Hur ärlig behöver jag vara kring mina hälsoproblem när jag söker eller får ett nytt jobb? Är det så att ärlighet varar längst? Tillfället att berätta, och hur, spelar roll, säger experterna.
Det är många som lider av hälsoproblem som påverkar jobbet. Migrän som gör den drabbade sängliggande, svår mensvärk som leder till sjukdagar varje månad, tarmsjukdomen IBS (irritable bowel syndrome) som gör att den sjuka behöver springa på toaletten oftare än andra. För att bara nämna några.
Den som har ett medicinskt problem av det här slaget och söker jobb kan hamna i ett dilemma. Ska man berätta eller inte?
Linus Zackrisson är karriär- och rekryteringsrådgivare som bland annat driver rekryteringsföretaget Diversity Search och är grundare av stiftelsen Understand mot psykisk ohälsa. Han säger att det beror på, om man ska vara öppen eller inte.
– För det första: Vad är det för medicinsk åkomma det handlar om och för det andra: Hur stor inverkan har den på jobbet?
Bygg förtroende innan du berättar
Linus Zackrisson tycker aldrig att man ska nämna sina besvär i ett personligt brev eller i det första mötet med arbetsgivaren.
Så säger sjuklönelagen
- Från den åttonde dagen behöver du lämna ett läkarintyg men du behöver inte berätta orsaken till din sjukskrivning.
- Arbetsgivaren har rätt att fråga dig varför du är sjuk, men du har ingen skyldighet att svara.
- Är du ofta sjuk kan arbetsgivaren kräva ett förstadagsintyg.
- Om arbetsgivaren har överlämnat en giltig begäran om förstadagsintyg och du inte inkommer med intyg från läkare eller tandläkare så finns i regel ingen skyldighet för arbetsgivaren att betala ut sjuklön. Då kan sjukfrånvaron anses som olovlig.
- Om du har en medicinskt dokumenterad sjukdom som gör att du måste vara borta från arbetet minst 10 dagar om året kan du slippa karensdagen och få sjukpenning eller sjuklön redan från första dagen.
– Det kan verka fördomsfullt, men risken finns att du faktiskt blir bortvald. Då är det mycket bättre att vänta till intervju två eller tre. Bygg relation och förtroende först.
Men om arbetsgivaren ställer en rak fråga som: Är det någonting vi behöver veta om dig som påverkar dig i arbetet?
– Får du den frågan ska du svara så ärligt och rakt du kan. Du ska aldrig någonsin ljuga när du söker jobb. Men om du inte får frågan tycker jag att du kan överväga att vänta med att informera om din sjukdom tills du blivit anställd.
Att berätta om medicinska problem när man väl är anställd är en annan sak. Då kan det kännas skönt att vara öppen inför chefen och kanske även kollegorna. Både för att de ska förstå och för att de ska kunna ge stöd. I det läget handlar det om vilken slags kultur som råder på arbetsplatsen.
– Det är befriande om det finns en kultur där man vågar berätta. Men är du på en arbetsplats med starka machoideal kan det vara svårt att berätta öppet om till exempel sin ångestproblematik, säger Linus Zackrisson.
Lättare att säga upp under provanställning
Ofta börjar en tillsvidareanställning med en provanställning och under den perioden behöver arbetsgivaren inte uppge några sakliga skäl till att avbryta anställningen.
Därför skulle en medicinsk problematik som uppdagas då kunna leda till uppsägning. Också det är ett skäl till att svara ärligt om du får frågan under en anställningsintervju, påpekar Linus Zackrisson. Det är bättre att arbetsgivaren tidigt får veta att din sjukdom kan innebära att du är borta ibland eller att du behöver särskilda anpassningar.
– I den bästa av världar skulle du alltid kunna vara öppen med din medicinska åkomma, men jag förstår också om du har varit arbetssökande i två år och inget hellre vill än att få ett jobb. Då kanske du är så lagom sugen att berätta, säger Linus Zackrisson.
Öppenhet kan ge dig bättre stöd
Att öppenhet kring sjukdom är klokt anser även Christina Liffner, ordförande i Endometriosföreningen Sverige.
Endometrios är en kronisk inflammatorisk sjukdom som ger svåra smärtor i livmodern. Ungefär 250 000 kvinnor i Sverige är drabbade. Den endometriosdrabbade kan behöva stanna hemma med kort varsel på grund av svåra smärtor eller ta stark medicin.
– Har du en sjukdom som kommer i skov och du ofta behöver vara hemma med kort varsel är det bäst att vara öppen med det. När du är det kan du lättare få stöd och förståelse, säger Christina Liffner.
Hon tycker att det är viktigt att avdramatisera prat om sjukdomar och nyansera vad det kan innebära att ha en.
– Det är viktigt att skilja på sak och person, vi som är drabbade ÄR inte sjukdomen. Att ha en kronisk sjukdom betyder inte att man alltid är sjuk. Mellan skoven kan ofta den drabbade jobba undan lite. Många skaffar sig sådana copingstrategier.
För en person med endometrios eller andra smärtsjukdomar kan det underlätta mycket om arbetsgivaren och kollegorna skapar sig en förståelse för vad sjukdomen innebär och erbjuder stöd. Flextid, möjlighet att arbeta hemifrån, vilorum på arbetsplatsen, förståelse för upprepade läkarbesök och återkommande korttidsjukfrånvaro, är några exempel som Christina Liffner lyfter fram.
Ansök om att slippa karensdag
Det kan också vara värdefullt både för den drabbade och för arbetsgivaren att personen ansöker om särskilt högriskskydd från Försäkringskassan. Om du har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att du troligen måste vara borta från arbetet minst 10 dagar om året kan du slippa karensdagen och få sjukpenning eller sjuklön redan från första dagen. Försäkringskassan betalar hela sjuklönekostnaden till arbetsgivaren.
För att kunna få högriskskyddet behövs en diagnos. Pia Borgudd är chef för hälsoteamet på företagshälsan Qurant. Hon kontaktar på arbetsgivarens uppdrag många anställda eftersom de har återkommande korttidssjukfrånvaro.
– Det kan ofta handla om migrän, men utan diagnosticering. Vårt råd är att kontakta vårdcentralen för att få en diagnos och rätt behandling.
När det gäller tarmsjukdomen IBS händer det att medarbetare stannar hemma för att de behöver springa på toaletten ovanligt många gånger om dagen. Här tycker Pia Borgudd att arbetsgivare kan hjälpa till att minska stigmat kring sjukdomen.
– Okej, så här fungerar det för en del. Då får vi anpassa arbetet efter det. Jag tror vi behöver våga prata mer och sluta se sjukdom som något skamligt.
1 kommentar
Frågan som måste diskuteras är ju också hur systemet ska se ut för att arbetsgivare ska kunna anställa någon som är kroniskt sjuk utan att tappa konkurrenskraft gentemot företag som gallrar hårdare?