”Vi har ett problem som inte kan lösas med matematiska modeller”

”Fysik handlar om att lösa enkla problem, som svarta hål och universums skapelse. Nu står vi inför ett existentiellt problem av en dignitet som vi aldrig mött tidigare”. Det konstaterar Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, som senare i höst bjuder in ingenjörer till ett webbinarium om universum, jorden och vår framtid.

Ulf Danielsson är professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet där han forskar om strängteori, kosmologi och svarta hål.

Men för de allra flesta är han en känd tv- och radiopersonlighet som har en förmåga att lyfta existentiella frågor och förklara komplex fysik på ett begripligt och intresseväckande sätt. Den 23 oktober bjuder han in till ett webbinarium som arrangeras av Sveriges Ingenjörer. 

Vad kommer du att prata om?

– Jag kommer att blicka ut i universum och jordens historia och försöka sätta in vetenskapen, tekniken och oss alla i ett större sammanhang. Och samtidigt reflektera över vad man kan säga om mänskligheten och jordens framtid. Vad kan vi egentligen veta? Var finns gränserna?

– Jag vill också förmedla insikten om att vi är biologiska varelser som befinner oss på en utsatt planet i vintergatans utkant. I ett naturhistoriskt perspektiv står vi inför ett existentiellt problem av en dignitet vi aldrig mött tidigare. Vi behöver få det perspektivet för att förstå de utmaningar vi står inför idag, var gränserna finns, inte minst med tanke på klimatfrågan. 

På vilket sätt är klimatkrisen annorlunda än tidigare utmaningar som mänskligheten stått inför?

– Mänskligheten har stått inför enorma problem tidigare, civilisationer har gått under i konkurrens med andra eller på grund av katastrofer, översvämningar, torka eller sjukdomar. Men den här krisen är av en helt annan dignitet: Vi har nått gränsen för vad jorden kan bära. När vi ser på oss utifrån, när vi tittar ned på jorden och ser hur liten och utsatt den är så blir det också tydligt att vi sitter i samma båt. Det är allvar nu och vi måste ta itu med det gemensamt.

Tycker du att den förståelsen saknas idag?

– Ja, det tycker jag. Det här innebär att vi med eftertanke behöver fundera på vilket samhälle vi vill ha. Vi behöver nya visioner – idag finns inga positiva visioner om framtiden. Antingen tänker man att allt kommer att gå åt skogen, med klimatet eller AI, eller så har man en extrem teknikoptimism och griper efter halmstrået att tekniken kommer att lösa allt. Den tredje varianten är en mer oreflekterad vision där man tänker att ”det ordnar sig”. Det är inte heller en jätterolig framtidsvision. 

Hur menar du att tekniken inte är lösningen?

– Det här är ett mycket mer komplext problem. Fysik handlar om att lösa de enkla problemen, som universums skapelse och svarta hål. Det är enkla problem som vi löser med matematiska modeller, det går att räkna ut. Men världen är mycket mer komplicerad, oberäknelig och oförutsägbar än en matematisk modell. Du kan exempelvis inte räkna ut hur vädret ska bli nästa år eller förutsäga vad en människa ska säga i nästa mening. Vi tror oss ha större kontroll än vi har, men den verkliga världen kan inte kontrolleras på det sätt som vi vill. 

Hur tänker du själv kring detta?

– Det jag saknar är mer positiva visioner. Finns det ett annat sätt att vara, ett annat sätt att få samhället att fungera? En framtid där vi inte lever i konkurrens med naturen – kanske kan vi lära oss av hur naturfolken lever? Jag tänker mig ett samhälle som är extremt högteknologisk men som har ett uråldrigt sätt att förhålla sig till naturen. Där vi lever på jorden i harmoni och inte är på väg någon annanstans för att lösa våra problem.

Det är stora frågor, vad kan en enskild individ egentligen göra?

– Det vi gör yrkesmässigt, hur vi pratar med varandra och de val vi gör – allt har betydelse. Även om vi inte själva kan lösa problemen så kan vi alltid se till att luta åt rätt håll, påverka och puffa på. 

Vad hoppas du att man tar med sig från din föreläsning?

– Jag hoppas att man tar med sig något positivt, någon form av förundran över den tillvaro vi befinner oss i, mitt i universum, som väcker lust och nyfikenhet. Att det gör att du vill gå ut en stjärnklar natt och blicka ut i universum. Jag tror att de stora frågorna kring universum och jordens historia hjälper oss att reflektera över oss själva och min förhoppning är att de ger en känslomässig insikt som gör att vi tar våra utmaningar på allvar.