Ingenjören Andreas Flodström har bott i Ukraina sedan 2012 och driver it-företaget Beetroot. Av bolagets 600 anställda har ett 70-tal lämnat landet, många andra har tagit sig till västra Ukraina. Några är kvar i städer som inte är säkra.
Andreas Flodström sitter i receptionen till ett hotell i Poznan i Polen när vi pratar via Teams. Väggarna är målade med diagonala röda ränder och ger en känsla av internetkafé snarare än hotell.
På frågan hur det är med honom rycker han på axlarna.
– Det är så där. Jag försöker fokusera på vad jag kan göra och inte tänka så mycket. Det är tuffa tider.
Hans inställning före kriget var att han inte skulle lämna landet så länge inget hade hänt. Strax innan kriget började begav han sig tillsammans med sin fru Julia från Kiev till Ivano-Frankivsk i västra Ukraina.
– Även i de sämsta scenarierna borde Ivano-Frankivsk vara ett ”safe place”. Och det var en stor del i Beetroots ”contingency plan” (beredskapsplan) att flytta folk till de västra delarna av landet.
”Kommer nog att hända i natt”
Den 23 februari, kvällen innan Ryssland startade kriget, var Andreas Flodström med i Aktuellt i SVT.
– Sedan fick jag ett telefonsamtal från en person som sa att ”Det kommer nog att hända i natt”.
Det gjorde att han ställde klockan till 4 på morgonen. Han såg president Zelenskyj hålla tal, och så Putins tal. Sedan började nyheterna rulla in via appen Telgram, om bomber på flera platser i Ukraina.
– Jag väckte Julia och sa att vi skulle packa. Sedan ringde jag de andra i Beetroots ”contingency-group” och kallade till ett möte klockan 7.
Strax efter 7 såg han tre missiler som träffade flygplatsen vid Ivano-Frankivsk.
– Det var ganska chockerande. Jag gick ner till kontoret och bokade ett möte med alla ukrainare i bolaget klockan 8. Och på mötet sa vi att vi har en plan och den följer vi.
Många vill stanna i Ukraina
Planen hade funnits en tid och gav anställda möjlighet att flytta till kontor i västra Ukraina eller utanför landet, och att de skulle få tak över huvudet.
– Det vi inte hade räknat med var att gränsen stängdes för män. Av de 70 som nu lämnat Ukraina är de flesta kvinnor. De män som lämnat åkte under det första dygnet eller var redan utomlands. En del av dem har också åkt tillbaka.
Men de flesta av bolagets anställda är kvar i Ukraina. Dels för att de inte vill åka, dels just för att män inte får lämna landet. Drygt 40 procent av Beetroots anställda är kvinnor. Men också de flesta kvinnorna har valt att stanna.
Många bor nu hos släktingar i mindre orter, framför allt i västra delen av landet. Fyra av Beetroots kontor har gjorts om till att vara kombinerade bostäder och kontor.
Men även om många är på relativt säkra platser så är en del inte det.
– Ett gäng är i Kiev, ett fåtal är i Charkiv. Och tyvärr är en i Mariupol. Vi vet inte hur det är med honom. Det var tre kvar tidigare, men två har lyckats ta sig ut. Jag pratade med dem två dagar innan staden blev omringad och sa att de skulle packa och ge sig i väg, men då svarade de att ”Vi kommer att stanna till slutet. Det är vår stad”.
Är i flera länder
En del i Beetroots ”contingency plan” var att starta kontor utanför Ukraina. Kontoret i Bulgarien är igång och används. Och i Polen har man haft ett tillfälligt kontor i Krakow, men flyttar det nu till Poznan. Där och på Beetroots kontor i Stockholm jobbar nu en del av dem som lämnat landet.
– Vår plan är att fortsätta jobba i Ukraina så mycket det går. Men vi lägger resurser i nya länder, Rumänien och Polen, eventuellt i Portugal.
Själv har Andreas Flodström tät kontakt med de anställda och möten med dem varje dag. Han lämnade själv Ukraina via Moldavien och där åkte han skytteltrafik till gränsen och hämtade anställda kvinnor som kom med sina barn.
Många anställda är engagerade i Ukrainas kamp. Ett 20-tal är med i det militära försvaret, väldigt många är volontärer och väldigt många är med i ”it-armén” som inte är en regelrätt armé, men där det genomförs koordinerade aktiviteter.
Bolaget har också “Aid for Ukraine – Beetroot Tech Relief”, ett samarbete med organisationen Ioca Arma Nostra. Det är ett svar på att många hörde av sig och undrade hur de kunde hjälpa till. Där samlar de nu in pengar till bland annat medicin till sjukhus, att driva boenden och till stöd till barnfamiljer.
”De i it-branschen kommer att hitta jobb”
Andreas Flodström grundade Beetroot 2012 tillsammans med Gustav Henman som han träffade när de pluggade på Chalmers. Bolaget jobbar till största delen med it-utveckling för kunder i Sverige och andra länder. Men man driver också Beetroot Academy, som i dag utbildar över 5 procent av nya tech-specialister i Ukraina.
Akademin startade 2014 och de första som fick utbildning var internflyktingar från de östra delarna av Ukraina. Det här är något Andreas Flodström menar är särskilt viktigt igen.
– De i it-branschen kommer att hitta jobb, och många behåller de jobb de haft i Ukraina. Andra behöver hjälp in på arbetsmarknaden och där kan vi vara med och utbilda inom it.
Att jobba drar in pengar till Ukraina
Hur mycket de Beetroot-anställda kunnat jobba sedan invasionen varierar. Den här veckan jobbar nästan alla, men i olika omfattning.
– Inte alla klarar att jobba heltid, men många vill. Vissa jobbar 200 procent, andra jobbar lite. Vi har också börjat ge psykologisk support. Kriget är ett stort trauma.
Att kunna fortsätta jobba innebär också att man kan fortsätta att betala löner till dem som inte kan jobba – och skatter till Ukrainas ekonomi. Regeringen har påtalat att det är viktigt att ekonomin fortsätter att fungera.
Förutom i de värst drabbade områdena så fungerar fortfarande tågen, bankerna, internet och logistiken för matförsörjningen.
– Det finns en stor motståndskraft. Jag har hört om en undersökning där 92 procent av ukrainarna tror att Ukraina har vunnit, eller är klara med kriget före sommaren. Det är det vi vill vi tro på.
Karin Thorsell
