör jobbet roligare även om själva arbetsuppgiften i sig känns tråkig.
Oskar Henrikson konstaterar att belöning kan vara olika saker för olika personer. Det kan vara uppgiften i sig, att lösa en klurig gåta, eller att samarbeta med andra. Men det kan även vara ett offentligt erkännande, att få uppmärksamhet och beröm för det jobb man gjort.
Känslan av meningsfullhet är också viktig. Även en tråkig uppgift kan kännas mer inspirerande om man sätter det i ett sammanhang och visar varför uppgiften betyder något och gör nytta för andra.
Läs också: Så tacklar du tristessen
Orättvis arbetsfördelning
Att man som läsaren blir irriterad över kollegor som verkar lata tror Oskar Henrikson handlar om rättvisa.
– Du känner att du lägger ner en massa tid och kraft på arbetet medan din kollega bara glider med. Här måste ni börja prata i arbetsgruppen, är arbetet rätt fördelat och har ni samma förväntningar på hur uppdraget ska utföras?
För att undvika den här typen av konflikter i en arbetsgrupp behöver man jobba med tydlighet kring mål, roller och arbetsuppgifter. Vilka är målen med arbetet, vad är just jag ansvarig för, har jag rätt förutsättningar för att klara av uppgiften?
– Då blir det tydligt för alla vad som förväntas av er som grupp och hur var och en kan bidra. Då lyfter man diskussionen från personen till strukturerna och det blir lättare att peka på problemen, att exempelvis arbetsbördan är skevt fördelad.
Är det ok att ta en paus?
Det kan även vara sunt att fundera över själva företagskulturen. På en arbetsplats där alla ständigt jobbar över, hoppar över fikaraster och kombinerar lunchen med arbetsmöten kan en person som sitter med kaffemuggen i soffan och läser tidningen uppfattas som lat.
– På senare tid har det har dykt upp en trend där man försvarar latheten som något sunt. Det är ett intressant perspektiv. Ska vi hålla ett helt arbetsliv måste vi kanske vägra det hetsiga arbetslivet och våga vara lite lata?
Oskar Henrikson poängterar att det kan finnas många orsaker till att den vi uppfattar som lat agerar som den gör. Det kan handla om allt från att arbetet inte känns meningsfullt till personliga problem i privatlivet.
Ställ frågor och visa intresse
Första steget för att hantera situationen är därför att försöka förstå vad som ligger bakom och ge kollegan stöd för att bli mer motiverad i arbetet. Ställ frågor, se till att förutsättningarna finns på plats och försök att hitta sätt att peppa varandra så att jobbet blir mer lustfyllt.
– Om ni gjort allt det och det fortfarande är problem, då kan det vara läge att säga ifrån. Men undvik att prata om personlighet, säg inte ”du är lat”. Berätta istället hur du uppfattar problemet och prata om det utifrån de mål och uppdrag ni har som arbetsgrupp.
Anna Nyström
Det kan finnas många flera skäl till att någon uppfattas som lat. Till att börja med, så är det oftast för knapphändig information om problemet, så då blir svaret ofta som Oskars – många spekulationer… Här kan jag lägga till några flera grundläggande t ex att frågeställaren kanske har för hög ambitionsnivå… Eller så kan man ta fasta på att många inte trivs på sina jobb, dvs i undersökningar, så säger man att man vill byta jobb.
Hur som helst så finns det faktiskt en ”patentmedicin” att man tar upp sitt missnöje med den andra personen. Självklart ska man då inte öppna med att man tycker att den andra är lat utan ta upp på ett sakligt sätt att man undrar varför den andre inte har gjort mera, dvs motsvarat den andras förväntan. Det kan leda till att man kommer fram till något som är utvecklande för båda parter.
Tyvärr ärr det vanligt att den som uppfattar andra som lata börjar säga det till en och annan. Så börjar det successivt uppstå spänningar på arbetsplatsen och då blir det mycket svårare att hantera situationen.
Faktum är att den som inte upplyser andra om sitt missnöje är taskig mot andra, eftersom de inte får möjlighet att ge sin syn på saken. Dock är det förstås förståndigt att lära sig hur man ger feedback på ett konstruktivt sätt.