Så undviker du fällorna efter utmattning

Ha tålamod, gör saker på nya sätt och se till att lägga in luft mellan möten och uppgifter. Det är några av de råd forskare och drabbade skickar med till dig som ska börja jobba igen efter en utmattning.

Jobbkläderna är framlagda och arbetsväskan packad. Din långa sjukskrivningsperiod på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa är till ända. Imorgon ska du tillbaka till jobbet.  För de allra flesta är det en jättetröskel, konstaterar Giorgio Grossi som är beteendevetare, docent i medicinsk psykologi och psykoterapeut. Han arbetar på Stressmottagningen i Stockholm, har lång erfarenhet av att behandla patientgruppen och kom nyligen ut med boken ”Gå vidare efter utmattning”.

– Ett vanligt stort misstag som såväl drabbade själva som många chefer gör är att inte tänka långsiktigt utan förvänta sig prestation direkt.

Att återgå till arbete efter en stressrelaterad sjukskrivning innebär vanligtvis till en början 25 procent. Men då kan man inte räkna med att få något alls gjort, betonar Giorgio Grossi.

– De första veckorna handlar helt enkelt om att träna på att vara tillbaka i miljön.

Att ta sig till och från jobbet, komma ihåg koder och nycklar, småprata med kollegor och vara sitt jobbjag igen – det är maximalt vad någon med färsk utmattningshistoria orkar och hinner på de två dagliga arbetstimmarna.

– Naturligtvis tar det olika lång tid för olika individer, men det är mycket viktigt att förstå att det tar mycket energi att enbart vara på plats på jobbet och förhålla sig till alla olika sinnesintryck. Det är en stor omställning, säger Giorgio Grossi.

Var rädd om din energi

Sjukskrivningar på grund av stressrelaterad ohälsa är stor och ökar, mellan juli 2019 och juli 2022 ökade dessa sjukskrivningar med 13 procentenheter enligt Försäkringskassan. I sitt arbete har Giorgio Grossi märkt att många patienter med utmattning tenderar att återfalla och därmed är i behov av flera omgångar av rehabilitering. En orsak är just förväntningarna om att allt nu ska bli som förr, konstaterar han.

Giorgio Grossi. Foto Eva Lindblad.

– Det blir det inte. Och det är ju positivt, eftersom det var den tidigare situationen som faktiskt ledde till sjukdom. Då ska man inte sträva efter att återgå till den.

I början ska man alltså inte alls ha kundkontakter eller något som helst ansvar, de uppgifter man så småningom tilldelas ska ligga under ens egentliga kompetens och kapacitet. De ska dessutom vara avgränsade och tydliga.

– Det är för att vara rädd om energin. Den med utmattning har ofta höga krav på sig själv och ofta finns också en lust, eller vilja, att presentera. Men då drabbas man lätt av en krasch och blir helt slut i flera dagar efteråt.

När du så småningom är igång på allt högre procent och börjar vänja dig vid arbetslivet, kan du successivt utföra uppgifter som mer ligger i nivå med din erfarenhet och kompetens. Men gör det då på nya sätt, säger Giorgio Grossi. Han gör en jämförelse med att laga pasta carbonara.

– Om du tidigare plockade ut lök, vitlök, pecorino och ägg ur kylen och lagade ihop rätten i ett svep, så måste du nu dela upp det i mindre steg. Plocka ut varorna ur kylskåpet. Sätt dig och vila en stund. Hacka vitlöken. Sätt dig och vila. Riv osten. Vila. Och så vidare.

”Alla upplever kognitiva problem”

Det är resultat som även Susanne Ellbin, psykolog på Stressforskningsinstitutet vid Göteborgs universitet, har sett i den långtidsstudie som hon leder. Den är först i sitt slag i Sverige och bygger på undersökningar av patienter efter sju till tolv år efter att de drabbades av utmattning. Studien har gjorts dels via enkäter med drygt 160 personer, dels genom djupintervjuer med 20  personer – samtliga åter i arbete.

Susanne Ellbin, psykolog.

– Alla upplever att de har kvar kognitiva problem. De kan sköta sitt arbete men upplever inte att de är lika snabbtänkta, inte längre kan ha lika många bollar i luften och är mer stresskänsliga, säger Susanne Ellbin.

Hon poängterar dock att det är svårt att veta om det innebär att personerna i fråga tidigare varit extremt effektiva och högpresterande och nu är på en mer ”normal” nivå, eller om de faktiskt är mindre effektiva.

– Ett tydligt gemensamt personlighetsdrag för människor som drabbas är att de är ansvarstagande och ofta överpresterar. Därför är det väldigt viktigt att arbetsgivare bygger luft i organisationen kring de här medarbetarna, att man inte utnyttjar deras driv till att överprestera. Det är dessutom något man behöver hålla i, på sikt.

Samtliga som deltagit i djupintervjuerna beskriver hur perioden av sjukskrivning gav möjlighet till en personlig resa. De fick stöd att hitta verktyg och många fokuserade för första gången i livet på sig själva.

– Alla är överens om att livskvaliteten absolut inte är sämre i dag, snarare bättre. Men de måste vara noga med att inte falla tillbaka i gamla mönster. Att se till att prioritera och ge plats för återhämtning och vila.

”Fått ändra mitt beteende”

Det känner Beatrice Svedberg, ingenjör på Scania, igen sig i. Hon blev sjukskriven för utmattning sommaren 2018 och det tog nästan ett halvt år innan hon försiktigt, på 25 procent, kunde börja komma tillbaka till arbetslivet.

Både hon och arbetsgivaren hade tålamod, hennes rehabilitering fick ta den tid som krävdes. De första månaderna fungerade hon mest som praktisk assistent. I dag är hon tillbaka på heltid med liknande arbetsuppgifter som innan utmattningen, men upplever att hjärnan inte riktigt fungerar som innan hon blev sjuk.

Beatrice Svedberg, Scania.

– Jag kan inte ha lika många lösa trådar på gång som förr, måste avsluta projekt innan jag kan ta på mig nya.

Å andra sidan, funderar hon vidare, hade hon hundra bollar i luften innan utmattningen och många av dem hade hon liten praktisk möjlighet att alls lyckas ro i land.

– Jag har fått ändra mitt beteende och kan inte springa på varenda boll. Det är svårt eftersom min ryggmärgsreflex är att tycka allt är spännande och kul.

Ett tips som hon vill skicka med till andra är att försöka omge sig av människor med relativt sund livsstil.

– Om man jobbar med chefer och kollegor där normen är ohälsosamt stressig, är det svårt att hela tiden vara den som måste komma ihåg att bromsa.

Tora Villanueva Gran